torsdag 26 maj 2022

Drive My Car



Titel: Doraibu mai kâ / Drive My Car
Genre: Drama
Land: Japan
År: 2021
Regi: Ryûsuke Hamaguchi
I rollerna: Hidetoshi Nishijima, Tôko Miura, Reika Kirishima, Masaki Okada

Handling: Två år efter sin frus oväntade död ska Yūsuke Kafuku regissera Onkel Vanja på en teaterfestival i Hiroshima. När den stilige TV-stjärnan Kōji Takatsuki dyker upp som en obehaglig påminnelse om det förflutna, väljer Kafuku att ge honom rollen som Vanja, utan att riktigt förstå varför. Samtidigt börjar han långsamt bygga ett band till Misaki Watari, en tystlåten kvinna som fått i uppdrag att skjutsa Kafuku i hans älskade röda Saab 900.

Omdöme: Denna japanska Oscarsvinnare för bästa utländska film bygger på en korthistoria av Haruki Murakami. Från korthistoria till en lång långfilm på tre timmar. Historien följer det gifta paret Yūsuke Kafuku (Hidetoshi Nishijima), som är en regissör och skådespelare inom teatern, och hans fru Oto (Reika Kirishima) som är manusförfattare inom TV. De bor i Tokyo och verkar ha det mesta, även om något saknas i deras liv.



Samtidigt som Oto har en livlig fantasi och kommer med smaskiga berättelser som hon berättar för Yūsuke under och efter att de haft sex, har han fullt upp med sin teateruppsättning och att öva sina repliker när han kör sin gamla röda Saab 900.



Efter ett par incidenter i Tokyo bestämmer han sig för att köra till andra sidan av landet till Hiroshima. Där ska han bo i två månader och sätta upp en teaterföreställning av Onkel Vanja. Han blir tilldelad en personlig förare i unga kvinnan Misaki Watari (Tōko Miura) som ska köra runt honom i hans Saab, något han till en början har invändningar mot.



Vad jag trodde och hoppades skulle vara en finstämd, känslosam och mysig road movie där vi tar oss genom Japan i den röda Saaben och utforskar landet, blir till stor del något helt annat. Visst blir det en hel del bilande, men främst runt Hiroshima och majoriteten av tiden filmas insidan av bilen och inte omgivningen. Känns lite trist då det helt klart hade varit att föredra att få ta del av omgivningen lite mer och åtminstone få en del mellanpartier, t.ex. med bilturer i natten och framförallt att få se mer av landskapet vilket hade kunnat bli ett viktigt och trevligt inslag.



Det allra största problemet som det visar sig är teatern. Alldeles för mycket tid spenderas med att repetera, öva och framträda med teateruppsättningen av Onkel Vanya. Det känns som nästan en tredjedel av speltiden går åt till detta och det blir faktiskt tråkigt mest hela tiden. Visst ska det vara lite annorlunda att skådespelarna kommer från olika länder och framför sina repliker på olika språk, men det finns ingen spänning eller dynamik i gruppen. Inte heller något annat som skulle göra det befogat att spendera så pass mycket tid på att visa denna del. Sänker helt klart filmen och upplevelsen.



Vad filmen gör bra är det mesta utanför teatervärlden. När Kafuku kör sin Saab och blir skjutsad av Watari. Filmens styrka blir inte minst när han lär känna människorna i sin omgivning lite bättre. När vi får veta deras livshistorier och öden som även påverkar Kafuku och får honom att komma till insikt med sitt eget liv. Hur han öppnar upp sig om sin relation till frun och försöker gå vidare i sitt liv.



Någon vacker och mysig film blir det inte direkt. Istället känns den ganska deprimerande. Tycker även det är förvånansvärt få scener som höjer sig. Mycket har att göra med att teateruppsättningen liksom förstör rytmen då den tar så pass mycket plats. Det blir tyvärr lite småtråkigt att ta sig igenom filmen, även om den inte är dålig. Man känner att den har en bra story att berätta, bara att man i mitt tycke gjort fel val att ta med teaterbiten på tok för mycket vilket ger lite av en prettokänsla. Det blir som att teatern suger ut en hel del energi som kunde och borde ha lagts på annat håll i filmen för att det skulle bli något bättre av det hela.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar