Falling

Titel: Falling
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien/Kanada
År: 2020
Regi: Viggo Mortensen
I rollerna: Lance Henriksen, Viggo Mortensen, Sverrir Gudnason, Laura Linney

Handling: John Peterson är en homosexuell man vars konservativa och homofobiska far Willis börjar uppvisa symtom på demens. Detta tvingar honom att sälja familjegården och flytta till Los Angeles för att bo hos John och hans man Eric.

Omdöme: John (Viggo Mortensen) plockar upp sin far Willis (Lance Henriksen) och flyger ut till Kalifornien med honom. Det är där John lever med sin man Eric (Terry Chen) och deras dotter. Tanken är att de ska leta boende åt Willis och att han ska på läkarundersökning under den vecka han är på besök. Dessutom får han tid med sitt barnbarn och även en chans att träffa sin dotter Sarah (Laura Linney) och hennes barn som också bor i Kalifornien.




Willis, som uppvisar prov på demens, är allt annat än nöjd med sin livssituation och hur familjen artat sig. Han är ingen lätt man att ha att göra med och de runt honom vet att det är bäst att inte ge sig in i diskussioner och konfrontationer med honom, speciellt när han säger precis vad han tycker och tänker. Willis tänker även tillbaka på tiden när John och Sarah föddes och växte upp, och även sina två fruar.




Det är en ganska tung historia Viggo Mortensen valt att berätta i sin regi- och manusdebut. Han har även producerat filmen och gjort musiken. Från början var det inte tänkt att han skulle spela i filmen, men då det var svårt att finansiera filmen fick han kliva in i en av de stora rollerna som den homosexuella John. Ett ganska naturligt val då det passar bra att han och Lance Henriksen spelar far och son. Även kul att se David Cronenberg dyka upp i en scen som läkare. Mortensen har ju medverkat i ett par av Cronenbergs filmer genom åren.




En hel del saker vi får se från Johns uppväxt var självupplevda saker för Viggo Mortensen. Dessutom led båda hans föräldrar av demens, så det är ingen tvekan om att det är en personlig film på många sätt och vis. Och just situationen med fadern och hur man kombinerar nutid med hans minnen av dåtiden flyter ihop bra när man berättar historien.




Filmens styrka ligger helt klart i prestationerna, främst av Lance Henriksen som är mycket bra som pappa Willis. Karaktären är dock inte den mest sympatiska och kan vara svår att tycka om för de flesta. Det gör det till en film som blir lite småjobbig att se, men det finns även roliga ögonblick mitt i allt då Willis är så frispråkig och grinig. Trean i betyg är inte den starkaste, men filmen är inte heller dålig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5