söndag 1 augusti 2021

Never Let Go



Titel: Never Let Go / Bilgangstern
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1960
Regi: John Guillermin
I rollerna: Richard Todd, Peter Sellers, Elizabeth Sellars, Carol White

Handling: En försäljare av kosmetika får sin bil stulen, och för att visa sin fru att han inte är ett stort misslyckande sätter han sig upp mot ledaren av gänget som stal hans bil.

Omdöme: Orsaken till varför jag hittade denna film och blev nyfiken på den stavas legendariske kompositören John Barry. Hans musik till James Bond är välkänd och även mellan och efter denna ikoniska filmserie skapade han många gånger magisk musik. Men hur var det i en tidigare film som denna? Inte lika bra som det visar sig. Ett tidsenligt och lite "groovy" sound som inte kan mäta sig med hans senare alster, men inte heller helt överraskande med tanke på eran.



Då musiken visar sig bli något av en besvikelse vänds istället blickarna mot Peter Sellers som i en relativt tidig roll spelar en skurk, en gangster som handlar med stulna bilar. Han spelar Lionel Meadows som driver ett lagligt garage men vid sidan betalar unga killar att stjäla bilar från gatan som han sedan tjänar pengar på. En dag stjäl de kosmetikaförsäljaren John Cummings (Richard Todd) bil.



John har nyligen köpt bilen som också hjälper honom i arbetet som kringresande försäljare då han slipper åka kommunalt och sparar då tid. Men han har inte försäkrat den då han ville spara in lite pengar då det inte gått så bra med säljandet på senare tid. Hans fru Anne (Elizabeth Sellars) oroar sig där hemma tillsammans med parets två barn. Det får John att försöka leta rätt på de som stal bilen och den som ligger bakom, vilket alltså visar sig vara skummisen Lionel Meadows.



Nja, jo det är lite småkul att se Peter Sellers som elak och ond när han bossar runt sitt garage och styr och ställer med sin unga flickvän Jackie (Carol White). Sellers visar sig bli behållningen med filmen som annars inte bjuder på så värst mycket som skulle få en att höja på ögonbrynen. Ibland kan dessa gamla brittiska filmer från runt den här tiden visa sig vara trevliga små pärlor, men denna hör inte riktigt till dem i mitt tycke.



Något jag fann lite kul var att jag kände igen David Lodge i rollen som Cliff som spelar Meadows högra hand och som står för musklerna. Han spelade nämligen senare mot Peter Sellers i klassiska Rosa pantern-filmen The Return of the Pink Panther (1975) när Clouseau bl.a. utger sig för att vara telefonreparatör hemma hos Lord och Lady Litton.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.1

2 kommentarer:

  1. Knäpp filmplansch. Synd på Barry. Han gjorde ofta vacker musik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ganska fräck kan jag tycka ;) Jo, John Barry gjorde ofta fin och stämningsfull musik. Bland mina favoritkompositörer.

      Radera