tisdag 30 november 2021

52 Actors - Matthew McConaughey


Matthew McConaughey var tidigt i sin karriär kanske mest sedd som "ett vackert ansikte". Men även i ett par tidiga roller visade han potential och när han fick lite bättre roller att jobba med visade han gång på gång vilken bra skådespelare han är. Blev också snabbt en favorit med sin stil och sitt agerande.

Har valt ut sju filmer till listan. Sju filmer som höjer sig över mängden, även om det kunde fyllts på med ett par till solida filmer. Filmen i topp är en av 2000-talets allra främsta filmer - en modern klassiker och favorit.



Plats #7

Mud (2012)


McConaughey syns som den mystiske främlingen Mud i denna trevliga Jeff Nichols-film.



Plats #6

White Boy Rick (2018)


I denna verklighetsbaserade film spelar McConaughey ensamstående pappan Richard vars tonårsson Rick blir FBI-informatör. Välspelad, dramatisk och spännande film.



Plats #5

The Gentlemen (2019)


I rollen som amerikanen Mickey Pearson som byggt upp ett marijuanaimperium i Storbritannien och hamnar i trubbel när kriminella försöker komma åt verksamheten.



Plats #4

Dallas Buyers Club (2013)


Matthew McConaughey är utmärkt i sin Oscarsvinnande roll som Ron Woodroof i denna verklighetsbaserade historia.



Plats #3

The Wolf of Wall Street (2013)


I en liten, men minnesvärd roll dyker McConaughey upp som Wall Street-yuppien Mark Hanna i Scorseses underhållande film.



Plats #2

Contact (1997)


I en relativt tidig roll spelar McConaughey andrafiol till Jodie Foster i denna mysiga och klart trevliga sci-fi film av Robert Zemeckis.



Plats #1

Interstellar (2014)


Christopher Nolans underbara sci-fi äventyr där Matthew McConaughey är Cooper, en ensamstående far och f.d. ingenjör och pilot hos NASA som ger sig ut på uppdrag i rymden.



Totalt har 25 filmer setts med Matthew McConaughey:

Dazed and Confused (1993)
Lone Star (1996)
A Time to Kill (1996)
Contact (1997)
Amistad (1997)
Welcome to Hollywood (1998)
Edtv (1999)
U-571 (2000)
The Wedding Planner (2001)
Frailty (2001)
Reign of Fire (2002)
Sahara (2005)
We Are Marshall (2006)
Tropic Thunder (2008)
The Lincoln Lawyer (2011)
Killer Joe (2011)
Mud (2012)
Dallas Buyers Club (2013)
The Wolf of Wall Street (2013)
Interstellar (2014)
Sing (2016)
Gold (2016)
White Boy Rick (2018)
Serenity (2019)
The Gentlemen (2019)

Totalt snittbetyg på samtliga 25 filmer (av 5.00) = 3.12

måndag 29 november 2021

No Time to Die



Titel: No Time to Die
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 2021
Regi: Cary Joji Fukunaga
I rollerna: Daniel Craig, Léa Seydoux, Rami Malek, Ana de Armas, Ralph Fiennes, Jeffrey Wright, Christoph Waltz, David Dencik

Handling: James Bond har lämnat sin tjänst och njuter av ett lugnt liv på Jamaica. Det blir dock kortvarigt när hans gamla vän Felix Leiter från CIA dyker upp och ber om hjälp. Uppdraget att rädda en kidnappad forskare visar sig bli mer förrädiskt än väntat.

Omdöme: Var ska man börja? Det är en hel del att gå igenom och smälta med denna sista Bond - åtminstone med Daniel Craig. Det hela inleder klart lovande. Vi inleder i ett snötäckt Norge innan vi träffar James Bond (Daniel Craig) som är och semestrar i det bildsköna Italien tillsammans med Madeleine (Léa Seydoux). Det blir mer än en blinkning till On Her Majety's Secret Service (1969) när Bond yttrar orden "We have all the time in the world" och melodin från filmen spelas när de glider fram längs kustvägen i Bonds Aston Martin. Kul blinkning till filmen och det funkar, men man önskar att de skulle bjuda på nya och originella magiska ögonblick.




Det får sägas att det bådar gott under denna inledning. En inledning som håller på i nästan en halvtimme och avslutas med titellåten och förtexterna. Filmen ger en allt lite Bond-feber med denna inledning. Nu har man en bit över två timmar kvar att njuta av. Eller det är vad man tror. Det visar sig tyvärr inte bli bättre än denna inledande halvtimme.




Bond har i princip dragit sig tillbaka, håller sig undan allt och lever ett tillbakadraget liv på Jamaica i sin "lilla hydda". Där får han besök av sin gamle vän Felix Leiter (Jeffrey Wright) och hans kollega Logan Ash (Billy Magnussen). CIA ber Bond om hjälp då en rysk forskare vid namn Valdo Obruchev (David Dencik) kidnappats tillsammans med ett livsfarligt virus från ett topphemligt laboratorium i London.




