Malignant

Titel: Malignant
Genre: Mysterium/Skräck/Thriller
Land: USA/Kina
År: 2021
Regi: James Wan
I rollerna: Annabelle Wallis, Maddie Hasson, George Young, Michole Briana White

Handling: Madison får paralyserade mardrömmar om mord som visar sig hända precis då hon drömmer om dem. Drömmarna blir värre och värre och för varje mord kommer mördaren närmare Madison. I försök att hitta sanningen blir Madison tvungen att gå tillbaka till sin barndom för att hitta sanningen bakom kopplingen.

Omdöme: Efter att James Wan gjorde den omåttligt populära och framgångsrika Saw (2004) var det kanske inte så konstigt att han skulle spinna vidare med diverse skräckfilmer, även om den första Saw-filmen mer var som en hybrid mellan Se7en (1995) och mer renodlad skräck. Sedan dess har han gjort filmer som bl.a. Death Sentence (2007), Insidious (2010), The Conjuring (2013), The Conjuring 2 (2016) och så denna. Inga direkta toppfilmer, ibland bättre, ibland sämre.



Öppningsscenen bådar inte gott. CGI-effekterna plockas fram direkt när kameran sveper fram över en ståtlig byggnad på en klippa vid vattnet. Året är 1993 och byggnaden används som psykiatrisk klinik. Där har man stora bekymmer med en patient vid namn Gabriel som verkar besitta övernaturliga krafter. Det inleder inte något vidare med svaga skådespelare och ett upplägg som inte direkt får en att hamna rätt, om man säger så. Men det är trots allt bara inledningssekvensen.



När vi hoppar till nutiden får vi träffa Madison (Annabelle Wallis) som bor fint och är gravid. Men hennes make är hårdhänt med henne och Madison slår i huvudet och börjar blöda. Samma natt händer något och maken hittas död av Madison som själv blir attackerad av något och hamnar på sjukhus. Systern Sydney (Maddie Hasson) tillsammans med polisdetektiverna Kekoa Shaw (George Young) och Regina Moss (Michole Briana White) försöker ta reda på vad som hänt. Det blir början på Madisons levande mardröm som triggar henne att ha hemska syner om mord som begås av - Gabriel.



Nej, det här är inte bra, inte alls bra. Efter de inledande 15-20 minuterna vore det bäst att stänga av, men man vill ändå ge det en chans. Förvisso blir det något bättre efter det och mysteriet med synerna är inte så tokigt. Men någon vidare nivå blir det aldrig på det hela. Det skulle i så fall vara ett par tillfällen då musiken får till lite stämning på de mörka och regniga Seattle-gatorna och gränderna.



Skådespelarna är rakt igenom svaga, från huvudroll till birollerna. Annabelle Wallis övertygar inte det minsta och då blir det svårt att känna för vad Madison går igenom eller hennes skräckupplevelse. Polisdetektiverna känns som tagna från valfri dålig TV-serie. De är ett riktigt trist radarpar och allt annat än professionella eller trovärdiga som poliser.



Själva övernaturliga inslagen är inte heller något att hänga i julgranen. Det visas tidigt vad vi har att göra med och särskilt skräckinjagande blir det inte. Tvärtom blir det snarare komiskt ju längre in man kommer. Under sista tredjedelen av filmen blir det smått skrattretande att se "twisten" på det hela som man redan funderat ut långt innan dess. Perfekt material att göra parodi på. Nej, det inleder inget vidare och avslutas svagt. Något bättre mellanparti på filmen, men aldrig så det når upp till att vara i närheten av godkänt.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0 alt. 5.5
IMDb: 6.3