onsdag 3 november 2021

The Black Marble



Titel: The Black Marble / Det kortaste strået / The Black Marble - kall och hård
Genre: Kriminaldrama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1980
Regi: Harold Becker
I rollerna: Robert Foxworth, Paula Prentis, Harry Dean Stanton, Barbara Babcock, James Woods, Christopher Lloyd

Handling: Poliskvinnan Natalie blir partner med Valnikov, en romantisk polis med rysk härkomst som går igenom en medelålderskris. De faller för varandra medans de jobbar med ett fall där en societetkvinnas hund blivit kidnappad.

Omdöme: Vad skulle det här vara för typ av film? En snutfilm? En deckare? Romantisk komedi? Det visar sig faktiskt vara en blandning. Vi har poliserna Valnikov (Robert Foxworth) och Natalie (Paula Prentiss) som paras ihop som partners. Natalie är smått förskräckt att jobba med Valnikov som gärna dricker sin ryska "juice" och kommer till jobbet med baksmälla. Dessutom är hon övertygad om att han är galen och inte lämplig som polis.




Samtidigt som Valnikov och Natalie bekantar sig lite mer sker en s.k. dognapping där sliskige Philo Skinner (Harry Dean Stanton) kidnappar societetkvinnans Madeline Whitfields (Barbara Babcock) hund och kräver en nätt liten lösensumma. Detta då han behöver betala av sina spelskulder. Valnikov och Natalie tar sig an fallet under tiden som de börjar falla för varandra.



Det är inte särskilt svårt att dela in filmen i två läger - ett som funkar bättre, ett som funkar mindre bra. Det blir nämligen både temposänkande och sällan roligt när Valnikov och Natalie bekantar sig med att gå på restaurang och ta sig hem till Valnikov. Vi får veta mer om Valnikov och orsaken till varför han beter sig något udda och dränker sig i sina sorger. Men det borde gjorts mer fartfyllt, roligare och även mer romantiskt, även om just den biten har sina ögonblick under senare delen av filmen.



Vad som istället blir det klart bästa med filmen stavas Harry Dean Stanton som Philo Skinner. Han är helt enkelt en scene stealer varje gång han är med. Riktigt skön och sliskig typ. Desperat som Skinner är gör han saker han egentligen inte vet något om. Det leder till en del roliga situationer, på ett något patetiskt sätt får sägas.



Det är egentligen birollerna som gör filmen sevärd där vid sidan av Harry Dean Stanton vi t.ex. ser Barbara Babcock som alltid brukade vara minnesvärd i klassiska polisserien "Hill Street Blues". John Hancock som polisen Clarence Cromwell är halvskön inne på polisstationen där han hela tiden får lugna ner kaptenen som inte verkar kapabel till att göra något utan Clarence hjälp. Sen syns James Woods och Christopher Lloyd i små roller som nästan kan missas om man vänder bort blicken för en stund.



Filmen bygger på en bok av Joseph Wambaugh som även skrivit manuset. Han var själv polis i Los Angeles och började skriva böcker innan han sa upp sig för att koncentrera sig på skrivandet. Han låg bakom filmer som The New Centurions (1972), The Onion Field (1979) och denna, plus ett par TV-serier som alla handlade om polisyrket i någon form.




Är det då en bra film? Skulle inte vilja säga att den direkt är bra då den alltså inte riktigt lyckas när de två huvudpersonerna är i farten. Hade den biten funkat bättre, gjorts roligare och lite mer fartfylld så hade det kunnat bli något. Det känns även som den biten och själva deckardelen borde flutit ihop bättre för att ge något mer. Dock är filmen hela tiden småtrevlig, speciellt då den alltså har ett gäng stabila skådespelare och prestationer som gör att man inte kan klaga för mycket.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar