söndag 25 september 2022

The Philadelphia Experiment



Titel: The Philadelphia Experiment / Ödets klyfta
Genre: Drama/Äventyr/Sci-Fi
Land: USA
År: 1984
Regi: Stewart Raffill
I rollerna: Michael Paré, Nancy Allen, Eric Christmas, Bobby Di Cicco

Handling: 1943 gjorde USA:s flotta prov för att få fartyg osynliga för radar. Resultaten blev aldrig offentliga. Det sista experimentet misslyckades dessutom. Ett fartyg försvann helt enkelt. Men 1984 börjar det hända konstiga saker...

Omdöme: Ett par år tidigare kom den lite liknande filmen The Final Countdown (1980). I det fallet färdas ett amerikanskt hangarfartyg från nutid tillbaka till andra världskriget på 40-talet. Där hade man även ett par duktiga skådespelare som Kirk Douglas och Martin Sheen. Här färdas man istället från andra världskriget och 40-talet till nutid (år 1984) och man har inga duktiga skådespelare i rollerna.



Året är 1943 då den amerikanska flottan experimenterar med vad som skulle bli känt som "The Philadelphia Experiment" där man vill få fartyg att inte synas på radarn, vilket givetvis skulle vara en stor fördel i kriget mot tyskarna. Men under detta experiment sker något oväntat. Hela fartyget försvinner plötsligt spårlöst.



De två unga sjömännen David Herdeg (Michael Paré) och Jim Parker (Bobby Di Cicco) hoppar överbord från fartyget just som det är i färd med att försvinna. De transporteras 40 år in i framtiden och hamnar i 1980-talets Amerika. Innan de hunnit göra upp en plan tvingas de fly och träffar då på Allison (Nancy Allen) som hjälper dem komma undan.



Gillar oftast filmer om tidsresor och denna hade setts en gång i tiden. Det var dock som att se den för första gången, vilket nog dels hade att göra med att den inte hade setts på väldigt länge och dels för att den tyvärr inte är särskilt minnesvärd.



Idén är inte tokig (bygger på en gammal myt kallad "The Philadelphia Experiment") och år 1980 blev John Carpenter tillfrågad om han ville skriva och regissera denna film efter hans filmer Halloween (1978) och The Fog (1980). Men då han hade skrivit manuset till Escape from New York (1981) blev det hans nästa film. Han var dock med som "exekutiv producent" på denna film, men det känns ganska givet att det hade blivit en bättre film i hans händer.



Något man kan läsa sig till i efterhand är att regissören Stewart Raffill valde att skriva om manuset för att utveckla en kärlekshistoria mellan David och Allison. På så vis togs en del av det vetenskapliga bort, men även hur David hamnar i fler situationer där han måste tackla det faktum att han hamnat i en ny tidsperiod. Detta hade helt klart varit att föredra, speciellt som Michael Paré och Nancy Allen ger undermåliga prestationer i de två huvudrollerna. Filmen går att titta på men har inte särskilt inspirerad regi. Kunde och borde bjudit på något mer helt enkelt.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.1

lördag 24 september 2022

The Absent-Minded Professor



Titel: The Absent-Minded Professor / Den tankspridde professorn
Genre: Komedi/Sci-Fi/Familj
Land: USA
År: 1961
Regi: Robert Stevenson
I rollerna: Fred MacMurray, Nancy Olson, Keenan Wynn, Tommy Kirk

Handling: En tankspridd professor råkar av en händelse uppfinna flygande gummi, eller "flubber". Stoppar man den i skorna kan man till exempel hoppa högt.

Omdöme: Ned Brainard (Fred MacMurray) är kemiprofessor på en collegeskola där han får utlopp för sina experiment. Nu ska han gifta sig med sin Betsy (Nancy Olson) för tredje gången. Det är alltså tredje försöket att gifta sig med henne då hans tankspriddhet och ständiga experimenterande i garaget gör att han ofta glömmer bort tiden.