Bond är tillbaka, men inte som 007. Han hjälper CIA och när det hela leder oss till Cuba börjar det gå utför. Bond får hjälp av agenten och kontakten Paloma (Ana de Armas) och tar sig in på en fest anordnad för Spectre:s medarbetare. Bäst med hela Cuba-sekvensen är utan tvekan Ana de Armas som borde fått en klart större roll. En gammal hederlig Bondbrud som lika gärna hade kunnat vara huvudbruden, tillsammans med Léa Seydoux som Madeleine.




Hur är då Bondskurkarna i filmen? Primo eller Cyclops (Dali Benssalah) som Bond kallar honom för, är en trist fotsoldat med ett speciellt öga. Blofeld (Christoph Waltz) dyker upp lite kort, men mer än introduktionen som är bra och som får en att tänka på Hannibal Lecter så är hans inhopp ganska onödigt. Och så har vi huvudskurken, Safin (Rami Malek) som dyker upp långt in i filmen och som aldrig gör mycket väsen av sig. Ganska tam och blek huvudskurk kan man konstatera.




Allt detta hade ändå varit acceptabelt och kunnat funka. Filmen som sådan har ändå mer kvalitet än föregångaren Spectre (2015) som det känns. Men det visar sig även att filmen lider av alltför många politiskt korrekta inslag som snarare provocerar än något annat. Saker som inte tillför något och bara drar ner upplevelsen. Det är en sak att Bond blir modernare, utvecklas med tiderna. Men någonstans måste man dra gränsen. Det har man inte gjort och det blir filmens och med största sannolikhet hela franchisens undergång.




Att plocka in Nomi (Lashana Lynch) som nya 007 är inte bara skamligt, det är även ett skämt som det känns. Som ett test för att se vad reaktionerna ska bli. Det är provocerande och pinsamt. Främst för att det är en svag, osympatisk och opassande skådespelerska och karaktär. Det är givetvis bara ett av problemen med den "moderna" Bondutvecklingen. Q (Ben Whishaw) är ett annat typexempel på hur djupt franchisen fallit.




Som ett gammalt hängivet Bond-fan är det verkligen sorgligt att konstatera vad denna sista Daniel Craig-film bjuder på. Det är stor skillnad på den första filmen Casino Royale (2006) som väckte nytt hopp för franchisen, trots att Craig aldrig setts som en favorit i rollen. Men istället för att bygga vidare och låta någon annan ta över facklan på topp, är frågan om man kan ta sig ur graven de grävt i och med hur denna film artar sig och avslutas.




Bondskurkar:
Lyutsifer Safin (Rami Malek) - 2
Logan Ash (Billy Magnussen) - 1
Ernst Stavro Blofeld (Christoph Waltz) - 3
Valdo Obruchev (David Dencik) - 2
Primo/Cyclops (Dali Benssalah) - 1

Bondbrudar:
Madeleine Swann (Léa Seydoux) - 3
Nomi (Lashana Lynch) - 1
Paloma (Ana de Armas) - 3

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.5

söndag 28 november 2021

7 Prisoners



Titel: 7 Prisioneiros / 7 Prisoners / 7 Fångar
Genre: Kriminalare/Drama
Land: Brasilien
År: 2021
Regi: Alexandre Moratto
I rollerna: Christian Malheiros, Rodrigo Santoro, Bruno Rocha, Vitor Julian

Handling: Mateus lämnar sin fattiga familj på landsbygden för att tillsammans med tre andra från trakten åka till São Paulo där de blivit lovade lukrativt jobb hos en skrothandlare. Snart är de i en situation där de är fångar och tvingade till slavarbetare hos en hänsynslös chef.

Omdöme: Mateus (Christian Malheiros) och tre andra unga män från landsbygden har nappat på erbjudandet att jobba i storstaden São Paulo och tjäna pengar på tungt, men hederligt arbete hos en skrothandlare. Efter den fem timmar långa resan anländer de till staden med mycket trafik och skyskrapor, något ingen av dem är van vid. De kommer dock inte få chansen att utforska staden som de trott...



Chefen på skrothandeln är Luca (Rodrigo Santoro). Han visar dem hur jobbet går till och vad som förväntas av dem. Mateus är den enda av de fyra som kan läsa och skriva, och har uppenbarligen också en del innanför pannbenet. Han ifrågasätter snart det hela då de inte fått något arbetskontrakt och inte heller betalt efter en tids arbete. Det blir början på ett levande helvete för dem då det visar sig att de blir behandlade som slavar och fångar. Om de försöker fly kommer deras familjer drabbas. Det gör Luca glasklart för dem.



