The Fourth Protocol

Titel: The Fourth Protocol / Det fjärde protokollet
Genre: Thriller
Land: Storbritannien
År: 1987
Regi: John Mackenzie
I rollerna: Michael Caine, Pierce Brosnan, Joanna Cassidy, Ned Beatty, Julian Glover

Handling: I ett försök att tillintetgöra NATO, planerar KGB att förinta ett fridfullt engelskt bostadsområde samt en amerikansk flygbas. Endast en man från den brittiska underrättelsetjänsten kan stoppa dessa terrordåd.

Omdöme: Med Michael Caine som en gång i tiden spelade agenten Harry Palmer, Pierce Brosnan innan han kom att spela James Bond och med regi av John Mackenzie som hade regisserat en av de främsta brittiska gangsterfilmerna i The Long Good Friday (1980). Dessutom baserat på en spionhistoria av Frederick Forsyth som här var exekutiv producent tillsammans med Michael Caine. De båda hade varit vänner i runt tio års tid och såg en chans att äntligen göra en film tillsammans. Caine sa dock senare att han inte hade så mycket att säga till om hur filmen gjordes och att det mer blev en pratig thriller istället för en mer actionbetonad sådan som de amerikanska motsvarigheterna.




En film som nog hade setts en gång i tiden och inte direkt uppskattades då, men det visade sig att man mindes absolut noll och att filmen tack och lov visar sig vara bättre än väntat. Ganska skönt när man fått för sig eller tror att en film inte ska vara något vidare och sedan omvärdera sin syn på den.




Michael Caine spelar John Preston som jobbar åt den brittiska underrättelsetjänsten. Han har problem med sin nye chef men kommer något stort på spåret och får inofficiellt jobba på fallet. Pierce Brosnan spelar ryske agenten Valeri Petrofsky som får i uppdrag att ta sig till Storbritannien under namnet James Ross och där sätta ihop en bomb bestående av kärnvapen som ska detoneras vid en amerikansk flygbas.




Under den här tiden var spionhistorier och kalla kriget fortfarande högst aktuellt. Då det är en brittisk produktion är självklart fokus på den brittiska underrättelsetjänsten och KGB som försöker bräcka varandra. Gott om spioneri, övervakning och att försöka dribbla bort varandra. Mer brittisk spionfilm än typ Jack Ryan-filmerna med bl.a. Harrison Ford som kom under 90-talet.




Som Caine var inne på är det kanske mer pratig spionfilm än action man bjuds på, men det blir aldrig segt och tråkigt. Regissören John Mackenzie kunde alltså sina grejer, även om det från början var tänkt att amerikanen John Frankenheimer skulle regissera filmen. Men när finansieringen inte kunde säkras, lämnade han projektet och in kom alltså Mackenzie.




Kul notering också att filmens foto av Phil Meheux känns fräscht och kan nog ha varit en anledning varför han sedan filmade Bond-filmerna GoldenEye (1995) och Casino Royale (2006). Musiken får också nämnas då veteranen Lalo Schifrin står för den. Kanske mest känd för huvudmelodin till serien och filmen Mission: Impossible (1996) och inte minst passande toner till Dirty Harry (1971). Här må det inte vara det mest framstående man hört, men skapar trots allt god stämning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6