Denna gång har han en god anledning att missa sitt bröllop då han av en slump uppfinner en massa som han döper till "Flubber". Med hjälp av "Flubber" kan han få saker och ting att flyga, inklusive sin gamla T Ford. En av stans rikaste män, Alonzo P. Hawk (Keenan Wynn) ser sin chans att tjäna stora pengar på "Flubber". Det gäller dock att få Brainard att vilja samarbeta med honom, något Brainard inte har för avsikt att göra.



En gammal Disney-produktion som förvisso vänder sig till hela familjen men inte blir så barnslig. Den fick en uppföljare två år senare i form av Son of Flubber (1963) och senare remaken Flubber (1997) med Robin Williams. Men detta är alltså originalet och den mest hyllade.



Det är ändå något charmigt och liksom oförstört över filmen. Man får ta att en del effekter är långt ifrån smärtfria, som t.ex. när Brainard flyger runt med sin bil eller när vi får ta del av en basketmatch där "Flubber" används på skosulorna för att få hemmalagets spelare att kunna hoppa högre än vad som normalt sett är fysiskt möjligt. Men det är ju roligt och man kan inte låta bli att skratta. Speciellt basketmatchen blir en av höjdpunkterna i filmen. Fånigt kul kan man kalla det för.



Ganska trevlig film överlag får man säga och det kan vara skönt att låta Disney sköta biffen en stund. På tal om Disney är musiken stundtals som tagen från typ Kalle Anka och liknande vilket är kul att höra och oftast passar bra. Det är trots allt Disney och då funkar det. Filmen är inte heller så tokig, även om det inte blir en ny favorit att återvända till.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

fredag 23 september 2022

De uskyldige / The Innocents



Titel: De uskyldige / The Innocents / De oskyldiga
Genre: Drama/Mysterium/Thriller/Skräck/Fantasy
Land: Norge/Sverige/Danmark/Finland/Frankrike/Storbritannien
År: 2021
Regi: Eskil Vogt
I rollerna: Rakel Lenora Fløttum, Alva Brynsmo Ramstad, Sam Ashraf, Mina Yasmin Bremseth Asheim

Handling: En grupp barn avslöjar sina mörka och mystiska krafter för varandra när föräldrarna inte är närvarande.

Omdöme: Detta kom att bli Eskil Vogts andra långfilm som regissör där första var Blind (2014) som var ok men inget minnesvärt. Han har dock haft ett framgångsrikt samarbete med regissören Joachim Trier då han skrivit manusen till hans filmer som Reprise (2006), Oslo, 31. august (2011), Louder Than Bombs (2015), Thelma (2017) och Verdens verste menneske (2021).



En familj anländer till sitt nya hem i vad som ser ut som ett förortsgetto med en massa höghus och en lekplats framför byggnaderna. 9-åriga Ida (Rakel Lenora Fløttum) får finna sig i att hennes autistiska storasyster Anna (Alva Brynsmo Ramstad) får mest uppmärksamhet från deras föräldrar.



Då det är mitt i sommaren och de flesta familjerna och barnen i området är bortresta, har Ida inte många att leka med. Hon börjar dock umgås med Ben (Sam Ashraf) som visar henne något coolt. Han visar sig nämligen kunna göra något speciellt. Men vänskapen tar en vändning när Ben visar sig vilja skada djur. När så flickan Aisha (Mina Yasmin Bremseth Asheim) ansluter och blir vän med autistiska Anna, förändras dynamiken bland de fyra barnen där lekarna eskalerar och ingen i området kan känna sig säker.



Filmen kan sägas vara en blandning mellan Firestarter (1984) och Thelma (2017). Barnen besitter oanade krafter som istället för att användas till att bli superhjältar snarare används till otäcka och obehagliga ändamål, i synnerhet från Bens sida. Väldigt skönt att filmen inte utvecklas som man skulle kunna tro och bli en trött och generisk superhjältefilm som det skulle kunna bli i fel händer.



Skulle vilja säga att filmen känns originell och lyckas bra med att inte gå efter en mall. Det gör att man inte har en aning om vad den ska bjuda på runt varje hörn. Även skönt att barnens krafter hålls på en sådan nivå att det aldrig blir för överdrivet. Samtidigt överraskas man över hur mörk filmen visar sig vara. Inte varje dag man ser barn vara så ondskefulla och även fara illa som de gör här.



En viktig del med filmen är de fyra barnskådespelarna och det är skönt att konstatera att de samtliga sköter sig bra. Faktiskt så pass att tre av de fyra är mycket duktiga. Mina Yasmin Bremseth Asheim som Aisha är också ok även om hon inte är lika framstående som de övriga och har dessutom en mindre roll. Rakel Lenora Fløttum (vars mamma spelas av Ellen Dorrit Petersen som är hennes riktiga mamma) känns genomgående naturlig och övertygande i huvudrollen som Ida.



Sam Ashraf i rollen som Ben verkar till en början bara vara medioker men visar längre in att han funkar bra som elak och även duktig när han visar fler känslor. Och så har vi Alva Brynsmo Ramstad som förvisso får spela autistisk men hon gör det mycket trovärdigt och övertygar då hon inte går till överdrift.



En film som känns som den borde tilltala en internationell publik och inte bara Norge och dess grannländer. Den har en stil och ton som fångar tittaren relativt tidigt och sedan rullar det inte bara på, det blir både spännande, småkusligt och lite obehagligt vilket gör att man känner att allt är möjligt. Eskil Vogt visar att han inte bara kan skriva manus och vara en bra radarpartner till Joachim Trier, han lyckas även med regin.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0

torsdag 22 september 2022

Paddington 2



Titel: Paddington 2
Genre: Äventyr/Komedi/Familj/Fantasy
Land: Storbritannien/Frankrike/USA/Kina/Kanada
År: 2017
Regi: Paul King
I rollerna: Ben Whishaw (röst), Hugh Bonneville, Sally Hawkins, Brendan Gleeson, Hugh Grant

Handling: Paddington har blivit en del av familjen Brown och är omtyckt i samhället Windsor Gardens. När tant Lucy ska fylla 100 har han hittat den perfekta presenten i form av en unik bok i antikaffären. Men när boken blir stulen måste han och familjen Brown hitta tjuven.

Omdöme: Paddington (röst av Ben Whishaw) har blivit hemmastadd hos familjen Brown i Windsor Gardens, London. I denna värld är det ju ingen som bryr sig om att han är en livs levande teddybjörn från Perus djungel. Det börjar bli dags för Paddington att hitta en present åt tant Lucy som ska fylla år. När han hittar den perfekta presenten i en antikaffär behöver han pengar, så han börjar jobba för att tjäna ihop pengarna på egen hand. Först som assistent i en frisörsalong, sedan startar han eget som fönsterputsare.



När den antika boken blir stulen efter ett inbrott är Paddington den som pekas ut för brottet då han hade motiv och var på plats. I själva verket är det skådespelaren Phoenix Buchanan (Hugh Grant) som varit i farten. Expert på förklädnader har han velat komma åt boken som han vet innehåller ledtrådar som leder till en gömd skatt.



Vad som blir lite överraskande är att en stor del av filmen utspelar sig i fängelset då Paddington åker dit för stölden. Medan han skaffar sig kamrater där inne i form av kocken Knuckles (Brendan Gleeson), försöker familjen Brown hitta den riktiga tjuven som slår till mot andra ställen i olika förklädnader. Men hur ska de bevisa att det är Phoenix Buchanan, som bor i samma område som familjen Brown, och få Paddington fri?



Denna andra Paddington-film hade fått bättre kritik än första filmen Paddington (2014). Kanske var då förväntningarna lite högre på denna, även om ungefär samma typ av film som den första förväntades. Mycket riktigt är det mer av samma vara fast med till stor del helt annorlunda skådeplatser och story.



