Top Gun: Maverick

Titel: Top Gun: Maverick
Genre: Action/Drama
Land: USA/Kina
År: 2022
Regi: Joseph Kosinski
I rollerna: Tom Cruise, Miles Teller, Jennifer Connelly, Glen Powell, Jon Hamm, Ed Harris, Val Kilmer

Handling: Efter mer än 30 års tjänstgöring som en av flygvapnets bästa piloter, är Pete ”Maverick” Mitchell där han hör hemma - en modig testpilot som ständigt tänjer på gränserna och undviker den befordran som skulle komma att hålla honom nere på marken istället för uppe i luften. När han tränar en grupp avgångselever från Top Gun för ett specialuppdrag som ingen pilot någonsin utfört tidigare, träffar Maverick löjtnant Bradley ”Rooster” Bradshaw - sonen till Mavericks bortgångne vän, radar-officeren löjtnant Nick ”Goose” Bradshaw. Med en osäker framtid framför sig, och hemsökt av spöken från det förflutna tvingas Maverick att konfrontera sina största fasor.

Omdöme: 36 år har gått sedan Tony Scotts ikoniska Top Gun (1986) kom. Pete "Maverick" Mitchell (Tom Cruise) har ingen tanke på att trappa ner eller pensionera sig från flygandet. Han är fortfarande den djärvaste och dumdristigaste piloten som skådats och jobbar numera som testpilot.



Pete blir nu kallad till ett nytt uppdrag efter att hans gamle vän Tom "Iceman" Kazansky (Val Kilmer), som numera är amiral, valt att plocka in honom. Uppdraget går ut på att Pete i tre veckor ska träna upp de bästa Top Gun-piloterna och sedan välja ut de mest lämpade för något av ett självmordsuppdrag.



Pete tränar upp och förbereder piloterna, däribland Bradley "Rooster" Bradshaw (Miles Teller) som är son till Petes gamle bortgångne vän Nick "Goose" Bradshaw. Samtidigt får han en chans att återuppta bekantskapen med gamla flamman Penny (Jennifer Connelly) som äger och driver den lokala baren där piloterna samlas på fritiden.



Säga vad man vill men Tom Cruise klarar fortfarande av att kännas trovärdig i den utmanande rollen som piloten "Maverick". Sen tycker jag man lyckats över förväntan med resterande rollsättningen. Miles Teller är oftast stabil och duktig, men att han skulle vara så pass lik Anthony Edwards som spelade hans pappa "Goose" i originalet hade jag inte förväntat mig. Så det var ett klart lyckat val. Glen Powell var för mig okänd sedan tidigare, men funkar klart bra som piloten "Hangman". Ser helt klart en hel del likheter mellan honom och "Iceman" från den första filmen. Sedan har jag alltid gillat Jennifer Connelly som är en klasskådespelerska.



Filmen inleder väldigt likt hur originalfilmen inleddes med Harold Faltermeyer-musik och på det Kenny Loggins-låten "Danger Zone". Inget fel med det då man på så vis genast hamnar i rätt sinnesstämning. Man befarar dock att det kommer bli något av en kopia av originalfilmen och detta besannas till viss del, åtminstone när filmen introducerar de nya Top Gun-piloterna.



Vad som alltså inleder likt den första filmen blir skönt nog inte bara en blek och trött kopia av originalet. Man trappar upp flygscenerna och går från Top Gun-träning till flygning på liv och död när uppdraget ska genomföras. Väldigt positivt att Tom Cruise, som varit med och producerat tillsammans med Jerry Bruckheimer som producerade originalet, hade som krav att flygscenerna inte skulle använda sig av cgi-effekter eller liknande. Det ger utan tvekan filmen en bättre närvarokänsla och autenticitet som det är nu.



Till slut får man säga att det hela blir som Top Gun (1986) med en twist. En positiv överraskning med tanke på att denna typ av uppföljare som kommer så pass lång tid efter originalet mer rider på originalet än något annat. Detta är en uppföljare som kan stå på egna ben med gott om underhållande flygscener och tillräckligt med dramatik på det.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.7

---

Om visningen: Inte så mycket att ta upp från själva visningen mer än att det är en film som gör sig bra i formatet. Kanske inte riktigt så mäktig känsla under flygscenerna som förväntat, vilket nog hade mer att göra med hur man valt att filma det hela på. Men visst fick man lite rysningar ett par gånger under några sekvenser som var av det svettigare laget.