House of Gucci

Titel: House of Gucci
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Kanada
År: 2021
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Lady Gaga, Adam Driver, Al Pacino, Jeremy Irons, Jared Leto, Jack Huston, Salma Hayek

Handling: När Patrizia Reggiani, en outsider från en enkel bakgrund, gifter in sig i familjen Gucci får hennes otyglade ambition familjen att splittras. Det utlöser en hänsynslös spiral av svek, dekadens, hämnd och i slutändan - mord.

Omdöme: För en som Patrizia Reggiani (Lady Gaga) är vetskapen att hon förmodligen aldrig kommer vara en förmögen kvinna motivering nog att gå för det när hon har chansen. På en fest träffar hon nämligen på en ung man som hon först tror är bartendern på festen. När hon får höra honom säga att han är Maurizio Gucci (Adam Driver) tänker hon se till att inte släppa honom ur sitt grepp.




Patrizia är bra på att vara social vilket hon använder till sin fördel för att komma nära Maurizio. En Maurizio som studerar till att bli advokat och har inget med familjeägda klädmärket Gucci att göra - än. Det är Maurizios far Rodolfo Gucci (Jeremy Irons) och hans bror Aldo Gucci (Al Pacino) som äger 50% vardera. Patrizia är ambitiös och driven, vet exakt vad hon vill och med hjälp av Maurizio kan de nå dit tillsammans.




Ridley Scott är en storregissör, det är inget snack om saken. Han regisserar denna verklighetsbaserade historia om Gucci-familjen och deras imperium som sträcker sig över nästan en 20 års period, från slutet av 70-talet till mitten av 90-talet. Valet att göra filmen med en stor gnutta humor är inte alls fel, lite som Martin Scorsese gjorde med The Wolf of Wall Street (2013).




Något som också blir tydligt, eller åtminstone som man känner av är blinkningen till Gudfadern-filmerna. Från början lär även Robert De Niro ha varit tänkt att spela ena brodern, Rodolfo med Al Pacino som Aldo. Men istället blev det Jeremy Irons och han är också klart bra, även om den roliga kopplingen försvinner en aning. Istället är det karaktären Paolo Gucci (Jared Leto) som åter för tankarna till Gudfadern-trilogin då det är svårt att missa att han är en slags Fredo. En smått patetisk loser och son till Aldo.




Prestationerna håller genomgående bra klass, men det är lite svårt att älska prestationerna fullt ut. Detta då tonen alltså inte är helt seriös vilket gör att det blandas och ges en del. Ibland klockrent, ibland känns det som överspel. Lady Gaga är den som mest har svårt att övertyga rakt igenom, även om hon oftast funkar. Adam Driver är den mest balanserade i en återhållsam roll. Jeremy Irons och Al Pacino är nog ändå bäst, tillsammans med oigenkännbara Jared Leto som har den intressantaste och bästa rollen som Paolo Gucci.




Tycker filmen funkar fint, nästan överraskade bra under runt filmens första halva. Egentligen funkar det bra varje gång Irons eller Pacino är med. Då har den en stabilitet att luta sig mot. När det istället blir Lady Gaga och Adam Driver och de andra försvinner från handlingen, tappar filmen lite av sin charm och pondus.




Speltiden på runt 2.30 känns bitvis av, men är ändå befogad för en sån här historia som sträcker sig över så lång tid. Och då har den ändå utelämnat flera familjemedlemmar. Hade kanske kunnat göras till en miniserie för att få med allt. Filmen funkar bra som den är, men tappar ändå en del längs vägen istället för att höja sig som önskat för något mer. Just det, kul med en del sköna låtar från 70- och 80-talet som passar in bra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8