Seurapeli / Games People Play

Titel: Seurapeli / Games People Play
Genre: Drama/Komedi
Land: Finland
År: 2020
Regi: Jenni Toivoniemi
I rollerna: Emmi Parviainen, Laura Birn, Paula Vesala, Iida-Maria Heinonen, Eero Milonoff, Samuli Niittymäki, Paavo Kinnunen, Christian Hillborg

Handling: Ett gäng fyrtioårskrisande ungdomsvänner återförenas för långa sommarnätter fulla av ouppklarad kärlek och oförlåtna oförrätter. Tanken är att arrangera en överraskningsfest för Mitzi i en idyllisk stuga i den finska skärgården. Men under helgen kommer fler och fler känslor tillbaka och det gamla gängets krisande relationer tillkännages en efter en.

Omdöme: Det är sommar runt midsommar och åtta vänner i 35-års åldern ska spendera en långhelg i en stuga i den finska skärgården. Stugan tillhör systrarna Natali (Iida-Maria Heinonen) och Veronika (Laura Birn). Natali är i smyg ihop med Janne (Paavo Kinnunen) som i sin tur är lillebror till Härde (Eero Milonoff) som är singel och den enda i gänget som har barn. Veronika anländer senare med sin nya svenska pojkvän tillika skådespelaren Mikael (Christian Hillborg). Författaren Juhana (Samuli Niittymäki) är där med sin flickvän Ulla (Paula Vesala), men har fortfarande känslor för Mitzi (Emmi Parviainen) som fyller år och ska firas under återföreningen som är en överraskning.




Historien har en hel del på gång, främst runt de åtta karaktärerna men även det faktum att det ligger ett kärnkraftverk en bit längre bort. Detta är något flera av dem diskuterar och tar upp. Tänk om det scenariot besannas, att det sker en olycka och de isolerade på ön inte vet om det? De bestämmer sig nämligen alla för att lägga undan sina mobiler över denna helg för att endast umgås och ha trevligt utan några störningsmoment utifrån.




Det blir klart trevligt att följa de åtta vännerna umgås, minnas tillbaka på gamla minnen och spendera lite tid tillsammans mitt i sommaren där det aldrig blir mörkt. Bitvis påminner en del scener vid vattnet starkt om den gamla Pripps Blå-reklamen. Man skulle nästan kunna leka med tanken att filmen är som en titt på vad som hände när inspelningen var över och de umgicks privat.




Allt är givetvis inte frid och fröjd. Intrigerna är många och hemligheter kommer upp till ytan. Givetvis hjälper alkoholen till att ett och annat sägs som rör upp känslorna. Och man får säga att Jenni Toivoniemi i sin långfilmsregidebut (även manus) får till det klart bra. Kan tänka mig att en hel del är taget från personliga erfarenheter från liknande träffar med vänner där ett och annat sägs och kommer fram.




Genomgående fångas den kamratliga atmosfären och samtliga åtta skådespelare gör ett bra jobb. Tycker helt enkelt det blir trevligt att följa hur det utvecklar sig, intrigerna och samspelet där i och runt den fint belägna stugan. Sen hjälper det att filmen bara blir bättre och bättre när fler hemligheter kommer fram och stämningen blir lite mer laddad.




Helt enkelt en trevlig film som kan liknas lite vid Festen (1998) med tanke på hur humor blandas med drama och att ett gäng vänner samlas under en tillställning. Dialogen bör noteras är mestadels på finska, men även engelska och en del svenska. Givetvis blir det även en del skämt riktade mellan Finland och Sverige, vilket väl är ofrånkomligt när man slänger in en svensk "viking" som de kallar honom mitt i smeten.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3