Titel: Indictment: The McMartin Trial / Åtalad
Genre: Drama
Land: USA
År: 1995
Regi: Mick Jackson
I rollerna: James Woods, Henry Thomas, Mercedes Ruehl, Lolita Davidovich, James Cromwell
Handling: En rättegång mot en familj som driver en förskola anklagade för övergrepp och utnyttjande av barn får en farlig vändning när medierna börjar lägga sig i fallet och påverka en hel nations åsikter.
Omdöme: Denna åttafaldigt Emmy-nominerade TV-film av HBO kom att belönas med tre Emmys, inklusive bästa TV-film. En verklighetsbaserad historia som utspelade sig under 1980-talet där det kom fram att barnen på McMartins förskola utsatts för övergrepp och utnyttjande av de sex familjemedlemmarna som drev förskolan. Dessa inkluderade då 76-åriga ägarinnan, hennes barn och barnbarn. Givetvis blev det stor mediauppståndelse kring fallet och de anklagade hängdes genast ut i media innan rättegången ens dragit igång.
Bland de åtalade finns 76-åriga Virginia McMartin (Sada Thompson), hennes dotter Peggy Buckey (Shirley Knight) och Peggys två barn Ray (Henry Thomas, som en gång i tiden spelade pojken i E.T. the Extra-Terrestrial (1982)) och Peggy Ann (Alison Elliott). Ray är den som pekas ut mest då han är den enda mannen i gruppen, men samtliga var med på övergreppen enligt intervjuerna som gjorts med de hundratals barnen i fråga.
Advokaten Danny Davis (James Woods) är inte sen med att hoppa på chansen att försvara de åtalade, något som får honom att bli lika hatad som de anklagade. Men han är van vid att representera drägg och har inget samvetskval över situationen. På motsatt sida representeras distriktsåklagarsidan av Lael Rubin (Mercedes Ruehl) som tillsammans med sina assistenter inleder häxjakten och det får kosta vad det kosta vill att få de åtalade fällda.
Givetvis inget trevligt ämne med sexuella övergrepp på barn och tanken att spendera över två timmar med en TV-film om detta är inte särskilt lockande. Skönt nog är det inte så enkelt som det verkar. Fallet och rättegången visar sig ha mycket mer att erbjuda.
Det är som vanligt kul att se James Woods som här känns klippt och skuren för rollen som den sliskige advokaten som inte bryr sig om hans klienter är skyldiga eller inte. Danny Davis har sina metoder och vinner ens sympatier längs vägen. För även om han representerar de värsta tänkbara brottslingarna behöver han inte vara värre än åklagarsidan som är villig att gå över lik för att få en fällande dom.
The Interrogation of Michael Crowe (2002) är en annan verklighetsbaserad TV-film som tar upp ett uppmärksammat fall med barn inblandade och där videoinspelningar av intervjuerna blir viktiga för utgången av fallet. Man kan även nämna Quick (2019) som synar en enorm rättsskandal. Här skulle man kunna säga att det blir lite som en blandning av dessa två.
Det värsta är så klart hur de inblandade barnen påverkas av det hela och hur man är blind för sanningen när man på förhand bestämt sig för hur saker och ting ligger till. Detta var även något som media stod för vilket ledde till en masshysteri kring fallet och de åtalade. Sakta men säkert förstår man att det ligger en hund begraven och att historien har så mycket mer att berätta än vad man först trodde.
4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar