Gilda

Titel: Gilda
Genre: Drama/Romantik/Film-Noir
Land: USA
År: 1946
Regi: Charles Vidor
I rollerna: Glenn Ford, Rita Hayworth, George Macready, Joseph Calleia

Handling: Johnny börjar arbeta åt Ballin, ägaren av ett illegalt kasino i Buenos Aires. När Ballin återvänder från en resa med sin nya fru Gilda visar det sig att Johnny känner Gilda sedan tidigare.

Omdöme: Filmpostern till filmen anses som en av de bästa och mest ikoniska någonsin och det är svårt att säga emot då det är en klassisk filmposter med Rita Hayworth som Gilda. Det blev Glenn Fords första film sedan 1943 då han var med i marinkåren under andra världskriget. Filmen kom att bli en succé, men när man läser lite mer om dess bakgrund visar det sig att man inte hade ett färdigt manus när man började filma och man lade bland annat till ett par musikframträdanden.




Johnny Farrell (Glenn Ford) är en amerikan nere i Buenos Aires, Argentina som testar lyckan som gambler. Illegalt kortspelande är hans spel och han skapar sin egen tur, som han så fint kallar det. Kasinoägaren Ballin Mundson (George Macready) får upp ögonen för honom och snart har Johnny fått anställning på kasinot och blir Ballins högra hand.




Samtidigt som Johnny börjar förstå att Ballin är med i en större organisation skakas han om av Ballins överraskning. För när Ballin återvänder från utlandet har han gift sig med vackra Gilda (Rita Hayworth) som han introducerar för Johnny. Johnny och Gilda verkar inte alls gilla varandra från första början. De har nämligen en historia tillsammans sedan tidigare...




Det är inget snack om att filmen har vad som krävs för en riktigt fin film-noir. Upplägget med skådeplatsen i Buenos Aires, som dock inte alls får en framträdande roll eller för delen någon roll alls då det mesta utspelas inomhus, borde utnyttjats mer. Kasinot är dock ett bra ställe och påminner likt hur baren i Casablanca (1942) användes och blev en mötesplats för de olika karaktärerna.




Vi får en del intriger där triangeldramat mellan Johnny, Ballin och Gilda gör att det kan gå lite hur som helst. På det får man Ballins skumma affärer som lockar till sig två tyskar som stryker omkring på kasinot och andra besökare som kan strula till det. Men Ballin är mest rädd för att förlora sin Gilda som gärna provocerar sin make, och Johnny för den delen.




Filmen sågs för länge sen och var väl inte en besvikelse, men fann den inte som en av de främsta inom noir-genren. Får väl säga att filmen funkar fint inledningsvis då Johnny träffar Ballin och börjar jobba upp sig hos honom. Tycker sedan inträdet av Gilda inte riktigt får önskad effekt. Visst kryddar Rita Hayworth till det med sin närvaro, men storyn utvecklas inte direkt till det bättre.




Huvudproblemet är att filmen tappar tempo med ett par musikuppträdanden och speltiden rinner iväg till runt 110 minuter. Det hade definitivt varit bättre om den kortats ner med 15-20 minuter och hållit det till runt 90 minuter. Förmodar att man ville maximera Rita Hayworths närvaro och slängde då in dessa uppträdanden som tyvärr inte biter på mig.




En annan sak som blir tydlig är att George Macready och hans Ballin är karaktären som håller ihop filmen och skapar mest intresse. Visst är Gilda en lite klassisk femme fatale och Johnny är en sån där lite farlig hjälte från såna här filmer. Men det är Ballin som är den bästa och mest mystiska karaktären. När han försvinner från handlingen trampar filmen vatten lite väl mycket. Man tar helt enkelt inte tillvara på potentialen fullt ut. Men visst är det en klassiker, bara det att den kunde varit i klass med t.ex. Casablanca (1942) om man bara spelat sina kort rätt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6