Harakiri

Titel: Seppuku / Harakiri
Genre: Drama/Mysterium/Action
Land: Japan
År: 1962
Regi: Masaki Kobayashi
I rollerna: Tatsuya Nakadai, Rentarô Mikuni, Akira Ishihama, Tetsurô Tanba

Handling: Freden i Japan under 1600-talet ställer samurajklanen utan arbete och gör dem fattiga. Koden för en samuraj i den situationen är att begå harakiri - rituellt självmord. Samurajen Tsugumo berättar om sin svärsons öde.

Omdöme: När man ser (om) denna film, slår det en tidigt hur fängslande den är när den berättar sin historia. En samuraj i 1600-talets Japan, Hanshiro Tsugumo (Tatsuya Nakadai) anländer till Iyi-klanens palats. Freden har gjort att samurajerna inte har jobb och blivit fattiga. En del samurajer följer då samurajkoden att begå harakiri.



När Tsugumo ber Iyi-klanens chefsrådgivare Kageyu Saitō (Rentarô Mikuni) att få begå harakiri hos dem, berättar Saitō historien om en annan samuraj vid namn Motome Chijiiwa (Akira Ishihama) som anlände till palatset ett par månader tidigare och bad om exakt samma sak.



Saitōs och Tsugumos historier berättas i en rad tillbakablickar. Tillbakablickar som varvas med att Tsugumo förbereder sig för harakiri på palatsets innergård. Ju mer Tsugumo berättar, ju mer klarnar situationen. Ett mysterium som gör Saitō alltmer oroad över vad Tsugumos agenda verkligen är. Har han kommit dit för att begå harakiri, är han ute efter pengar som ryktet säger att många andra samurajer är ute efter eller ligger något annat bakom Tsugumos besök?



Vi bjuds på flera bra karaktärer passande spelade av skådespelarna. Tatsuya Nakadai i huvudrollen som Hanshiro Tsugumo lär ha sagt att detta var hans favoritfilm av alla filmer han medverkade i. Och Tetsurô Tanba, som spelar en av Iyi-klanens främsta samurajer, är mest känd för att ha spelat Tiger Tanaka i Bond-filmen You Only Live Twice (1967).



Det är minst sagt fängslande som sagt. En morbid historia om blodigt självmord i form av harakiri, men även en stark och gripande historia vid sidan om det som berättas av Tsugumo via tillbakablickarna.



Personligen finner jag själva nutiden, alltså det som utspelar sig på Iyi-klanens palats och i synnerhet på innergården, som filmens allra bästa. Tillbakablickarna, inte minst när Tsugumo berättar om sin dotter, svärson och sitt barnbarn, blir nästan lite för mörka och deprimerande. Speciellt partiet som kommer halvvägs in.



Trots historiens mörka och morbida natur blir det inte direkt jobbigt att ta sig igenom filmen. Mycket tack vare att filmen är så absorberande, vilket tyder på ett stark manus. Men det krävs mer än ett bra manus och det har regissören Masaki Kobayashi utan tvekan lyckats med när han skapat denna japanska klassiker. Det är en både känslosam, mystisk och stark historia med ett fint svartvitt foto. Helt enkelt en klassfilm.

4 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.6