Titel: Target / Target - Livsfarlig måltavla
Genre: Kriminalare/Action/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Arthur Penn
I rollerna: Gene Hackman, Matt Dillon, Josef Sommer, Gayle Hunnicut
Handling: Chris Lloyd kommer inte överens med sin far Walter. Walter är för noggrann, försiktig och tråkig för Chris, och han försöker aldrig med någonting nytt. Chris fick leva med samma standard under hela sin uppväxt. Men när hans mor blir kidnappad i Europa blir Walter plötsligt en handkraftig man till Chris stora förvåning. Vem är egentligen hans far?
Omdöme: När man plockar fram en film som sågs för länge sen, som man inte kommer ihåg ett dugg av och som man inte gav så bra betyg till, är det skönt när man kan konstatera att filmen inte är så tokig. Regissören Arthur Penn kom här att göra sin tredje film med Gene Hackman. De två tidigare filmerna var Bonnie and Clyde (1967) och Night Moves (1975).
Fadern Walter Lloyd (Gene Hackman) och sonen Chris (Matt Dillon) har haft svårt att kommunicera och komma överens. När så Walters fru tillika Chris mamma Donna (Gayle Hunnicut) flyger till Paris med jobbet, händer något. Walter får samtal om att hon varit försvunnen i 48 timmar vilket får far och son att sätta sig på första bästa flyg till Paris.
Väl i Paris får de reda på att Donna kidnappats och mystiska figurer dyker upp från alla håll och kanter som försöker döda dem, i synnerhet pappa Walter. Chris är mest som ett frågetecken och flörtar med en tjej han träffar på flygplatsen i Paris. När han inser allvaret och upptäcker att pappan inte är så tråkig och stel som han trott, kommer det fram att Walter jobbat för CIA.
Det är svårt att inte tänka på favoriten Frantic (1988) när vi har frun som blir kidnappad i Paris och maken måste ta hand om utredningen på egen hand. Här har ju dock maken även sonen med sig, och det visar sig även att de tar sig till Hamburg och Berlin förutom Paris. Alltid lite extra trevligt med dessa spionfilmer som utspelar sig runt Europa.
Gene Hackman är klart bra, precis som vanligt. Gillar verkligen honom. Matt Dillon kan givetvis inte mäta sig med honom, men är förvånansvärt svag, åtminstone till en början då det känns som han spelar över. Å andra sidan ska hans karaktär vara lite småkorkad och ovetandes. Josef Sommer får man inte heller glömma som en gammal kontakt/kollega till Walter som samma år spelade mot Harrison Ford i minnesvärda Witness (1985).
Även om det är en actionthriller så får man med en del humor under filmens gång. Dels far-son som tjafsar en del och har sig, dels några av karaktärerna de stöter på i Europa. En av dessa sticker ut mer än andra och det är Mason spelad av Ray Fry som på sina håll starkt påminner om Rowan Atkinson med sina ögon- och ansiktsuttryck. Filmen funkar som underhållning för stunden och blir aldrig överdriven eller liknande. Däremot har den vissa partier där det blir lite utdraget. Överlag får man säga att den inte är så tokig, och Gene Hackman höjer den med sin närvaro.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.0
Hoho, till skillnad från dig har jag aldrig glömt denna film som jag bara sett en enda gång, och jag tänker rätt ofta på den. Mina favoritrepliker som jag ofta citerar är när de står och fiskar tillsammans och sonen kritiserar pappan "Din generation har förstört så mycket" "Bekymra dig inte om det, det kommer din generation också att göra." Bullseye! Men jag undrar om man nuförtiden skulle göra så många klaffel i en biljaktscen, upprullade bilrutor, nedrullade, upprullade, vänster sida, höger sida... under en och samma biljakt.
SvaraRaderaFavoriten Frantic är jag lite mer tveksam till. Jag gillar den på nåt sätt. Fotot mest tror jag, och färgskalorna. Och sättet Ford upptäcker att hans fru är borta. Men att Ford tittar ut genom fönstret på ett par duvor som parar sig och man därmed ska förstå hans erotiska längtan efter den försvunna hustrun, är urkass. Samt att pedofilen Roman Polanski måste ha med ett erotiskt (men tack och lov platoniskt, icke-fysiskt) förhållande mellan den gamla Ford och den unga kvinnan.
