Vicious Fun

Titel: Vicious Fun
Genre: Komedi/Skräck
Land: Kanada
År: 2020
Regi: Cody Calahan
I rollerna: Evan Marsh, Amber Goldfarb, Ari Millen, Julian Richings

Handling: En förlorare hamnar av misstag i en hemlig underjordisk självhjälpsgrupp för seriemördare. Kan han klara sig levande genom natten?

Omdöme: Med en gång känner man att denna skräckkomedi kan bli något när en man vid ett motell får syn på en ensam ung kvinna i en telefonkiosk. Året är 1983, neonet är starkt och den elektroniska musiken är skön. Genast skapas god stämning och mysfaktorn är hög bara under denna inledande sekvens.



Efter den klockrena inledningssekvensen kommer man ner på jorden igen när vi stiftar bekantskap med Joel (Evan Marsh). Han skriver åt skräckfilmstidskriften "Vicious Fanatics" och försöker komma på en story till en skräckfilm. Samtidigt är han hemligt kär i Sarah (Alexa Rose Steele) som han delar lägenhet med. Hon har dock varit på dejt med Bob (Ari Millen).



Joel misstänker att Bob är gift och bestämmer sig för att följa efter honom efter att Bob lämnat av Sarah vid lägenheten. Tanken är att Joel ska starta en konversation med Bob på en asiatisk bar dit Bob tagit sig och på så vis kunna ha bevis att spela upp för Sarah om att Bob är gift. Istället hamnar Joel mitt bland ett gäng seriemördare som håller en slags stödgrupp tillsammans.



När Joel hamnar i stödgruppen för seriemördare känns det som en rolig idé. Vi har olika sorters seriemördare, inklusive Carrie (Amber Goldfarb) som vi träffade på under inledningssekvensen. Det blir väl kanske lite för mycket komedi över det hela ett tag, men när Bob åter dyker upp börjar det hända saker. Hur ska Joel kunna ta sig därifrån levande och komma undan ett gäng galna seriemördare?



Man märker att regissören Cody Calahan är ett skräckfilms-fan och i synnerhet 80-tals slashers och liknande. Tittar man på hans filmografi är det idel skräckfilmer. Han har fått god hjälp av filmens kompositör Steph Copeland som lyckats skapa riktigt skön musik med 80-tals sound. Hennes musik är helt klart en av filmens stora behållningar och lyckas även skapa spänning när det behövs.



Det visar sig vara en underhållande skräckkomedi som bjuder på ett par minnesvärda karaktärer, inte minst Bob som spelas av Ari Millen som påminner en del om en blandning mellan en blonderad Matthew McConaughey och Joaquin Phoenix. Definitivt favoriten för egen del. Men alla seriemördarna är egentligen bra och har sina egenskaper och metoder. Amber Goldfarb funkar också bra som bad-ass medan Evan Marsh bjuder på en del humor och påminner om typ Corey Haim.



Även om filmen till stor del har glimten i ögat och humorn är nära till hands, är den ändå tillräckligt seriös med bra skräckelement. För våra seriemördare kommer lämna en del lik efter sig innan allt är sagt och gjort. Och man får säga att det är bra goreeffekter som känns ganska old school vilket passar bra när det trots allt utspelar sig på 80-talet. Allt som allt är det en underhållande och lyckad skräckkomedi.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6