Det kanske mest lyckade med denna film stavas Hugh Grant som är klart duktig i rollen som Phoenix Buchanan. Han överträffar definitivt Nicole Kidman från den första filmen i skurkrollen. Även för att denna roll är bättre skriven och inte bara känns som en serietidningsskurk som Kidmans karaktär kändes som. En annan som funkar bra är Brendan Gleeson som fängelsekocken (och kåkfararen) Knuckles. Han blir ett bra sällskap till Paddington inne i finkan.



Stilen i denna andra film påminner ibland om Wes Andersons stil. Tänker inte minst på en del scener inne i fängelset efter att Paddington råkat färga kåkfararnas kläder. Vad gäller filmen i stort funkar det och blir ett familjeäventyr som liksom har två historier att följa samtidigt med Paddington i fängelset medan familjen Brown och Phoenix Buchanan följs på utsidan.



Även om denna skiljer sig en del från den första filmen känns de ganska likvärdiga. Har svårt att påstå att den ena skulle vara bättre än den andra. De har båda sina styrkor och svagheter. Denna films styrka är alltså skådespelarna tack vare Hugh Grant och Brendan Gleeson plus kanske ett lite mer vuxet familjeäventyr.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.8

onsdag 21 september 2022

Paddington



Titel: Paddington
Genre: Äventyr/Komedi/Familj/Fantasy
Land: Storbritannien/Frankrike/USA/Kina
År: 2014
Regi: Paul King
I rollerna: Ben Whishaw (röst), Hugh Bonneville, Sally Hawkins, Nicole Kidman

Handling: En peruansk teddybjörn som älskar allt brittiskt reser till London för att hitta ett nytt hem. Vilse och ensam på Paddington Station börjar han att inse att stadslivet inte är som han hade föreställt sig. Som tur är träffar han familjen Brown, som är vänliga nog att se efter honom.

Omdöme: Redan på 1950-talet skapade Michael Bond teddybjörnen Paddington som blev populär i Storbritannien. Här har teddybjörnens äventyr fångats på film tack vare modern teknik som låter en animerad teddybjörn vistas i den verkliga världen bland människor.



Det hela tar sin början djupt inne i den peruanska djungeln där en brittisk upptäcktsresande på expedition finner dessa teddybjörnar som han lär ett och annat, bland annat att prata lite engelska. Många år senare tvingas en av dessa fly och bege sig till London då den upptäcktsresande sagt att de alltid kommer vara välkomna där.



Den lilla teddybjörnen anländer till London och tar sig till Paddington Station för att där försöka hitta någon som ger honom ett hem. Han träffar till slut på familjen Brown som åtminstone ger honom tak över huvudet för kvällen. De döper honom passande nog även till Paddington (röst av Ben Whishaw) då det är där de träffats.



Samtidigt som Paddington försöker hitta den upptäcktsresande som var i Peru, har han den onda Millicent (Nicole Kidman) efter sig som tänker göra allt för att komma över den levande och talande teddybjörnen. En Millicent som är som en klassisk elaking i serietidningsform.



En film som överlag är en familjefilm men som varvar med att vara en renodlad barnfilm. Med andra ord blir det emellanåt lite för larvigt även om det för det mesta hålls på rätt sida. Man förstår trots allt att en sån här film snarare vänder sig till de yngre så man får ha lite överseende med det. Funkar dock bättre för egen del när det är lite vuxnare för hela familjen.



På sina håll påminner den kanske lite om Martin Scorseses familjefilm Hugo (2011) där en föräldralös pojke försöker lösa ett mysterium. Även om de båda filmerna skiljer sig åt finns ändå ibland något i stilen. Uppskattar dock detta lite mer då Scorseses film var en besvikelse. Nu överträffar inte denna film förväntningarna då jag trots allt hade önskat och väntat mig lite mer hjärta. En del av den varan har den absolut men ännu mer hade den vunnit på.



