lördag 18 juni 2022

Vampire's Kiss



Titel: Vampire's Kiss
Genre: Kriminalare/Fantasy/Skräck/Komedi
Land: USA
År: 1988
Regi: Robert Bierman
I rollerna: Nicolas Cage, Maria Conchita Alonso, Jennifer Beals, Elizabeth Ashley

Handling: Peter går ut en kväll och träffar Rachel. De går hem tillsammans och under en kärleksakt biter hon honom. Nu förändras Peters liv. Han blir aggressiv, får hallucinationer och tror att han har blivit en vampyr.

Omdöme: Peter Loew (Nicolas Cage) jobbar som litteraturagent i New York och går hos psykiatriker för att försöka få bukt med sitt begär att ragga upp nya kvinnor hela tiden. En kväll när han tagit hem en kvinna han raggat upp flyger en fladdermus in genom det öppna fönstret. Det sätter stopp för de romantiska planerna den kvällen. Nästa kväll raggar han upp en ny kvinna, Rachel (Jennifer Beals). När hon biter honom i halsen förändras hela Peters tillvaro.



Peter är en krävande chef och är konstant på sekreteraren Alva (Maria Conchita Alonso) då hon inte kan lokalisera ett kontrakt i en klients filer. Hans nya tillstånd gör att hans humörsvängningar blir alltmer irrationella och påverkar hans beteende, både på kontoret och i det privata.



Man kan förstå varför Nicolas Cage nämnt detta som hans personliga favoritfilm av de han medverkat i. Han får nämligen spela ut hela sitt register och det känns som regissören Robert Bierman i sin regidebut gett honom helt fria händer. Cage ser helt galen ut mest hela tiden och gör utan tvekan att filmen blir så pass underhållande som den är.



Det var länge sedan jag skrattade så pass mycket som med den här filmen. Det bästa av allt är att det nog inte är menat som en renodlad komedi. Filmen är nämligen tillräckligt seriöst gjord för att det hela ska funka som en någorlunda mörk vampyrfilm med blinkningar till klassiska Nosferatu (1922) när Peter Loew går igenom sin förvandling.



Faktiskt lite av en gömd pärla skulle jag vilja påstå. Inte som skräckfilm men som underhållning på hög nivå. Det går nämligen inte många scener utan att man skrattar gott åt Cage som verkligen går all-in i rollen som Peter Loew. Inte alls konstigt att läsa att Christian Bale baserade rollen som Patrick Bateman i American Psycho (2000) på Cage i denna film. Filmerna har kul nog också en hel del gemensamt.



På ytan verkade detta kunna vara något i stil med den renodlade skräckkomedin Once Bitten (1985) där Jim Carrey i en tidig roll spelar en man som blir biten av den kvinnliga vampyren spelad av Lauren Hutton. Den stora skillnaden, förutom att den utspelar sig i Los Angeles och denna i New York, är att detta är en bättre film och klart mycket roligare, trots att det alltså inte är en renodlad skräckkomedi.



Nicolas Cage ska ha en stor eloge för hur han i princip hela tiden lyckas spela över, men ändå får det att funka. Det är liksom charmen med filmen och den hade definitivt inte varit i närheten av vad den är nu utan hans prestation. Helt enkelt sanslöst roligt att följa hans olika utseenden, uppspärrade ögon, hår, hur han pratar och mer därtill.



Förutom Nicolas Cage har filmen en annan sak som talar för den och det är hur den utvecklar sig. För när man når slutet har den en ganska bra poäng med det hela. Känns därför som filmen är seriösare än vad man kanske kan tro och alltså inte en renodlad skräckkomedi. Just den balansen tycker jag är lyckad och gör att filmen uppskattas mer än om det hela endast hade presenterats som en komedi. Det är tillräckligt med allvar och svärta här där Peter Loews psykiska tillstånd synas.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar