The Lost Daughter

Titel: The Lost Daughter
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien/Israel/Grekland
År: 2021
Regi: Maggie Gyllenhaal
I rollerna: Olivia Colman, Jessie Buckley, Dakota Johnson, Ed Harris, Peter Sarsgaard

Handling: Leda är en professor i litteratur och mor till två vuxna döttrar. Hon befinner sig på semester på en solig ö i Medelhavet. Där möter hon en familj som leder till att hon blir djupt påverkad av minnen från de svåra val hon gjorde som ung förälder och dess konsekvenser för sig själv och sin familj.

Omdöme: Leda (Olivia Colman) anländer till en grekisk ö där hon på egen hand ska spendera semestern. Hon träffar på lite olika människor, däribland Lyle (Ed Harris) som har hand om hotellet där hon bor och en amerikansk-grekisk familj som hon lär känna på stranden, inte minst småbarnsmamman Nina (Dakota Johnson). Denna familj/släkt består av en del skumma personer och deras uppträdande triggar Leda att minnas tillbaka på sin turbulenta tid med sina två unga döttrar.



Samtidigt som Leda försöker koppla av och få lugn och ro på sin semester, tänker hon tillbaka på när hon var ung studerande med två döttrar. Den unga Leda (Jessie Buckley) har svårt att vara en bra mamma till sina döttrar samtidigt som hon vill göra karriär. Dessa tillbakablickar visar prov på varför Leda är som hon är som gammal.



Leda är en rätt så komplicerad person som socialt känns lite egen. Eller är det bara att hon vill bli lämnad i fred och känner sig obekväm med främmande människor? Hon har en hård och kall yta mot de flesta som försöker ta kontakt med henne. Ja, kanske förutom irländska studenten Will (Paul Mescal) som jobbar på stranden över sommaren och som Leda får bra kontakt med.



Det Oscarsnominerade manuset av Maggie Gyllenhaal bygger på en bok av Elena Ferrante. Maggie Gyllenhaal har både skrivit sitt första manus och gjort regidebut med denna film och man får säga att det är en film som är ungefär som man skulle kunna förvänta sig av henne. Detta med tanke på vilka typer av roller hon själv ofta spelat. Olivia Colman och Jessie Buckley Oscarsnominerades båda för rollen som Leda (huvudroll respektive biroll).



Tillbakablickarna får allt större utrymme under filmens gång och det känns nästan som de tar över lite väl mycket. Eller kanske främst att de på sina håll känns lite utdragna. För egen del är det nutiden med Olivia Colman i Grekland som fascinerar mest. Jessie Buckley som den yngre Leda är också duktig, men hennes karaktär är lite svårare att tycka om med tanke på hur hon är.



Det känns lite som Leda ser sig själv som något av ett geni som ser ner på folk. Det är åtminstone känslan jag får då hon både som ung och gammal behandlar folk på ett lite nedlåtande vis. Leda version äldre (Colman) gör det ändå på ett charmigare sätt som man får sig en del skratt av. Överlag en film som håller nyfikenheten uppe med bra prestationer och en historia med flera lager. Saknar dock en del känslomässiga och gripande scener för att det verkligen ska lyfta.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7