Prancer

Titel: Prancer / Tror du på tomten, Jessie?
Genre: Drama/Familj/Fantasy
Land: USA/Kanada
År: 1989
Regi: John D. Hancock
I rollerna: Rebecca Harrell Tickell, Sam Elliott, Cloris Leachman, Abe Vigoda

Handling: Flickan Jessie tror fortfarande på jultomten. När hon hittar en ren som är skadad i benet, tar hon med den hem och gömmer den i ett skjul. Då hon tror renen tillhör jultomten, matar hon den med kakor och inväntar att jultomten ska komma och hämta upp Prancer.

Omdöme: Jessie (Rebecca Harrell Tickell) är en 8-årig flicka vars mamma gått bort och hennes pappa (Sam Elliott) har svårt att få det att gå runt med familjens gård. Jessie älskar julen och tror på jultomten, något hennes storebror och bästa kompisen inte längre gör. Så när Jessie hittar en skadad ren, är hon övertygad om att det är en av jultomtens renar - Prancer.




Jessie tar i hemlighet hand om Prancer i ett skjul intill gården. Tanken är att hon ska vänta till kvällen innan jul då jultomten ska hämta Prancer i tid för att kunna dela ut julklapparna på julafton. Men då Prancer är skadad behöver Jessie hjälp. I gengäld gör hon goda gärningar som visar sig påverka människorna i den lilla staden och får dem att komma in i den rätta julstämningen.




När filmen inleds är man lite tveksam till hur Rebecca Harrell Tickell i rollen som Jessie kommer klara sig. Hon sjunger skrikigt och högljutt i allra första scenen, något som visar sig vara medvetet och istället för att bli ett irritationsmoment faktiskt blir en rolig återkommande grej. Överhuvudtaget visar sig filmen ha flera trevliga humoristiska inslag som är välkomna och värmande.




Det visar sig vara en film som har hjärtat på rätt plats. Jessie går sin egen väg och de flesta ser henne som galen eller åtminstone att hon har en skruv lös med tanke på att hon tror på jultomten så pass mycket att renen hon tar hand om skulle kunna vara Prancer. Men tänk om hon har rätt? Även om det inte skulle vara den riktiga Prancer så är det tanken bakom som är viktigast, något de runt omkring henne inser.




Ingen Disney-film det här och det är lite skönt faktiskt. Istället är det gamla hederliga Orion och de kan man alltid lita på. Rebecca Harrell Tickell är kanske inte klockren skådespelarmässigt, men prickar rollen bra ju längre filmen lider. Sam Elliott är alltid välkommen med sin sköna röst och cowboy-stil. Till slut får de två ett par fina far-dotter ögonblick när filmen får ihop det hela mot slutet.




Kände till namnet på regissören John D. Hancock från någonstans. Visar sig att han gjorde den lilla skräckfilmen Let's Scare Jessica to Death (1971) och sportdramat Bang the Drum Slowly (1973) med en tidig roll för Robert De Niro. Trevligt att han här visade att han även kunde göra en familjefilm med passande humor och gott om värme.



Svårt att hålla sig för skratt med dessa 80-tals frisyrer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4