You'll Like My Mother

Titel: You'll Like My Mother / Fasornas hus
Genre: Drama/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1972
Regi: Lamont Johnson
I rollerna: Patty Duke, Rosemary Murphy, Sian Barbara Allen, Richard Thomas

Handling: Francesca är höggravid och har nyligen förlorat sin man i Vietnamkriget. Hon åker i detta tillstånd till sin svärmor för första gången för att få barnets namn inskrivet i familjebibeln per den bortgångne mannen önskning. Hon blir dock snart varse om att allt inte står rätt till i familjen Kinsolvings stora hus.

Omdöme: Mellan de två Clint Eastwood-regisserade filmerna Play Misty for Me (1971) och Breezy (1973) kom denna lilla film. Samtliga tre har manus av Jo Haims och i det här fallet bygger det på en bok. Denna har helt klart mer gemensamt med förstnämnda film.




Skådeplatsen är ett kylslaget Minnesota där vintern slagit till ordentligt. Höggravida Francesca (Patty Duke) har bestämt sig för att besöka sin svärmor för första gången. Detta efter att hennes make omkommit i Vietnamkriget och maken alltid pratade gott om sin mamma och ofta sa "you'll like my mother". Tanken är att Francesca med besöket ska ta reda på om svärmor vill vara en del av barnbarnets framtid eller inte.




När Francesca anländer till det stora huset och träffar Mrs. Kinsolving (Rosemary Murphy) håller en snöstorm på att dra in. Mötet blir kort då Francesca snabbt förstår att Mrs. Kinsolving inte vill veta av barnet och dessutom visar sig vara allt annat än älskvärd. Men snöstormen i kombination med att bilen Mrs. Kinsolving tänkt skjutsa Francesca med till busshållplatsen inte startar, gör att Francesca tvingas övernatta med Mrs. Kinsolving och hennes mentalt handikappade dotter Kathleen (Sian Barbara Allen).




Gillar upplägget och tycker filmen har en krypande känsla mest hela tiden. Den har ett liknande upplägg som gamla noir-filmen My Name Is Julia Ross (1945) och dess nyversion Dead of Winter (1987) där en kvinna fastnar i ett hus under en snöstorm med ett par skumma individer och där hon märker att allt inte är som det ska.




Patty Duke i huvudrollen som gravida Francesca påminner faktiskt en hel del om Amy Adams som skulle kännas rätt i en remake. För detta visar sig vara en okänd liten film som har vad som krävs för en remake. Nu är filmen som den är tillräckligt bra för att stå på egna ben och en remake behövs egentligen inte. Men då det är en okänd och något bortglömd film med potential skulle det absolut vara en kandidat. Fast risken att en remake skulle misslyckas är hög istället för att ta vad man har och finslipa detaljerna lite och göra något riktigt bra av det hela.




Man kan verkligen sätta sig in i Francescas situation. Inte direkt en optimal situation att vara höggravid mitt i en snöstorm isolerad från omvärlden. Ensam med en kuslig och oberäknelig Mrs. Kinsolving plus Kathleen som inte verkar vara till mycket hjälp, och kan egentligen vara kapabel till vad som helst. Dessutom är familjens svarta får kusin Kenny (Richard Thomas), som är eftersökt för en serie våldtäkter och mord, på fri fot...




Gillar att hitta de gömda pärlorna och denna får nog ändå läggas till dem. För även om man sett bättre filmer så är det en klart trevlig "chiller". Lite lagom långsamt tempo med krypande stämning som hela tiden får en att vara på tårna. Ett bra exempel på där man gjort mycket med lite och även överlåter en del åt fantasin med hur allt ligger till.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6