Titel: Alias Nick Beal / Det kom en främling
Genre: Mysterium/Fantasy/Thriller/Film-Noir
Land: USA
År: 1949
Regi: John Farrow
I rollerna: Ray Milland, Thomas Mitchell, Audrey Totter, George Macready
Handling: En framgångsrik och ärlig åklagare tappar greppet om tillvaron när han slår sig ihop med den skumme och djävulske Nick Beal.
Omdöme: Detta visar sig vara en lite annorlunda film-noir med en del fantasy-inslag. Men det hålls på en sådan nivå att det aldrig går överstyr och istället skapar en skön mystik kring karaktären Nick Beal. Regi av John Farrow (för övrigt far till Mia Farrow) som året innan gjorde den härliga noir-klassikern The Big Clock (1948) med Ray Milland. Här återförenades de och även om detta inte är en lika bra film så har den en del av värde.
Distriktsåklagaren Joseph Foster (Thomas Mitchell) är en ärlig man som gärna vill bli guvernör en dag. När han så får chansen att sätta dit en rival med bevismaterial, gör han så. Men bevismaterialet har han fått tack vare den mystiske Nick Beal (Ray Milland) som kontaktat honom. Beal utger sig för att vara en agent och visar sig kunna hjälpa Foster mot toppen. Men utan att märka det själv börjar Foster förlora sin känsla för moral och etik.
Under tiden som Foster börjar stiga mot toppen smider Nick Beal sina djävulska planer. Han rekryterar prostituerade Donna Allen (Audrey Totter) genom att lova och ge henne fint boende, smycken och kläder. Göra om henne till en proper dam som har det gott ställt. Givetvis vill han ha något i gengäld, och det är att komma nära Foster som han har planer för.
Smått trevligt när man inte vet exakt vem Nick Beal är och vad hans agenda är. Han dyker upp som gubben i lådan lite överallt vilket blir småroligt. Filmen är alltså en film-noir och som sådan bjuder den på god atmosfär och stämning med sitt foto, skuggorna, en del bildlösningar och den mystiska auran Nick Beal har över sig.
Har alltid gillat Ray Milland och även om han utseendemässigt inte påminner om Cary Grant så har han lite den rösten och stilen, fast allvarligare. Här är hans ögon svåra att missa då de ofta är uppspärrade och onda. Bra skådespeleri av Milland och det ger bra effekt då det allt ser lite kusligt ut.
Filmen har gott om symbolik och man kan ana vad det hela går ut på, men trots allt överraskande att se det i en film-noir. Lite annorlunda med andra ord. Kanske inte det bästa eller mest minnesvärda man sett i genren, men inte helt fel och den lyckas hålla intresset uppe. Tappar kanske lite längs vägen, men man vill ändå se hur det hela ska sluta.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar