The Voices

Titel: The Voices
Genre: Komedi/Kriminalare/Thriller//Skräck
Land: USA/Tyskland
År: 2014
Regi: Marjane Satrapi
I rollerna: Ryan Reynolds, Gemma Arterton, Anna Kendrick, Jacki Weaver

Handling: Jerry hör röster från sina husdjur. Han går i terapi och det går bra på hans nya jobb i en fabrik. Tills han en kväll bjuder ut sin kollega på en dejt.

Omdöme: Jerry (Ryan Reynolds) är en störd man som försöker leva ett någorlunda normalt liv. Han är en uppskattad medarbetare i en fabrik samtidigt som han går i terapi hos psykiatrikern Dr. Warren (Jackie Weaver). Hon frågar om han tar sin medicin, om han hör röster och en del annat. Jerry har slutat ta sina mediciner då de tar bort det han uppskattar med vardagen och röster hör han i form av sina två husdjur, katten Mr. Whiskers och hunden Bosco som pratar med honom och ger honom goda (nåja) råd.



Jerry blir som en blandning mellan Norman Bates i Psycho (1960) och Patrick Bateman i American Psycho (2000). Han visar sig nämligen ha en annan sida som kommer fram när han dejtar medarbetarna Fiona (Gemma Arterton) och Lisa (Anna Kendrick). Fiona är en brittiska som är lite bitchig medan Lisa är en desto snällare tjej.



Det är en ganska ojämn film man får där man känner att det finns ett bra manus, men där en del scener är lite svagare. En del av förklaringen är nog att man inte riktigt hittat rätt ton i dessa scener. Filmen tar också nästan en halvtimme på sig innan den börjar komma igång. Det är då Jerrys rätta sida kommer fram och den mörka humorn kommer till sin rätta.



Filmens bästa karaktärer är katten Mr. Whiskers och hunden Bosco. Kul nog visar det sig att Ryan Reynolds själv står för rösterna, vilket han lär ha övertygat regissören om då de trots allt är Jerrys röster och kommer från hans huvud. Ett par roliga repliker och situationer uppstår med husdjuren som både är fula i mun samtidigt som de stöttar sin husse.



Annars har filmen alltså lite svårt att hitta balansen mellan scenerna där det kan skilja ganska mycket på nivån med en del väldigt mörka scener kombinerat med lättsammare scener. Från början lär Mark Romanek ha varit tänkt att regissera och det hade nog varit helt rätt regissör efter vad han gjorde med One Hour Photo (2002) och Never Let Me Go (2010). Istället blev det iranskan Marjane Satrapi som inte minst hade gjort Oscarsnominerade animerade filmen Persepolis (2007).

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4