The Killing of Two Lovers

Titel: The Killing of Two Lovers
Genre: Drama
Land: USA
År: 2020
Regi: Robert Machoian
I rollerna: Clayne Crawford, Sepideh Moafi, Chris Coy, Avery Pizzuto

Handling: De har redan flyttat isär men David försöker desperat hålla liv i sitt förhållande med Niki. Hon dejtar däremot en ny man och vill egentligen inte träffa David mer än när han hämtar och lämnar de fyra barnen.

Omdöme: David (Clayne Crawford) funderar starkt på att mörda sin fru Niki (Sepideh Moafi) och hennes älskare Derek (Chris Coy) och fantiserar om att slå till. David älskar nämligen sin fru och har svårt att se henne vara med en annan man, även om de är separerade och gått med på att det är ok att träffa andra.



Paret har fyra barn ihop. Tonårsdottern Jess (Avery Pizzuto) är äldst och har svårare att acceptera föräldrarnas separation än de tre yngre pojkarna. David, som bor med sin pappa under separationen, bor bara några hundra meter från hemmet och har svårt att hålla sig borta från sina barn, och frun.



Titeln och inte minst inledningen får en att känna att detta kan bli en ganska mörk svartsjuke-thriller. Filmmusiken förstärker känslan av att något obehagligt kan komma att ske. Det ligger liksom i luften redan tidigt och den känslan består filmen igenom.



Allt eftersom förstår vi Davids situation och frustration bättre när Niki verkar mer oberörd av separationen. Hon har ju redan hittat en ny, men David vill bara ha henne och försöka reda ut deras äktenskap, inte minst för barnens skull som han älskar.



Filmen är relativt lågbudget med få skådespelare och en avskalad känsla. 4:3 fotot ger det hela per automatik en konstnärlig känsla och de långa tagningarna ger filmen en klassisk slow burner-atmosfär. Det är nämligen upplagt för att det hela ska explodera när David får nog.



De långa tagningarna och det lite långsamma tempot gör att det krävs en del av skådespelarna, inte minst Clayne Crawford i huvudrollen. Han pratar kul nog som om han vore en country-sångare och sköter sig bra. När jag kollar upp honom visar det sig att han bl.a. var med i The Perfect Host (2010) där han starkt påminde om Ray Liotta. Här skulle man inte känna igen honom i jämförelse då han lagt på sig några kilo och har helskägg. Dessutom är han alltså klart bra och har verkligen gått in för rollen.



Kan väl inte säga att filmen sprudlar av glädje och entusiasm. Den är ganska mörk, men visar sig inte vara nattsvart, långt därifrån. Det visar sig också gå lite annorlunda än väntat, vilket mestadels är positivt. För när det bränner till längre in går det inte riktigt som man hade väntat sig och resultatet blir inte alls tokigt. En studie i hur tunn linjen är mellan tragedi och hopp.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9