Playing by Heart

Titel: Playing by Heart / Sex lektioner i kärlek
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1998
Regi: Willard Carroll
I rollerna: Sean Connery, Gena Rowlands, Angelina Jolie, Ryan Phillippe, Dennis Quaid, Madeleine Stowe, Anthony Edwards, Gillian Anderson, Jon Stewart, Ellen Burstyn, Jay Mohr, Patricia Clarkson

Handling: Flera personer i Los Angeles navigerar sig igenom sina hjärtans bekymmer. Historien involverar två unga människor som möts på en nattklubb, ett par som har en diskret affär, en bedrövad man som berättar om sitt liv på stadens barer, två på olika sätt härdade människor som dejtar varandra, en dödssjuk man vars mamma inte vetat om hans homosexualitet, och ett äldre par som stöter på problem när mannens gamla förälskelse uppdagas.

Omdöme: Paul (Sean Connery) och Hannah (Gena Rowlands) har varit gifta i 40 år. Nu uppdagas inte bara att han är svårt sjuk utan även att han för länge sen var förälskad i en annan kvinna. Joan (Angelina Jolie) är något av en partytjej som efter att ha gjort slut med sin pojkvän har svårt att förföra Keenan (Ryan Phillippe), killen hon träffar på en nattklubb som gillar att dansa ensam. Hugh (Dennis Quaid) är en ensam man som bedrövad berättar sina snyfthistorier på diverse barer och vinner kvinnors sympatier. Gifta Gracie (Madeleine Stowe) har en affär med lika gifta Roger (Anthony Edwards) på samma hotellrum varje vecka. Meredith (Gillian Anderson) litar inte på män efter att ha blivit besviken på sin ex-make och alla misslyckade män hon dejtat efter det. Så när hon träffar Trent (Jon Stewart) har hon svårt att ge honom en ärlig chans. Mildred (Ellen Burstyn) är vid sin son Marks (Jay Mohr) dödsbädd och kan äntligen vara helt ärliga med varandra.




Sex historier om kärlek, och död. För inbakat i de flesta av historierna är det en tyngre bakgrundshistoria som gör att kärleken hamnar i baksätet. Mer drama än komedi, men visst finns det delar av humor i filmen som gör att det inte blir en för deprimerande filmtitt.




Sådana här filmer som har flera historier med idel kända ansikten är allt lite småtrevliga. Hade inte koll på alla som var med, så det var en trevlig överraskning när den ena efter den andra dök upp, inte minst Sean Connery som inte förväntades i en sån här typ av film. Han lär ha jobbat för "endast" $60.000 på filmen då han för en gångs skull ville spela en karaktär i hans ålder som är i en relation med en jämnårig (Gena Rowlands). I jämförelse fick han hela $14m för sin roll i actionfilmen The Rock (1996) något år tidigare.




Om man syner de sex historierna får man säga att ingen av dem sticker ut eller växer till en favorit. Samtidigt är ingen av dem direkt dålig. Hade ändå önskat att man fått ut lite mer från varje historia. För även om man känner för vissa av karaktärerna, är det ingen historia där man sympatiserar med samtliga inblandade fullt ut.




Filmen får till slut ihop dessa människors livsöden på ett bra sätt när deras liv länkas ihop. Känns väl dock lite som att det är detta filmen byggt upp för. Vägen dit är helt ok men kunde varit starkare för att det hela verkligen skulle lyfta. Sen är det lite intressant med musiken då jag ibland tycker mig höra vissa Bond-toner. Detta märks även av på slutet och så visar det sig att John Barry stått för musiken. Men när man läser om filmen och musiken visar det sig att stora delar av hans musik av någon anledning ersattes med musik av Christopher Young.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0