Mio caro assassino / My Dear Killer

Titel: Mio caro assassino / My Dear Killer
Genre: Mysterium/Kriminalare/Thriller
Land: Italien/Spanien
År: 1972
Regi: Tonino Valerii
I rollerna: George Hilton, Salvo Randone, William Berger, Marilù Tolo

Handling: Giallofilm där polisinspektör Luca Peretti börjar utreda ett mystiskt mord där en man har blivit halshuggen. Fler döda kroppar dyker upp och han är snart mitt uppe i en jakt på en hänsynslös seriemördare.

Omdöme: Denna film av Tonino Valerii, som kanske är mest känd för My Name Is Nobody (1973) som kom året efter, har här tagit sig an en invecklad historia. Vi har fyra personer som bidragit med material till historien och det känns lite som det kan ha blivit för många kockar då det blir smått för komplicerat när man tar sig igenom filmen.




Ett mysterium och en deckare kombinerat med typisk giallo med en mördare iklädd svarta läderhandskar vars identitet är okänd. Polisinspektör Luca Peretti sätts på ett smaskigt fall där en man hittats med avhugget huvud efter en "olycka" med en grävskopa. När de sedan påträffar en annan man som "begått självmord", vilket Peretti avfärdar, står det klart att en mördare är lös.




Den döde mannen som påträffats utan huvud visar sig ha arbetat som utredare på ett försäkringsbolag och hans sista fall innan han slutade var på ett uppmärksammat kidnappningsfall av en liten flicka från en rik familj. Peretti misstänker snart att de båda fallen har ett samband och börjar gräva i Moroni-kidnappningen som leder till en rad misstänkta, fler dödsfall och en minst sagt invecklad historia.




En bra produktion får man säga och redan under öppningsscenen med grävskopan förstår man att det kommer vara en film som bjuder på lite annorlunda mord. Inte direkt varje dag man ser en man lyftas upp runt huvudet med en grävskopa... Fler mord sker och alla har de olika tillvägagångssätt, men förmodligen av samma mördare. Det är helt enkelt potentiella vittnen som tystas, men vad är det mördaren vill dölja?




Inte alls tokig film och mysteriet är kul att följa. Men som sagt, det blir alldeles för komplicerat för sitt eget bästa efter ett tag. Det gör även att man känner att det blir lite utdraget på sina håll. Hade den finslipat manuset och gjort det lite tätare hade det kunnat bli något riktigt trevligt. Inget fel på stämningen filmen igenom, trots att Ennio Morricones musik är långt ifrån det främsta man hört. Aldrig opassande, men lite ojämn nivå trots allt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5