Carbone

Titel: Carbone / Carbon
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Frankrike/Belgien
År: 2017
Regi: Olivier Marchal
I rollerna: Benoît Magimel, Michaël Youn, Laura Smet, Gérard Depardieu

Handling: Antoine riskerar att bli av med sitt företag och iscensätter en skattebluff som kastar honom in i en värld full av brottslingar, intriger och mord.

Omdöme: Efter att ha sett och gillat 36 Quai des Orfèvres (2004) av ex-polisen Olivier Marchal, blev det naturligt att se mer av honom genom åren, inklusive hans regidebut Gangsters (2002). Sedan har det blivit MR 73 (2008) och Les Lyonnais (2011). Samtliga är det kriminaldramer, vissa bättre än andra men alla sevärda. Frågan är dock om inte denna är en av hans bättre.



Antoine (Benoît Magimel) är gift med Dana (Carole Brana) som han har en son ihop med. Dana är dotter till den förmögne Aron Goldstein (Gérard Depardieu), men Antoine har själv byggt upp sitt företag i 15 års tid. Nu krisar det dock och hans företag står inför konkurs. Men tack vare sin vän och revisor Laurent (Michaël Youn) får han en idé. Tillsammans med de två vännerna Simon (Gringe) och Eric (Idir Chender) och deras kriminella mor Dolly Wizman (Dani) börjar de skattefiffla med momspengar. Först måste de dock få tag i minst €2m för att kunna tjäna de stora pengarna. Då vänder de sig till araben Kamel Dafri (Moussa Maaskri) och ber om ett litet lån mot att han dubblar sina pengar inom 3 månader...



Vad man ska ha klart för sig och som framgår under eftertexterna, är att det hela inspireras av en verklig bluff med skattefiffel som ägde rum under ett par månader mellan 2008 och 2009. Det gör trots allt att historien får lite mer tyngd och trovärdighet, även om man har lite svårt att hänga med i exakt vad det är de håller på med till en början.



Tycker det är en film som växer allt eftersom. Många gånger kan filmer vara bra under uppgången för att sedan tappa under den ofrånkomliga nedgången. Här är det snarare tvärtom. Uppgångshistorien är inte tokig och Antoine med sina två vänner är duktiga på vad de gör. Men när de stora pengarna börjar rulla in har de svårt att hålla låg profil. De är helt enkelt korkade som inte tänker längre. För det är givet att kriminella och polisen förr eller senare kommer komma efter dem, så är det bara.



Filmen växer som sagt och blir bättre under andra halvan av filmen. Antoine är hjärnan bakom verksamheten, men han har svårt att inte dras med i upphetsningen med framgången. Familjelivet får sig tidigt en törn, men han träffar Noa (Laura Smet) som han ser en framtid med. Problemet är bara att hans svärfar och fru inte tänker ge sig, araben de lånat pengar av blir girig och polisen är inte helt ovetandes om vad de håller på med.



När allt är sagt och gjort är det bara synd att filmen väljer att inleda med slutet, vilket är helt onödigt. Hade gett mer effekt om man undvikit det och gett oss slutet som det visar sig vara när vi når slutet. Överlag sänker det dock inte direkt filmen. Man får en klart trevlig filmstund med denna fransos som kommer igång fint ju längre in man kommer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5