En sak som genomgående får sägas är klart lyckat är filmens foto. Det är oftast ett svepande foto som känns väldigt genomtänkt. Sticker helt klart ut filmen igenom. Vad gäller effekterna med teddybjörnen är det mer inledningsvis man tänker på att det är dataanimerat. Efter ett tag flyter det på bättre även om det inte är fulländat.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2

tisdag 20 september 2022

52 Actors - Bruce Willis


Bruce Willis, inte känd som en Oscarsvärdig skådespelare men likväl en stabil och underhållande sådan. En hel del filmer och roller är i ärlighetens namn ganska lättglömda, inte minst under senare delen av karriären. Men mellan slutet av 1980-talet till början av 2000-talet medverkade han i flera trevliga filmer. Oftast med en lite skönt avslappnad stil och där han inte tog sig själv på för stort allvar.

Det blir sju filmer som höjer sig över mängden betygsmässigt. Bland de övriga runt 40 filmerna finns ett par kandidater för att fylla på med några filmer till, men håller listan till dessa sju som uppskattas mest.



Plats #7

Die Hard: With a Vengeance (1995)


Bruce Willis spelar sin paradroll som polisen John McClane i denna lyckade tredje film där han får hjälp av Zeus (Samuel L. Jackson) att försöka ta ner skurken Simon (Jeremy Irons).



Plats #6

Nobody's Fool (1994)


Trevlig film där Willis spelar Carl som äger den lokala byggfirman i den lilla staden där småstadsförloraren Sully (Paul Newman) är anställd.



Plats #5

Unbreakable (2000)


Något underskattad (?) film av M. Night Shyamalan med en bra Bruce Willis i rollen som David Dunn, en potentiell superhjälte som inte anar vilka krafter han besitter.



Plats #4

The Verdict (1982)


I sin filmdebut är Bruce Willis med på ett litet hörn i bakgrunden som en åskådare i rättssalen i denna fina Sidney Lumet-film. Willis ses sitta bakom (mellan) Paul Newman och Jack Warden.



Plats #3

The Sixth Sense (1999)


En klart lyckad och effektiv film av M. Night Shyamalan där Willis spelar barnpsykologen Dr. Malcolm Crowe som försöker hjälpa en liten pojke som säger sig kunna se döda människor.



Plats #2

Die Hard (1988)


John McTiernans högoktaniga film med Bruce Willis paradroll som New York-polisen John McClane som kommit till Los Angeles för att fira jul med sin familj. Istället måste han försöka rädda biffen när ett gäng terrorister tar över en skyskrapa.



Plats #1

Pulp Fiction (1994)


Quentin Tarantinos klassiker har en hel del på gång och Bruce Willis är med på ett hörn som boxaren Butch som ställer upp i en fixad match.



Totalt har 48 filmer setts med Bruce Willis:

The Verdict (1982)
Blind Date (1987)
Die Hard (1988)
Look Who's Talking (1989)
Die Hard 2 (1990)
Hudson Hawk (1991)
The Last Boy Scout (1991)
The Player (1992)
Death Becomes Her (1992)
Loaded Weapon 1 (1993)
Striking Distance (1993)
Pulp Fiction (1994)
Color of Night (1994)
Nobody's Fool (1994)
Die Hard: With a Vengeance (1995)
Twelve Monkeys (1995)
Last Man Standing (1996)
The Fifth Element (1997)
The Jackal (1997)
Mercury Rising (1998)
Armageddon (1998)
The Siege (1998)
The Sixth Sense (1999)
The Story of Us (1999)
The Whole Nine Yards (2000)
Unbreakable (2000)
Bandits (2001)
Hostage (2005)
Sin City (2005)
Alpha Dog (2006)
Lucky Number Slevin (2006)
16 Blocks (2006)
Over the Hedge (2006)
Grindhouse (2007)
Planet Terror (2007)
Perfect Stranger (2007)
Live Free or Die Hard (2007)
What Just Happened (2008)
Surrogates (2009)
The Expendables (2010)
RED (2010)
Moonrise Kingdom (2012)
Looper (2012)
Marauders (2016)
Split (2016)
Death Wish (2018)
Glass (2019)
Midnight in the Switchgrass (2021)

Totalt snittbetyg på samtliga 48 filmer (av 5.00) = 2.96