torsdag 28 april 2022

The Thin Red Line



Titel: The Thin Red Line / Den tunna röda linjen
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1998
Regi: Terrence Malick
I rollerna: Jim Caviezel, Sean Penn, Nick Nolte, Adrien Brody, Elias Koteas, John Cusack, John C. Reilly, John Travolta, Woody Harrelson, Jared Leto, George Clooney, Thomas Jane

Handling: Andra världskriget. Ett amerikanskt kompani kämpar vid Guadalcanal för att hindra japanernas intrång i Stilla Havet. Krigets blodiga helvete formar dem till en väl sammansvetsad grupp. Men plötsligt ändras allt - nu gäller kampen bara att överleva.

Omdöme: Detta kom att bli Terrence Malicks tredje långfilm, men första på hela 20 år. De två tidigare var de hyllade Badlands (1973) och Days of Heaven (1978). Exakt varför det skulle ta 20 år för honom att göra nästa film är lite oklart, men han lär inte ha varit så lätt att ha att göra med, flyttade till Paris och försvann från strålkastarljuset.



När det började bli dags att spela in detta krigsdrama baserat på James Jones bok med samma titel och med manus av Malick, radade stjärnorna upp sig för att ha en chans att få vara med i filmen på ett hörn. De flesta var villiga att jobba i princip gratis. Skådespelare som bl.a. Gary Oldman, Viggo Mortensen, Martin Sheen och Mickey Rourke var ursprungligen med i filmen, men när den fem timmar långa filmen klipptes ner till de nästan tre timmarna som slutversionen är på, klipptes deras scener bort.



Det är andra världskriget och slaget om Guadalcanal. Stillahavsön är belägrad av japanerna och amerikanarna är fast beslutna att ta över den strategiskt viktiga platsen. Bland de många amerikanska soldaterna som vi träffar på följer vi bl.a. menige Witt (Jim Caviezel) som lärt sig uppskatta naturen och livet i Stillahavs-området, förste sergeant Welsh (Sean Penn) och överstelöjtnant Tall (Nick Nolte) som är ansvarig ledare på plats för operationen.



Något jag hade fått för mig med filmen var att den skulle vara långsamt och poetiskt berättad varvat med en del krigsscener. Även om så också blir fallet på sina håll är den lite överraskande inte så långsam och trevande som väntat. Istället anländer vi relativt tidigt till Guadalcanal och slaget om ön. Ett slag som är något av ett självmordsuppdrag, vilket kapten Staros (Elias Koteas) ifrågasätter då han bryr sig om sitt manskap som han lärt känna och ser som sina söner.



Det må vara poetiskt berättat med berättarröster, tillbakablickar och drömmar, men även gott om naturbilder av djungeln, växterna, gräset och djuren. Lite som en drömvärld som soldaterna tänker på, det goda här i livet som får dem att klara sig igenom kriget. Till slut finns ingenstans att fly utan krigets fasa är ett faktum. Det slår till hårt och det blir lite väl grafiskt när man nästan gottar sig i krigets förödelse.



Skulle utan tvekan vilja påstå att filmen funkar som bäst under de första två tredjedelarna, alltså i nästan två timmar. Det rullar på och kombinationen av sättet filmen är berättad på, det vackra fotot och det tuffa slaget om Guadalcanal gör det här till en film väl värd att se.



Sista tredjedelen, sista timmen blir det segare att ta sig igenom filmen. Berättandet stannar liksom upp, det inges inte mycket hopp och man känner bara att filmen blir alldeles för utdragen för sitt eget bästa. Att det inte kunde hållas till runt två timmar är synd. För under den sista timmen är det nog endast en sekvens som blir lite bättre och det är när de amerikanska soldaterna fastnar i vattnet och tre soldater skickas iväg att lokalisera japanernas position i djungeln.



Det är inget snack om att detta är en välgjord film, speciellt rent tekniskt. Den kom att få sju Oscarsnomineringar som vid sidan av bästa film, regi och manus även nominerades för fotot, klippningen, ljudet och musiken. Musik av Hans Zimmer som oftast bjuder på ödesmättad musik, passande och bra sådan. Så pass att Zimmer efter detta kom att bli anlitad av en rad andra regissörer som ville att han skulle skapa liknande atmosfär och stämning till deras filmer, inte minst Christopher Nolan vilket helt klart hörs i deras samarbeten.



Till slut är det en film som lämnar en med blandade känslor. Som nämnts är det synd att den avslutande tredjedelen inte får ihop det ordentligt. Luften går liksom ur filmen och stämningen förändras till det sämre. För även om Malick velat visa upp hur hopp och drömmar slås i spillror av kriget och hur det vackra förstörs, hade det inte behövt göras på det här viset. Det tar ifrån en del från en annars välgjord och bra krigsfilm. Därför blir det inte en filmupplevelse som tillfredsställer, till den grad som en krigsfilm kan tillfredsställa vill säga. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar