The Girl Who Knew Too Much

Titel: La ragazza che sapeva troppo / The Girl Who Knew Too Much / The Evil Eye / Evil Eye
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Italien
År: 1963
Regi: Mario Bava
I rollerna: Letícia Román, John Saxon, Valentina Cortese, Dante DiPaolo

Handling: En amerikanska på besök i Rom blir vittne till ett i en serie av kvinnomord. Intrigen tätnar och kvinnan får hjälp av en läkare att nysta upp de hårt hoptvinnade trådarna.

Omdöme: Italienske regissören Mario Bava brukar kallas för giallofilmens skapare, även om Dario Argento nog är den mer kände regissören i genren. Men det var Bava som med Blood and Black Lace (1964) var först med att ha en maskerad mördare med svarta handskar i en s.k. giallo. Denna film kom året innan och på vissa håll kallas den för den allra första giallon, men då denna saknar en mördare med svarta handskar får den snarare ses som ett klassiskt mordmysterium.



Det är exakt tio år efter klassikern Roman Holiday (1953) kom som vi ser Nora Davis (Letícia Román) anlända till Rom från USA. Inspirerad av Hitchcock låter Bava henne vara smått besatt av deckarromaner. En rad händelser sker på kort tid som får Noras fantasi att spinna. Hon är nämligen med om en marijuanasmuggling, ett dödsfall, ett rån och ett mord. Eller är det bara något från hennes drömmar och mardrömmar? Har hon en sådan livlig fantasi?



Under vistelsen i Rom träffar hon Dr. Marcello Bassi (John Saxon) som är hennes gamla mosters husläkare. Han blir tidigt förtjust i Nora och försöker hjälpa henne lösa mysteriet som Nora sägs ha bevittnat en natt på Spanska trappan i Rom. Som av en slump bor en väninna till mostern på platsen och Nora får bo där då väninnan ska resa bort och besöka sin make som jobbar i Schweiz. Under tiden blir Nora alltmer övertygad om att hon kan bli mördarens nästa offer.



När man tänker efter är händelseförloppet lite väl slumpartat och med en rad sammanträffanden. En del saker förklaras inte heller riktigt, men detta är inte något direkt problem. Filmen är gjord på ett lite lättsammare vis och ska mer ses som ett underhållande deckarmysterium än en skrämmande skräckfilm som det kunde ha varit. Bava lär själv ha tyckt historien var fånig, men såg en chans att mer fokusera på de tekniska aspekterna, inklusive det svartvita fotot vilket kom att bli sista gången han filmade i svartvitt. Filmens bästa egenskap är också det svartvita fotot som ger filmen en noirig atmosfär.



Det är alltså en deckarhistoria där det begåtts ett par mord och där tidningarna kallar mördaren för Alfabetsmördaren då de tre första offrens efternamn börjat på A, B, C. Givetvis ligger Nora Davis illa till om mördaren ska fortsätta. Men varför skulle hon bli måltavla? Hon vet helt enkelt för mycket.



Småtrevligt och puttrar på under filmens behagliga speltid på under 90 minuter. Kul att se en ung John Saxon och Rom, inte minst en hel del scener runt Spanska trappan, både dagtid och nattetid. Historien är kanske inte direkt så smart och blir som sagt lite väl slumpartad, men det blir ändå ganska underhållande och inte heller korkat. En del humor hjälper också där Saxons karaktär får stå ut med en del när han hjälper Nora, inklusive ett brutet finger.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0