fredag 20 maj 2022

Pretty in Pink



Titel: Pretty in Pink
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1986
Regi: Howard Deutch
I rollerna: Molly Ringwald, Andrew McCarthy, Jon Cryer, Harry Dean Stanton, James Spader

Handling: Andie är en fattig men hängiven student som blir förälskad i Blane, som kommer från en förmögen familj. Blane umgås med de rika ungdomarna, en klick som Andie och hennes bästa vän Duckie föraktar. Trots det kan hon inte stå emot Blane när han bjuder ut henne. Men när det är dags för skolbal anser Blanes vänner att Andie inte är en passande dejt till honom. Frågan är om Blane kommer att våga stå upp för det han verkligen vill och ge upp sina så kallade vänner.

Omdöme: Andie (Molly Ringwald) går sista året på gymnasiet, älskar mode och design och bor med sin pappa Jack (Harry Dean Stanton) som efter att Andies mor lämnat dem inte haft någon vidare livslust. Andies bästa vän Duckie (Jon Cryer) är en lite udda figur som är hemligt kär i Andie. Båda kommer från arbetarklassfamiljer och håller ihop i vått och torrt.



Andie får upp ögonen för Blane (Andrew McCarthy) som kommer från en förmögen familj och umgås med likasinnade på skolan, däribland tuffingen Steff (James Spader) som själv haft ögonen på Andie. När så Blane bjuder ut Andie, skakar det om tillvaron för de båda och deras vänner. Ett förhållande som inte skulle accepteras eller kunna funka i allas ögon, förutom kanske Andie och Blane som är villiga att ge romansen en chans.



När filmen sågs första gången vill jag minnas att den inte alls funkade. Nu när den ses om många år senare funkar den bättre, för den är inte alls tokig. Inte det bästa man sett bland ungdomsfilmerna, inte minst de som John Hughes själv regisserade, men ändå helt ok i jämförelse med mycket annat som funkar desto sämre.



Visst kan Jon Cryer som Duckie vara lite enerverande ibland och Molly Ringwald som Andie är ingen direkt favorit. Dock funkar båda bättre än vad jag ville minnas det som. Duckie är en karaktär man minst sagt har blandade känslor för. Å ena sidan kan han vara påfrestande, å andra sidan livar han upp stämningen och Jon Cryer spelar Duckie bra.



Detta kom att bli regidebuten för Howard Deutch med manus av John Hughes som även producerat. Från början ville Hughes ha Anthony Michael Hall i rollen som Duckie, men han tackade nej då han inte ville spela en nördig elev igen efter Sixteen Candles (1984) och då han dessutom kände att denna skulle vara väldigt lik den.



Många tycker att Some Kind of Wonderful (1987), som kom året senare med regi av Deutch och manus av Hughes, var något av samma film som denna. Dock med slutet som Hughes ville ha här men som filmbolaget ändrade när testpubliken inte gillade originalslutet. Faktum är att det nog funkar bättre med slutet man valt än hur originalslutet var tänkt med tanke på de involverade karaktärerna, inte minst Duckie. Some Kind of Wonderful (1987) är den bättre och djupare filmen och där passar det valda slutet då det fanns en annan dynamik mellan de tre huvudpersonerna.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar