Titel: The Last Duel
Genre: Drama/Action
Land: USA/Storbritannien
År: 2021
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Matt Damon, Adam Driver, Jodie Comer, Ben Affleck
Handling: Historien utspelas i 1300-talets Frankrike och fokuserar på en man som återvänder hem från kriget och upptäcker att hans fru blivit våldtagen av hans vän. Ingen tror på kvinnan och soldaten vädjar därför till kungen om att få tillåtelse att duellera mot våldtäktsmannen, som då blir den sista lagliga duellen i Frankrike.
Omdöme: Duon Matt Damon och Ben Affleck har för första gången skrivit manus tillsammans sedan deras Oscarsvinnande manus till Good Will Hunting (1997). De har även tagit hjälp av Nicole Holofcener för att skriva den kvinnliga historien i filmen. Filmen har nämligen tre historier att berätta från två mäns och en kvinnas perspektiv.
Regin står veteranen Ridley Scott för som har en del erfarenhet från historiska filmer, som t.ex. regidebuten The Duellists (1977), Gladiator (2000), Kingdom of Heaven (2005) och Robin Hood (2010). Rätt man för jobbet med andra ord.
Baserat på verkliga händelser i 1300-talets Frankrike får vi något av ett klassiskt triangeldrama mellan Jean de Carrouges (Matt Damon), hans bästa vän och sedermera fiende Jacques De Gris (Adam Driver) och Jeans fru Marguerite (Jodie Comer). I tre kapitel berättas deras version av vad som hänt och hur det leder till den sista duellen.
Jean gifter sig med sin Marguerite och blir lovad land av hennes far. Men den mest värdefulla biten land tas av baronen Pierre d'Alençon (Ben Affleck) som regerar i trakterna. Jacques är hans indrivare och högra hand. Detta gör Jean vansinnig, men än värre blir det när frun Marguerite anklagar Jacques för att ha våldtagit henne när Jean varit ute i slag. Jean ser ingen annan väg än att vädja till franske kungen Charles VI (Alex Lawther), som råkar vara kusin till Pierre, att de ska duellera på liv och död för att bevisa vem som talar sanning och vem som ljuger.
Matt Damon med hockeyfrilla och lösskäggstubb som Jean och en blonderad Ben Affleck som Pierre känns nästan parodiskt att se. Deras prestationer lämnar även en del att önska. Då funkar Adam Driver som Jacques och Jodie Comer som Marguerite bättre, både dess karaktärer och prestationer. Alex Lawther som den smått patetiske kungen tar dock priset för mest underhållande karaktär med sitt småflinande och halvkorkade sätt.
Det är givetvis en välgjord film av Ridley Scott som kan sina grejer. Men det är långt ifrån en Gladiator (2000). Ett gott hantverk som dock saknar lite själ. Det största problemet är ändå manuset som alltså väljer att berätta historien ur tre perspektiv i tre kapitel med runt 45 minuter per kapitel. Det blir alldeles för upprepande och utdraget att se i princip samma sak tre gånger, vilket är den största missen då det kunde och borde ha gjorts annorlunda. Helt enkelt inte effektivt berättat.
Den avslutade, sista duellen blir nog höjdpunkten med filmen. Det är en brutal, rå och välgjord duell på liv och död som gör att filmen avslutas med flaggan i topp. Att dra ut på bakgrunden till duellen i över två timmar blir dock upprepande och får en att tappa intresset lite grann. Dessutom saknas det fler intriger som önskat i sådana här historiska filmer. Ok ändå, men sättet manuset väljer att berätta och upprepa sig sänker potentialen till något mer.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.6
Håller helt med om att Damon skar sig fullkomligt med filmens stämning. Kan inte riktigt sätta fingret på varför dock. Däremot tyckte jag att Rashomon-upplägget funkade riktigt bra, särskilt med Marguerites historia sist som ett slags komplement till de andra två. Förvisso ingen Gladiator, men det hade i alla fall inte jag heller förväntat mig. Tror dock att vi i slutänden landar på samma betyg :)
SvaraRaderaHaha, ja han funkade inte riktigt. Ibland tog han i för mycket och mellan det var han butter eller vad det var.
RaderaRashomon-blinkningen med berättandet var jag inte så förtjust i då det blev för upprepande. Håller med om att den sista historien som var Marguerites var bäst av de tre. Fortfarande för upprepande överlag. Sen tyckte jag det var lite intressant att hennes historia skulle vara sanningen som jag förstod det. Men det var väl ändå ord mot ord då det var deras versioner av vad som hände.
Nej, förväntade mig inte heller en ny Gladiator :) Men det var en bra bit från samma klass på filmen i det mesta faktiskt.
Jag tänker att "sanningen" får stå för var och en. Att filmen däremot försöker peka på att det som för Driver var ett helt vanligt ligg var ett otroligt övegrepp för Comer. Poängen skulle jag inte säga är att hon står för sanningn utan han inte ens kan föreställa sig att hennes upplevelse existerar eller är relevant
RaderaJag har för mig att när hennes kapitel påbörjas ligger texten "the truth" kvar ett tag, vilket jag inte tror var fallet med de föregående två kapitlen.
RaderaMen absolut, han såg det mer som en "lek" eller liknande. Hur det än låg till var det ord mot ord. Förmodligen var det så som hennes version var, men det är omöjligt att veta. Det intressantaste är ju annars om de hade haft ett "hett möte" tidigare eller inte. För det var ju något som fanns i hans version men var helt frånvarande från hennes. Eller var det endast en dröm/fantasi i hans version? Hade de faktiskt redan bekantat sig på det viset tidigare och hon utelämnade det från sin version?
Ingen ville vika ner sig och det ledde till duellen på liv och död.