Titel: The Stuff / Mördande dessert
Genre: Komedi/Skräck/Sci-Fi
Land: USA
År: 1985
Regi: Larry Cohen
I rollerna: Michael Moriarty, Andrea Marcovicci, Danny Aiello, Paul Sorvino
Handling: Gruvarbetare upptäcker smaskig gegga och säljer den som en populär efterrätt. Geggan börjar dock ta över folks hjärnor...
Omdöme: The Stuff som desserten kallas blir en enorm succé, älskad av hela familjen och är beroendeframkallande. Geggan som The Stuff består av har upptäckts komma från marken i närheten av en gruva, men det ursprunget hålls hemligt. När geggan på sina håll synts komma till liv, försöker f.d. FBI-agenten David "Mo" Rutherford (Michael Moriarty) komma till botten med The Stuff. Till sin hjälp får han Nicole (Andrea Marcovicci) som varit ledande bakom reklamkampanjen som gjort The Stuff omåttligt populär.
Filmen har uppenbarligen försökt vara rolig och visa hur lättpåverkade och manipulerade folk är av produkter och reklam. Något av en satir som nog missuppfattades/förväntades vara en skrämmande skräckfilm när den kom. Visst blir det på sina håll lite småkul, men det blir även uppenbart att vi har att göra med ett typexempel på en b-film.
Vad är det som funkar med den här filmen egentligen? Inte så mycket som det visar sig. Lite kul att en del halvkända ansikten dyker upp i mindre roller, men inte ens de kan rädda filmen från kalkonvarning. Dock inleder den inte så tokigt och The Stuff-produkten är ganska bra gjord, både geggan, förpackningen och reklamkampanjen. Längre in blir dock effekterna av blandad kvalitet, ibland ser det bra ut, ibland klart taffligt och skrattretande.
Det största problemet med filmen är att den inte blir särskilt rolig, trots att den är dålig. Möjligt att den kan uppskattas som kultfilm av vissa. Hade ändå hoppats på något mer underhållande och roligare. Nu hamnar den lite i ingenmansland utan någon vidare handling eller utveckling på historien, vid sidan av att alltså inte vara särskilt rolig.
Regi och manus står Larry Cohen för som inte direkt övertygat som regissör med filmer som Bone (1972), God Told Me To (1976) och denna. Däremot skrev han manus till de desto mer lyckade filmerna Best Seller (1987) och Phone Booth (2002). Ibland har han haft idéer som inte varit så tokiga, men uppenbarligen gör han bäst i att låta mer kapbla regissörer stå för regin.
2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
10 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.5 alt. 5.0
IMDb: 5.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar