söndag 1 maj 2022

The Player



Titel: The Player / Spelaren
Genre: Komedi/Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Robert Altman
I rollerna: Tim Robbins, Greta Scacchi, Cynthia Stevenson, Peter Gallagher, Brion James, Fred Ward, Lyle Lovett, Whoopi Goldberg, Vincent D'Onofrio, Dean Stockwell, Richard E. Grant, Sydney Pollack

Handling: Griffin Mill läser manus för ett produktionsbolag i Hollywood och hamnar i problem när en författare han refuserat börjar skicka hotbrev. Griffin tror sig efter en rad efterforskningar veta vem författaren är, men när han beslutar att ta lagen i egna händer går det inte riktigt som planerat.

Omdöme: En cynisk titt på Hollywood med regi av Robert Altman där vi följer Griffin Mill (Tim Robbins) som jobbar åt ett filmbolag som producerar filmer. Hans uppgift är att träffa manusförfattare och lyssna på deras förslag till nya filmer. Han lyssnar på och läser över hundra sådana per dag, men det är ytterst få som snappas upp av filmbolaget.



Samtidigt som filmbolagets chef Joel Levison (Brion James) ryktas plocka in konkurrenten Larry Levy (Peter Gallagher) som Griffin ogillar, har Griffin tagit emot en rad vykort med hotfull text. Griffin försöker ta reda på vilken författare han tackat nej till som kan ligga bakom.



Griffin misstänker sig veta vem författaren kan vara - David Kahane (Vincent D'Onofrio). När han söker upp Kahane träffar han författarens vackra flickvän June (Greta Scacchi). Vad som sker härnäst får Griffin att hamna i trubbel med sin flickvän Bonnie (Cynthia Stevenson) och rättvisan samtidigt som han försöker komma på ett sätt att trumfa den inkommande Larry Levy.



När denna satir över hur Hollywood behandlar manusförfattarna sågs för länge sen, var förväntningarna ganska höga. En film som tar med en in bakom kulisserna på filmbranschen är så klart guld värt för en filmälskare. Men filmen lyckades inte övertyga nämnvärt. Ibland behövs dock en omtitt för att uppskatta och kanske omvärdera en film, vilket denna kändes som en het kandidat för.



Vad filmen och dess manus gör bra är att syna filmbranschen med en rad fiktiva karaktärer som träffar på och pratar om riktiga skådespelare. Dessa kommer och går under filmens gång, vissa skymtar endast förbi utan några repliker, andra spelar sig själva och en del nämns endast i förbifarten som sådana som skulle passa för rollerna i manusen som diskuteras.



Detta kan vara den film som samlat flest Oscarsvinnare i en och samma film någonsin, hela 12 stycken. Tim Robbins kom senare att vinna för Mystic River (2003). Cher, Louise Fletcher, Whoopi Goldberg, Joel Grey, Anjelica Huston, Jack Lemmon, Marlee Matlin, Rod Steiger plus Sydney Pollack (för regi och film) var redan Oscarsvinnare medan James Coburn, Julia Roberts samt Susan Sarandon kom senare att vinna. Dessutom med ytterligare 15 Oscarsnominerade skådespelare bland de övriga som antingen spelar en karaktär eller sig själva.



Bland skådespelarna som spelar karaktärer och inte sig själva är de som sticker ut vid sidan av Tim Robbins inte minst Vincent D'Onofrio som författaren Kahane, men kanske främst Dean Stockwell och Richard E. Grant som författarna som försöker få Griffin att nappa på deras filmidé. Här driver man också med Hollywood som är besatta av att rollsätta med kända namn och ge lyckliga slut.



Är då filmen bättre nu när den ses om? Faktum är att känslan består att det helt enkelt inte är en film som går hem fullt ut för egen del. Lite småkul att hänga med i svängarna och försöka få en glimt av alla kända ansikten som skymtar förbi och även de många filmreferenserna. Det är helt klart filmens styrka som gör det till en lite smårolig film. Den avslutar också lite finurligt får man säga, men betygsmässigt landar det på en trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.5

2 kommentarer:

  1. Greta Scacchi är bra här. I övrigt är det lite påfrestande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minns henne främst från Presumed Innocent (1990) och Shattered (1991). Filmen är så klart en smaksak :)

      Radera