Last Night in Soho

Titel: Last Night in Soho
Genre: Drama/Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Storbritannien/USA/Kina
År: 2021
Regi: Edgar Wright
I rollerna: Thomasin McKenzie, Anya Taylor-Joy, Diana Rigg, Terence Stamp

Handling: Eloise är en ung student med stor passion för modedesign, som på ett mystiskt sätt kan ta sig tillbaka till 1960-talet där hon möter sin idol, en bländande ung sångerska som drömmer om berömmelse. Men 60-talets London är inte vad det ser ut att vara, och själva tiden verkar falla isär med skrämmande konsekvenser...

Omdöme: Eloise (Thomasin McKenzie) är en tonåring som bor med sin mormor ute på den brittiska landsbygden ända sedan hennes mamma dog. Eloise, som älskar 60-tals mode och musik, kommer in på modedesignskola i London. Nu kan hon leva och uppfylla sin dröm. Men London visar sig vara en stad som kan sluka dig levande, speciellt en person som Eloise som har syner.



Efter att Eloise hyrt ett rum hos fru Collins (Diana Rigg), sker något näst intill magiskt. När Eloise går och lägger sig på sitt rum, förflyttas hon till 1960-talets London där hon följer den aspirerande sångerskan Sandie (Anya Taylor-Joy). Drömmarna och visionerna Eloise har använder hon som inspiration till sin modedesign. Men snart märker hon att de underbara drömmarna förvandlas till fruktansvärda mardrömmar.



Regissören Edgar Wright har uppenbarligen en förkärlek för 60-talet och James Bond. Dessutom ses Diana Rigg i rollen som fru Collins som ju en gång i tiden spelade Bondbruden Tracy i On Her Majesty's Secret Service (1969) och Margaret Nolan i rollen som barägarinnan som spelade Bondbruden Dink i Goldfinger (1964). Båda dog tyvärr ett år innan filmen fick sin premiär då premiären sköts upp p.g.a. pandemin. Filmen är för övrigt tillägnad dem båda.



Filmen tar oss alltså mellan nutida London och 60-talets London där Eloise och Sandie både lever en dröm och mardröm. Har vi att göra med ett mysterium eller lider Eloise av mentalsjukdom som hennes mamma? Kanske en kombination av de två då hon visar sig ha en livlig fantasi och inbillning. Hon är övertygad om att det hänt saker hon vill avslöja en gång för alla.



Användandet av 60-tals musiken är en stor del med filmen och på det stora hela är det lyckat med ett par bra låtar. Den 60-tals modeinspirerade Eloise är inte sen med att gå sin egen väg och inte minst efter vad hon ser i sina drömmar och syner. Det är dock inte särskilt svårt att förstå om omgivningen misstänker att hon lider av mentala problem då balansgången är lövtunn.



Filmens absolut största behållning visar sig vara fotot som genomgående håller hög klass. Kanske inte så konstigt då det är koreanen Chung Chung-hoon som står för fotot. Han har bl.a. fotat flera filmer av Park Chan-wook. Givetvis ska Edgar Wright även ha en eloge för fotot som är filmens stjärna, både i nutida London som 60-talets London.



Lite kul att filmens två stjärnor Thomas McKenzie och Anya Taylor-Joy spelar brittiskor men i själva verket är från Nya Zeeland respektive USA. Båda gör det dock bra får man säga, även om det inte är några Oscarsprestationer vi har att göra med.



Filmen som helhet tycker jag är snyggt paketerad, men saknar lite stämning. Det känns liksom lite ytligt och fångar mig inte som önskat. För trots att storyn efter ett tag tar med oss in i en mardrömsliknande värld, blir det inte så värst spännande.



Under filmens senare delar blir det lite för mycket när Eloise har starkare syner av döden. Dessutom lyckas väl inte slutet direkt övertyga när man bjuds på twisten. Själva twisten är det inget fel på, men upplösningen är lite för tillrättalagd och utan överraskningar, vilket är synd. Överlag sevärt, främts för det visuella och 60-talet, men lite själlös om man ska vara ärlig.



3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5