Titel: The Unbearable Lightness of Being / Varats olidliga lätthet
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1988
Regi: Philip Kaufman
I rollerna: Daniel Day-Lewis, Juliette Binoche, Lena Olin, Donald Moffat, Stellan Skarsgård
Handling: En kärlekshistoria som börjar under Pragvåren, med kampen för friheten från kommunismen som krossades av den ryska invasionen i augusti 1968. Tomas, en framstående ung hjärnkirurg, är ogift och en känd kvinnotjusare vars erotiska filosofi exkluderar all kärlek från hans liv. Han träffar sina älskarinnor periodvis och tillbringar aldrig natten hos en kvinna. Sina erotiska principer till trots, gifter sig Tomas med Tereza, men fortsätter samtidigt en etablerad affär med Sabina, med dess avsaknad av förpliktelser.
Omdöme: Baserat på Milan Kunderas roman hade det naturliga varit att låta landsmannen Milos Forman regissera. Han valde dock att inte göra filmen med tanke på att han fortfarande hade familj i Tjeckoslovakien som skulle kunna få problem med tanke på ockupationen. Istället erbjöds Philip Kaufman chansen att regissera, förmodligen då hans förra film The Right Stuff (1983) blev en succé med hela åtta Oscarsnomineringar.
Året är 1968 i Prag där Tomas (Daniel Day-Lewis) är en erkänt duktig hjärnkirurg som lever livet som ungkarl. Han är också en kvinnotjusare av stora mått. Så pass att kvinnor verkar dra sig till honom som flugor till ski... eh honung. Han har ett sexuellt förhållande med Sabina (Lena Olin) som är på samma våglängd med Tomas. Ingen av dem söker mer och vet var de har varandra.
En dag när Tomas besöker en kurort för att genomföra en operation, träffar han Tereza (Juliette Binoche). En liten harmlös flört innan Tomas måste återvända till Prag visar sig lämna sina spår efter sig. Tereza bestämmer sig nämligen för att söka upp Tomas i Prag och de två finner varandra på ett sätt som Tomas inte haft med någon annan kvinna. Så sker vad som kom att kallas för Pragvåren då sovjetiska trupper och pansarvagnar invaderade Prag.
Tycker det är en bra film fram till efter ockupationen. Efter lite mer än en timme eller drygt en tredjedel, känns det som filmen hamnar i något av en svacka. Problemet är att den aldrig riktigt lyckas ta sig ur denna. Symboliskt då det berättar något om hur folk kände sig och situationen som förändrades över i princip en natt. Något dog, även vad gäller historien och filmen.
Under den första timmen fram till ockupationen flyter det på och Tomas, Tereza och Sabina lever sina liv med ett slags triangeldrama som håller på att utvecklas. Själva ockupationen är sedan effektivt berättad och man har lyckats fånga händelserna bra med hjälp av dokumentärbilder kombinerat med material man filmat med Daniel Day-Lewis och Juliette Binoche mitt bland tumultet.
Daniel Day-Lewis, Juliette Binoche och Lena Olin är alla tre helt ok till bra, även om det är lite varierande grad på prestationerna under filmens gång. Finner det också lite konstigt med brytningarna skådespelarna har. Day-Lewis verkar i princip tala vanlig brittisk engelska förutom bitvis då en liten brytning hörs. Binoche är den som försöker tala med tjeckisk brytning och lyckas också bäst, och känns mest övertygande i sin roll. Olin har en rysk-svensk brytning som stör en del, även om hon annars funkar i rollen som något av en nymfoman.
För erkänna att filmen blir något av en besvikelse efter den första timmen och det blir faktiskt lite småjobbigt och trist att sitta igenom den andra halvan. Egentligen känns det inte som det är så mycket fel på historien, men ockupationen förändrar liksom förutsättningarna. Gnistan försvinner och de tre huvudpersonerna förlorar sig själva och känns förvirrade. Kan tänka mig att det är en film man antingen gillar eller ogillar, inte så mycket mittemellan. En lovande tredjedel räcker inte för egen del.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.3
Kaufman samtalade med författaren och båda var överens om att det var kärleksrelationen som var det viktiga, inte ockupationen. De ville väl visa naket, och samtidigt bredda publiken för kärlek säljer bättre på film än explicit politik. Jag tycker att det var ett misstag, inte kommersiellt men filmmässigt.
SvaraRaderaJag har även läst att Milan Kundera inte var nöjd med resultatet då filmen inte fångade bokens anda eller dess karaktärer. Han ville inte att fler av hans böcker skulle filmatiseras efter detta.
RaderaHar inga problem med att kärleksrelationen är det centrala. Men efter ockupationen gick det utför.
Jag kan förstå om Kundera inte var nöjd. Det är inte jag heller och skulle ha gett samma betyg som du.
RaderaJag håller just på att skriva om den italienska New York-filmen Blue Nude som du inte har skrivit om än och som jag publicerar om en månad. Där träffar en hoppfull manusförfattare en filmproducent som säger att italienska regissörer är (vänster-) politiskt hängivna vars filmer består av en massa sexscener monterade tillsammans med sekvenser på ett fackförbunds arbetare som strejkar. Kaufmans film är här något liknande.
Ja, det var synd att filmen inte lyckades leverera. Fast vad jag vet är det många som uppskattar filmen. Å andra sidan tror jag fler gillar boken.
RaderaOk, nej den har jag varken skrivit om, sett eller hört talas om tidigare :)
Förresten, vad var adressen till din sida?