Toys Are Not for Children

Titel: Toys Are Not for Children / How to Make Love to a Virgin / Virgin Dolls
Genre: Drama
Land: USA
År: 1972
Regi: Stanley H. Brassloff
I rollerna: Marcia Forbes, Harlan Cary Poe, Evelyn Kingsley, Luis Arroyo

Handling: En ung kvinna växer upp med en frånvarande far och en puritansk överbeskyddande mor. Kvinnan formar ett stark känslomässigt band med de leksaker som hennes far ger henne, ett band så stark att när hon till slut gifter sig har hon dem fortfarande med sig i sängen. Tyvärr har hennes mors inflytande även gjort henne frigid, till makens vånda och äktenskapet knakar.

Omdöme: Det här var mig en annorlunda filmupplevelse. En liten, bortglömd film som man inte alls vet vad den ska bjuda på eller leda till. En känsla av att det kan bli en skräckfilm smyger in, men det visar sig istället bli ett psykologiskt drama. Men det är verkligen en blandad kompott man får då filmen är en B-film med allt vad det innebär.



Var ska man egentligen börja? Storyn handlar om Jamie Godard (Marcia Forbes) som är en ung tjej som när hon är 9 år gammal ser sin älskade pappa tvingas lämna hemmet efter att mamma Edna (Fran Warren) anklagat honom för det ena och det andra och slängt ut honom. Jamie fortsätter få presenter från sin far i form av dockor och leksaker. En besatthet utformas där leksakerna blir en del av Jamie, även när hon växer upp.



När Jamie är 20 år gammal har hon börjat i en leksaksaffär där hon träffar Charlie Belmond (Harlan Cary Poe) som också jobbar där. De gifter sig, men Charlie upptäcker snart att äktenskapet inte blir som han väntat sig. Jamie vill nämligen sova med sina leksaker och inte med Charlie. Charlies frustration gör att han vänder sig till andra kvinnor, vilket är vad Jamie fått lära sig av sin mor att hennes far också gjort. I hans fall med prostituerade.



Jamie kommer i kontakt med den äldre kvinnan Pearl Valdi (Evelyn Kingsley) som visar sig vara just prostituerad i New York. Pearl bjuder över Jamie när hon besöker New York, vilket hon gör. Jamie fascineras av Pearl och hennes yrke som prostituerad och träffar även Pearls hallick/pojkvän Eddie (Luis Arroyo) som hon bor med.



Jamie må vara 20 år, men hennes mentala ålder är närmare 10 års åldern. Det gör att filmen får en lite speciell dynamik. Det leder även till flera komiska scener och situationer, även om det för det mesta är på fullaste allvar. På det har man allt som oftast opassande musik som blandar och ger. Ibland är det inte så tokigt, men i ett psykologiskt drama som detta skär det sig. Å andra sidan skapas en ovanlig stämning får man ändå säga. Smått unik filmupplevelse.



Tittar man på huvudpersonerna i dramat är det överlag undermåligt skådespeleri. Marcia Forbes i huvudrollen som Jamie spelar förvisso rollen lite naivt och passar ändå för en sån här roll. Detta var hennes enda roll. Harlan Cary Poe hade några fler filmroller, inte minst mindre roller i Martin Scorseses Taxi Driver (1976) och Ridley Scotts Someone to Watch Over Me (1987). Evelyn Kingsley gjorde också sin enda roll här. Den som ändå är bäst i filmen är utan tvekan Luis Arroyo som sliskige Eddie. Lite överraskande var hans enda andra filmroll över tio år tidigare i den desto bättre John Frankenheimer-regisserade The Young Savages (1961).



Oj, det här var alltså en lite annorlunda, skruvad och bisarr film. Inte alls tokig dock och väldigt mycket 70-tal över den. B-film på flera sätt och vis, men ändå inte med någon tokig story. Trots alla svagheter ger den en filmupplevelse man inte får varje dag. Det leder även till en smått minnesvärd avslutning på det hela som gör att det är en film man inte glömmer i första taget.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1