Vi får en realistisk titt på människohandeln och illegal arbetskraft i ett land som Brasilien. Det är en skrämmande verklighet och det är nog tyvärr nära verkligheten. Man utnyttjar de svaga, de som är desperata och hoppas på en bättre framtid för sig själva och sina familjer. Och det är inte bara några få som håller på med det här då det uppenbarligen är en lukrativ verksamhet.



Filmen gör ett bra jobb med att låta oss följa med på denna resa. Mateus försöker vinna chefen Lucas förtroende samtidigt som han måste hålla de övriga i styr då de riskerar att låta sina känslor och instinkter ta över. Mateus visar sig göra ett bra jobb åt Luca vilket belönas, men de övriga ser honom alltmer som en förrädare.



Lite smått fascinerande att se hur det ska arta sig och vad Mateus ska göra. För det är inga enkla val han har att göra. Lojaliteten mot de övriga eller att försöka rädda sitt eget skinn, inte helt lätt. Man kan bara försöka sätta sig in i situationen och inte ens då är det lätt att veta hur man skulle känna och agera. Detta är något filmen fångar bra och det blir nästan ett psykologiskt spel som kan sluta lite hur som helst. Historien bjuder också på mer än vad det först verkar som.



De två i huvudrollerna, Christian Malheiros som Mateus och Rodrigo Santoro som Luca sköter sig båda klart bra. Santoro påminner för övrigt en hel del om Eric Bana. Gillar hur en slags respekt byggs upp mellan dem, även om man aldrig kan vara säker på om de kan ha en baktanke med det hela. Tycker också det hela avslutas bra och ger en lite av en tankeställare att ta med sig.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.1

I Fell in Love Like a Flower Bouquet



Titel: Hanataba mitaina koi wo shita / I Fell in Love Like a Flower Bouquet / We Made a Beautiful Bouquet
Genre: Drama/Romantik
Land: Japan
År: 2021
Regi: Nobuhiro Doi
I rollerna: Kasumi Arimura, Masaki Suda, Joe Odagiri, Keiko Toda

Handling: En kärlekshistoria som sträcker sig över 5 år mellan Kinu och Mugi. De är båda 21 år och studenter i Tokyo som sent en natt missar sista tåget hem. Deras förhållande utvecklas snart romantiskt.

Omdöme: Kinu (Kasumi Arimura) och Mugi (Masaki Suda) är båda universitetsstudenter i Tokyo. Han har en egen lägenhet medan hon bor hos föräldrarna. Sent en kväll när de båda missar sista tåget hem, bestämmer de sig för att spendera natten ihop runt Tokyo och lär känna varandra bättre. Det visar sig snart att de har en hel del gemensamt. Faktiskt så pass att de är kusligt lika varandra i smak och annat.




De bestämmer sig för att träffas igen och blir flickvän/pojkvän efter det tredje mötet. Hon flyttar in hos honom och romansen är ett faktum. De hittar på saker tillsammans och planen är att de ska fortsätta vara som de var när de först träffades, göra vad de vill och gillar.




Tiden och åren går och de båda är inte längre studenter och det är dags att hitta jobb. Det är nu problemen börjar, inte minst när Mugi börjar jobba. Hela relationen förändras och jobbet tar upp all tid och energi, vilket påverkar både förhållandet och dem som individer.




Det är ingen tvekan om att filmens första timme är den bättre. Att följa Kinu och Mugi när de faller för varandra och kärleken blomstrar blir mysigt då det görs med fina detaljer och en gammaldags romans som sällan ses i den västerländska kulturen. Det är värmande och lite roligt att se. Gillar helt klart historien under denna första timme.




Under den andra timmen blir det mer allvar och jobbet är boven. Mugi känner av pressen, stressen och att han måste ta ansvar. Det påverkar honom utan tvekan mer än Kinu som efter att hon börjat jobba inte förändras så mycket från det att vi först träffade henne. Mugi å andra sidan hamnar i vardagslunken som bryter ner honom och relationen till Kinu.




Att filmen så drastiskt förändras är tyvärr lite synd. Visst visar det nog upp en ganska vanlig bild av ett förhållande som börjar kärleksfullt för att sedan tappa gnistan och där livet (jobbet) tar över. Det är faktiskt lite sorgligt att se och blir mer som en verklighetscheck än en mysig och hjärtvärmande film som den var under första halvan.




Helt enkelt en film med två halvor. Det är inte det att filmen skulle bli dålig helt plötsligt, men tonen förändras och för egen del hade jag hellre velat se den fortsätta som den inledde och ge oss en positiv bild av ett förhållande. Istället tas man ner på jorden och påminns om att inget varar för evigt, vilket är lite trist. Det är trots allt film och med tanke på hur filmens första timme artar sig hade den gott fått fortsätta så. Tar ändå med mig en hel del från filmen, främst från första halvan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2