Rollercoaster

Titel: Rollercoaster / Berg- och dalbanan
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1977
Regi: James Goldstone
I rollerna: George Segal, Richard Widmark, Timothy Bottoms, Henry Fonda

Handling: En utpressare hotar att sabotera berg- och dalbanor på olika nöjsefält runt om USA ifall han inte får $1m av de fem stora aktörerna.

Omdöme: Detta var en film som jag hyrde mot slutet av hyrvideo-eran. Visste därför vad som väntade, men trots allt lite kul att plocka fram en sån här 70-talare igen som man vet ungefär vad den levererar.



Det hela inleds med att en ung man (Timothy Bottoms) planerar och utför ett sabotage, ett attentat mot en berg- och dalbana. Det leder till flera människors död, men till en början misstänker ingen att en utpressare ligger bakom.



Harry Calder (George Segal) jobbar åt försäkringsbolaget som inspekterar nöjesfälten och kallas in av sin chef, Simon Davenport (Henry Fonda) att ta en titt på fallet. När det sker något liknande på ett annat nöjesfält inom en vecka, kopplas FBI in med Hoyt (Richard Widmark) i spetsen.



Utpressaren kräver $1m av de fem största aktörerna i branschen, annars kommer han fortsätta med katastrofala resultat. Han vill att Harry är hans kontakt som ska leverera pengarna. I stil med Dirty Harry (1971) och Die Hard: With a Vengeance (1995) leker utpressaren med Harry och FBI för att försöka överlista dem och komma iväg med pengarna.



Det första man får säga är att filmen gärna tar tid på sig. Det betyder inte att den blir seg eller tråkig, men speltiden kommer upp i nästan två timmar. Så lång hade den inte behövt vara. Hade helt klart vunnit på att täta till och komprimera det lite mer, även om den är småspännande mest hela tiden.



Regissören James Goldstone sa själv en gång i tiden att filmen inte ska ses som en katastroffilm som det kom en hel del av på den här tiden. Snarare i stil med en Hitchcock-film där en kriminell utmanar polisen och en oskyldig blir indragen mot sin vilja. Och det stämmer, även om den saknar samma finess som en Hitchcock-film besitter. Kanske främst för att Goldstone mestadels jobbade inom TV. En duktigare regissör hade nog fått ut mer av det hela.



Våra två stjärnor George Segal och Richard Widmark tvingas samarbeta som Harry och Hoyt. Båda veteraner som kan sina roller i sömnen och inte direkt behöver förta sig, även om de gör vad de ska. Timothy Bottoms var kanske lite mer av en lättviktare och är inte någon som är så där skönt slemmig och elak som man skulle önska sig. Å andra sidan ska han nog smälta in och vara en i mängden, någon som inte drar åt sig uppmärksamhet.



I mindre roller dyker tre skådespelare upp i sina första filmer. Vi har 13-åriga Helen Hunt i rollen som Harry Calders dotter Tracy i en lite halvstor roll, 20 år innan hennes Oscarsvinnande roll i As Good as It Gets (1997). Sen dyker Craig Wasson upp i en liten roll som "hippie" som ska åka på berg- och dalbanan mot slutet. Honom känner man igen från Body Double (1984) där han hade huvudrollen. Och så har vi Steve Guttenberg i en ännu mindre roll, men trots allt svår att missa. Förknippar honom främst med Airplane! (1980), Polisskolan-filmerna och Three Men and a Baby (1987).

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3