Licorice Pizza

Titel: Licorice Pizza
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA/Kanada
År: 2021
Regi: Paul Thomas Anderson
I rollerna: Alana Haim, Cooper Hoffman, Sean Penn, Tom Waits, Bradley Cooper, Benny Safdie

Handling: Historien följer den 25-åriga Alana och den 15-årige Garys uppväxt i det tidiga 70-talets San Fernando Valley i Kalifornien.

Omdöme: Det är tidigt 70-tal i Los Angeles när 15-årige skoleleven Gary (Cooper Hoffman) får upp ögonen för Alana (Alana Haim) som jobbar som assistent åt skolfotografen som just håller på att fota eleverna på skolan. Alana, som är 25, låter sig roas av Garys framfusighet och hans skryt om att han är skådespelare. När han ber henne komma och möta honom på en restaurang senare, dyker hon lite oväntat upp och förstår snart att Gary faktiskt är skådespelare och väldigt företagsam.



Frågan är om Alana bara är uttråkad och inte har några vidare framtidsutsikter eller om hon möjligen dras till det faktum att Gary är skådespelare och är på väg någonstans? Deras relation blir vänskaplig och snart blir de partners i diverse affärsverksamheter. Det är samtidigt en turbulent tid och de kommer bl.a. träffa på kändisar i Kalifornien i form av skådespelaren Jack Holden (Sean Penn), filmproducenten Jon Peters (Bradley Cooper) och politikern Joel Wachs (Benny Safdie).



Titeln "Licorice Pizza" (Laktritspizza) kommer från en skivbutikskedja som fanns med det namnet och är för Paul Thomas Anderson starkt kopplat till hans barndomsminnen från tiden då han växte upp i Kalifornien. Manuset kom sedan till från en idé han fick när han en dag gick förbi en skola och såg en ung student stöta på den äldre kvinnliga fotografen. Detta tillsammans med historier som hans vän, barnskådespelaren Gary Goetzman delade med sig från sin uppväxt.



Paul Thomas Anderson är en regissör som blandar och ger. Hans fyra-fem första filmer var bra, men sen har det blivit lite blandat resultat för egen del. Detta är tyvärr inget undantag. Tycker inte den där riktiga skaparglädjen finns där, trots att det ska fånga en nostalgisk tid från tiden då han själv växte upp. Dessutom är historien ganska så spretig där en del sekvenser känns som de kommit med bara för att, inte för att de bidrar med så mycket för storyn eller helheten.



Bradley Cooper gör ett bra inhopp som Jon Peters och är förmodligen bäst i filmen, även om han inte är med tillräckligt för att verkligen sätta sin prägel på filmen. Sean Penn är i princip helt onödig i filmen. Desto roligare blir det att läsa om bakgrunden till de två huvudrollsinnehavarna Alana Haim och Cooper Hoffman. Hon och hennes systrar (som även spelar hennes systrar i filmen) utgör rockgruppen "Haim" och Paul Thomas Anderson hade regisserat musikvideor åt dem. Dessutom var deras mamma (som även är med i filmen som deras mamma) PTA:s konstlärarinna när han gick i skolan. Cooper Hoffman är Philip Seymour Hoffmans son, vilket är en fin hyllning till PSH som medverkade i fem PTA-filmer. De var dessutom mycket goda vänner och PTA hade känt Cooper Hoffman hela livet.



Om man lägger de roliga kopplingarna och bakgrunden åt sidan och enbart koncentrerar sig på filmen och upplevelsen så får man säga att det är något av en besvikelse. Filmen har aldrig den där wow-känslan, foto och musik synkar inte riktigt för att ge något mer än en ordinär film. När dessutom storyn alltså känns spretig, har filmen svårt att skapa magi eller särskilt många scener som verkligen får till det.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.8