Inside Moves

Titel: Inside Moves / Drömmen om seger
Genre: Drama/Komedi/Romantik/Sport
Land: USA
År: 1980
Regi: Richard Donner
I rollerna: John Savage, David Morse, Diana Scarwid, Amy Wright

Handling: Efter ett misslyckat självmordsförsök, som gjort honom delvis till krympling, börjar Roary spendera mycket tid på en bar i grannskapet som är full av intressanta missanpassade. När Jerry, bartendern, plötsligt får en chans som professionell basketspelare, hoppas Roary och resten av bargästerna att Jerrys framgångar skall lyfta deras nedstämda humör. Kommer Jerry att glömma sina vänner? Och hur går det för hans prostituerade flickvän?

Omdöme: Detta var en film som man haft koll på en längre tid. Hade fått för mig att John Savage (som ju var en av vännerna i klassikern The Deer Hunter (1978) som hamnar i Vietnamkriget) i huvudrollen var Oscarsnominerad, men det visar sig inte stämma. Istället var den för mig tidigare okända Diana Scarwid Oscarsnominerad för bästa kvinnliga biroll.



Roary (John Savage) kliver in i en kontorsbyggnad, åker upp med hissen och traskar rakt in på ett av kontoren. Där tar han sig till ett rum, öppnar fönstret, tittar ut och hoppar sedan ner. Självmordsförsöket slutar med att han skadas allvarligt, men överlever.



När Roary kommer ut från sjukhuset börjar han besöka "Max's bar" där han träffar på andra udda och missanpassade, plus bartendern Jerry (David Morse). Roary och Jerry blir snart vänner och Roary upptäcker att Jerry är en mycket lovande basketspelare, men som plågas av en knäskada.



Richard Donner har regisserat mellan filmer som The Omen (1976), Superman (1978), Ladyhawke (1985), The Goonies (1985) och Lethal Weapon (1987) med dess uppföljare. Detta är en lite mindre film och på ytan låter det som en deprimerande och mörk film om självmordsförsök och depression. Det visar sig dock vara en historia som både har humor och värme, som synar vänskap och kärlek.



När det dessutom visar sig att John Barry står för musiken ökar förväntningarna en del. Musiken är inte så tokig, men får alldeles för lite utrymme. Den spelas lite lätt i bakgrunden ibland utan att få ta över scenerna som man önskar sig när favoriten John Barry är i farten.



Filmen lever mycket på ett par bra prestationer ledda av John Savage som är klart bra som Roary. Hade nog inte varit oförtjänt av en Oscarsnominering. David Morse är också bra och rolig att se i sin filmdebut. Han visar sig också vara en rackare på basket, vilket så klart gör en hel del för rollen. Oscarsnominerade Diana Scarwid växer allt eftersom då hennes karaktär Louise till en början inte verkar ha någon direkt betydelse för historien. Under senare delen av filmen får hon mer att jobba med och gör det bra, precis som de övriga.



Kan väl känna att filmen aldrig riktigt lyfter. Den är inte heller dålig på något sätt och det kan gå lite hur som helst. Man vet inte om det kommer bli en snyfthistoria eller av det lättsammare slaget då inte minst gänget i baren skämtar och har sig mest hela tiden. Det hamnar väl lite mitt emellan, även om det slutligen blir en upplyftande historia av det hela, åtminstone för de flesta.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1