The Karate Kid

Titel: The Karate Kid / Karate Kid - Sanningens ögonblick
Genre: Drama/Action/Sport
Land: USA
År: 1984
Regi: John G. Avildsen
I rollerna: Ralph Macchio, Pat Morita, Elisabeth Shue, William Zabka

Handling: Daniel flyttar till Kalifornien med sin mamma och blir genast trakasserad av den f.d. pojkvännen till Ali, tjejen han är intresserad av. Daniel bestämmer sig för att börja träna karate och av en händelse är Miyagi, vicevärden i hans hyreshus, en gammal karate-mästare. Miyagi tar sig an Daniel och lär honom att karate handlar om mer än att slåss och under träningen växer en stark vänskap fram mellan de båda. Så närmar sig en stor karateturnering och Daniel ser en chans att ge igen på sina mobbare.

Omdöme: Det var en herrans massa år sen filmen sågs. Kom förvisso ihåg några få klassiska scener, men då det aldrig varit en favoritfilm har andra gamla godingar föredragits. Denna och E.T. the Extra-Terrestrial (1982) är två ungdomsfilmer som nog uppskattas mer av andra än vad jag gör. Men ibland känner man för att ta sig en till titt och se om man omvärderar och kanske ändrar uppfattning om en film.



Daniel (Ralph Macchio) lämnar tillsammans med sin mamma Lucille (Randee Heller) New Jersey på östkusten och flyttar till Kalifornien på västkusten. Ett nytt jobb lockar tillsammans med värmen, även om Daniel gillar snö och kallt väder. Han är inte heller så pigg på att börja i ny skola, i synnerhet när han hamnar i trubbel med värstingen Johnny (William Zabka) och hans vänner. De visar sig vara duktiga i karate, något Daniel får känna på.



Som tur är visar sig vicevärden Miyagi (Pat Morita) i bostadskomplexet vara en rackare på karate och kan lära upp Daniel. Han får även upp ögonen för Ali (Elisabeth Shue) som han vill lära känna bättre. Två små problem med det är att hon dels kommer från ett välbärgat område, dels att Johnny är hennes ex-pojkvän som försöker få tillbaka henne och att han starkt ogillar Daniel.



För regin står John G. Avildsen som ju en gång i tiden gjorde Rocky (1976). Och visst är det lite den stilen över denna, även om det är mer av en ungdomsfilm med en yngre motsvarighet i Ralph Macchio i huvudrollen. Dessutom påminner relationen mellan Daniel och Miyagi om den mellan Luke Skywalker och Yoda i Star Wars (1977). Den lille mentorn som talar konstigt och har oanade krafter lär upp hjälten.



Filmen är på 2 timmar och under denna period skulle man tro att det blir en del karate och uppgörelser. Dessa kommer främst på slutet, men innan dess är det långa passager där Daniel får utföra slavarbeten åt Miyagi som glatt utnyttjar sin student. Givetvis visar sig detta komma till användning när Daniel så småningom lär sig karate på riktigt av Miyagi.



Eftersom filmen inte riktigt får till stämningen och den mysiga känslan man är ute efter i en sån här film, hade det nog varit bättre om den endast varit på runt 90 minuter. Det hade gott räckt så. Samtidigt är det inte uselt och vänskapen mellan Daniel och Miyagi blir förmodligen filmens starkaste kort. Får väl erkänna att jag föredrar en film som t.ex. Bloodsport (1988) mer, även om fokus ligger på lite andra ställen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.3