Det var inte alls tokigt att komma ihåg så pass mycket efter endast en titt. Och det stämmer bra med scenen när de fiskar och replikerna du tar upp :D
RaderaVad gäller biljakten/biljakterna så verkar du fastna för onödiga detaljer ;) Jag uppskattar istället att det är välgjort och känns bättre än mycket av dagens biljakter på film som bara består av en massa klipp.
Jo, Frantic är en favorit från början till slut. Den unga kvinnan är trots allt Polanskis fru :) Men har inga problem med det. Å andra sidan kan jag förstå om man hakar upp sig på Polanski och Woody Allen. Då gör man nog bäst i att inte se deras filmer om man inte kan se filmerna utan att kritisera dem för annat än själva filmen :) Finns en del regissörer och skådespelare jag väljer bort.
Emmanuelle Seigner, Polanskis fru? Ännu värre! Som om han inte ville ge upp flickungen Nastassja Kinski trots sin kriminalitet.
SvaraRaderaJo, det är nog sant. Jag ser intentioner och personerna bakom verken de framställer. Jag kritiserar mer än berömmer. Jag ser inte filmer som isolat. För mig är de intimt förbundna med den värld vi lever i och det inflytande som filmproducenterna vill utöva på oss. Intentionerna hos de personer som utövar så stort inflytande på våra sinnen som filmskapare har, är viktiga för mig.
Precis så, även om de gifte sig 1989, alltså efter Frantic som kom 1988.
RaderaAlla ser på film på olika sätt. Vissa lever sig in och tar allt på fullaste allvar och kan bli rejält känsliga. Jag vill gärna bli berörd på ett positivt sätt. Är nog inte alltför kritisk, även om jag inte heller höjer många filmer till skyarna. Självklart svårt att hålla tankarna i styr ibland om man vet saker om någon inblandad...
Det kan ju vara ett bra råd du ger att inte se filmer som gör en upprörd, men på den tiden inte internet fanns kunde musikälskare provlyssna hela skivor i affärerna. Man kunder inte provtitta Frantic eller Schindlers Lista för att se om man ville köpa en visning. Det är väl därför man har trailers, men har man sett trailern, har man ofta sett filmen. Å andra sidan får man inte helheten innan man sett hela, och de flesta vill se en film bara en gång, sedan vill man ha en annan historia. Så det är för mycket att kräva av filmbolagen att man ska få se den gratis för att ta reda på om man hade velat betala för att se den. Man måste nog bli utsatt för saker som man avskyr. De får väl ha en utökad triggerwarninginnehållsdeklaration på varje film. De blir ändå allt vanligare. Listor på vad filmen innehåller. Men men en utförlig sådan lista, kan man ändå utläsa historien. Kanske ska jag bara hålla mig till "Rated G, general audiences".
RaderaVissa filmer kan man avstå då man vet att det inte är ens typ av film eller något som man absolut inte känner för. Samma sak med en regissör eller skådespelare, inte sant? :)
RaderaSen är det så klart omöjligt att sålla borta allt. Vad jag menar är att ibland eller i många fall kan man genom att kolla upp vad det är för typ av film, vem som ligger bakom och vem som är med kunna få varningsflaggor redan innan man ser den eller kollar in en trailer ;)
De två exempel du tar upp med Frantic och Schindler's List har ju Polanski och Spielberg som regissörer. Då du har med dig Polanskis privata affärer och vet att vem Spielberg är och ämnet, är det inte alltför svårt att välja bort dem om man nu ogillar det ena och det andra. Fast det är klart, i vissa fall är det inte så lätt.
Nja, Rated G och PG är väl ändå värst :D Bättre att hålla sig till R och uppåt för att kanske slippa det mesta. Eller så är det bara önsketänkande ;)