Titel: Little Fish
Genre: Drama/Romantik
Land: USA/Kanada
År: 2020
Regi: Chad Hartigan
I rollerna: Olivia Cooke, Jack O'Connell, Soko, Raúl Castillo
Handling: Ett par kämpar för att hålla ihop sitt förhållande när ett minnesförlustvirus sprider sig och hotar att radera deras kärlekshistoria.
Omdöme: Med tanke på Covid-pandemin känns denna film högst aktuell. Det intressanta är att den skrevs och filmades innan pandemin. Nu ser man det inte längre som sci-fi. I det här fallet handlar det om ett virus som ger folk minnesförlust. Varifrån det kommit och hur det smittar/överförs går man inte in på. De som drabbas kan antingen se det sakta förvärras med tiden eller helt plötsligt allt på en gång.
Emma (Olivia Cooke) och Jude (Jack O'Connell) träffas på en stenig strand och inleder sedan ett förhållande på Halloween. De ser sin vän Ben (Raúl Castillo) drabbas av minnesförlustviruset och hur det påverkar honom och hans flickvän Sam (Soko). Emma och Jude skapar ett liv tillsammans, en långvarig romans. Men vad händer om en av dem drabbas av viruset?
Det är ingen direkt munter historia vi har att göra med. Lite mer upplyftande hade varit välkommet, men det ges inte så mycket hopp. Samtidigt känns det inte som människorna verkar direkt rädda trots att de är medvetna om att det kan drabba dem. De pratar om immunitet, att vissa måste kunna vara immuna. Men tänk om den enda som är immun mot viruset lider av Alzheimers eller demens? Ingen positiv tanke direkt.
En sak som borde utforskats är bakgrunden, varifrån viruset kom, hur det kan smitta och liknande. Det hade kunnat ge filmen lite mer tyngd och skapa ett mysterium och en jakt på sanningen, om man så vill. Nu finns det runt våra två huvudpersoner som skapar sin kärlekshistoria och försöker leva i sin bubbla.
Lite intressant att se/höra Olivia Cooke tala med brittisk engelska, vilket hon lär ha sagt var första gången hon fick göra på film sen hon var 18 år. Anledningen är att hon varit med och producerat filmen och fick då chansen att själv bestämma detta. Fick själv upp ögonen för henne när hon övertygade stort i Katie Says Goodbye (2016). Jack O'Connell å sin sida var noterbar i Starred Up (2013) och '71 (2014). Här funkar de bra ihop och deras relation känns naturlig.
Det är lite blandade känslor med filmen. Det är alltså inte någon direkt upplyftande historia man får ta del av. Samtidigt blir den något tankeväckande, speciellt mot slutet när man nästan skulle kunna kalla det för ett Christopher Nolan-slut. Ett slut som ger en en funderare. Inte alls någon tokig film helt enkelt och ligger alltså bra till i tiden.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar