Monte Walsh

Titel: Monte Walsh
Genre: Västern
Land: USA
År: 1970
Regi: William A. Fraker
I rollerna: Lee Marvin, Jack Palance, Jeanne Moreau, Mitchell Ryan

Handling: Monte Walsh och hans åldrande kamrater kämpar för att hålla drömmen om den öppna prärien vid liv i en tid då taggtrådsstängsel och järnvägslinjer sakta rutar in och hotar att utplåna både cowboyens arbete och livsstil.

Omdöme: Monte Walsh (Lee Marvin) och hans bäste vän Chet Rollins (Jack Palance) är två cowboys som börjar få svårt att tjäna pengar. De blir erbjudna att jobba åt Brennan (Jim Davis) med fast inkomst med att fösa kor och hästar åt honom. Samtidigt som det ger dem mer stabilitet, förlorar de en del av friheten som är en del av att vara cowboy för dem. Tillsammans med andra cowboys jobbar de åt Brennan, men frågan är hur länge det är hållbart.



Samtidigt som Monte, Chet och de övriga männen leker cowboys, börjar Chet fundera på att lägga sadeln på hyllan och slå sig ner med änkan Mary (Allyn Ann McLerie) som ärvt makens järnhandelsaffär. Det får Monte att börja fundera på om han kanske borde göra detsamma med sin flamma, den prostituerade Martine (Jeanne Moreau) som han känt i många år.



Gammal hederlig västern där vi har en rad cowboys som verkligen känns som äkta vara. Ett tufft liv som inte blir enklare av att tiderna förändras och jobben blir färre. Lee Marvin, Jack Palance och Jim Davis (kanske mest känd som pappa Jock Ewing i tv-serien "Dallas") passar alla som hand i handske. Det är liksom en självklarhet över dem i respektive roll.



Upplever att filmen inleder lovande innan den tappar lite i tempo runt halvvägs in för att sedan komma igång fint under filmens sista del. Aldrig så det blir dåligt eller tråkigt, men det börjar sakta stanna upp innan det plötsligt sker en del saker. Saker som starkt påverkar Monte Walsh...



William A. Fraker regisserade här sin första film efter att bl.a. ha fotat filmer som Rosemary's Baby (1968) och Bullitt (1968). Helt ok regi och fotot är inte heller så tokigt. Filmen är dock lite ojämn och kanske lyser det igenom att man har en orutinerad regissör som alltså gjorde regidebut här. Det blev sammanlagt bara tre filmer för honom som regissör, men mellan 1978 och 1986 Oscarsnominerades han hela sex gånger (fem för foto, en för visuella effekter).



Genidraget var att ta in John Barry som kompositör. En huvudslinga används flitigt i lite olika tappning och det med all rätt då den är både fin och sorglig, men även stämningshöjande. Och under filmens sista uppgörelse får vi även klassiska Bond-toner som ger en lite annorlunda twist på den klassiska västernuppgörelsen. Barrys musik är helt klart filmens styrka.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0

Matinee

Titel: Matinee / Matiné
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1993
Regi: Joe Dante
I rollerna: John Goodman, Cathy Moriarty, Simon Fenton, Omri Katz

Handling: En filmpromotor intar Key West, en liten stad i Florida i början av 60-talet. Hans avsikt är att tjäna pengar på hysterin kring Kubakrisen genom en specialkomponerad skräckfilmsvisning.

Omdöme: Det är oktober 1962 och landet och hela världen håller andan inför den rådande Kubakrisen som hotar att eskalera till ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen. I en liten stad i Key West, Florida har pojken Gene Loomis (Simon Fenton) nyligen flyttat in på militärbasen med sin familj. Hans pappa har skickats iväg på hemligt uppdrag som har med Kubakrisen att göra och familjen följer utvecklingen på tv med stort intresse.



Gene är ett stort skräckfilmsfan, läser diverse monstertidsskrifter och tar med sig sin lillebror på alla trevliga skräckfilmer som går upp på den lokala biografen. Nu är det dags för premiären av Mant, en ny skräckfilm som lanseras av Lawrence Woolsey (John Goodman). Han tar till diverse tricks för att locka folk till biograferna och göra filmerna till snackisar. Nu ska han närvara på visningen i Key West och Gene tillsammans med alla kompisar från skolan tänker så klart närvara.



Joe Dante, då tänker jag på hans Gremlins (1984). Men han gjorde även Piranha (1978) och The Howling (1981), plus hans i mitt tycke bästa film Innerspace (1987). Då filmen väljer att följa Gene och ett par andra ungar, känns det som det snarare kan bli en barn-/familjefilm. Ja, en film för hela familjen är det nog, men skönt nog blir det inte en larvig barnfilm av det hela.



Det första man får säga är att filmen lyckats väldigt bra med hela inramningen. Tidigt 60-tal då rädslan över ett potentiellt kärnvapenkrig gör att folk är på helspänn mest hela tiden. Detta i kombination med en gemytlig stämning där i den lilla staden i Key West, i synnerhet runt biografen. En gammal hederlig singelbiograf som rymmer över 500 platser och är fylld med en rad filmaffischer med filmer från den här perioden.



En annan sak som blir svår att inte charmas av är filmen i filmen, den som folk strömmar till att få se - Mant. En svartvit pärla som helt klart inspirerats av de klassiska filmerna Them! (1954) och The Fly (1958), två favoriter från den här tiden. Och man måste säga att de fått till den fiktiva Mant bra. Det ser ut och känns som en film från den tiden, plus med en del humor som inbringar ett par goda skratt.



En intressant aspekt med filmen är att karaktären Lawrence Woolsey som John Goodman spelar, baserats på regissören och producenten William Castle som gjorde sig känd för att ta till diverse knep för att promota sina filmer. Han var något av b-filmernas Alfred Hitchcock och regisserade t.ex. de trevliga Homicidal (1961) och Strait-Jacket (1964). Han producerade även Roman Polanskis klassiska Rosemary's Baby (1968) då han hade köpt rättigheterna till boken filmen bygger på.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

Caché / Hidden

Titel: Caché / Hidden / Dolt hot
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Österrike/Frankrike/Tyskland/Italien
År: 2005
Regi: Michael Haneke
I rollerna: Daniel Auteuil, Juliette Binoche, Daniel Duval, Annie Girardot

Handling: Georges som är värd för ett litteraturprogram på tv, börjar få mystiska teckningar och videoinspelningar av honom och hans familj, som efterhand blir av allt mer privata situationer. Georges har ingen aning om vem som skickat dem, och känner en annalkande fara, men då inget uttalat hot har gjorts, vill polisen inget göra.

Omdöme: Denna Michael Haneke-film sågs när den kom, förmodligen på Stockholm filmfestival. Minnet av den var att det var en film som lämnade en del att önska, men inte mycket koms ihåg från den. Haneke har också en tendens att utmana och provocera tittaren vilket gör att flera av hans filmer kan behöva ses mer än en gång.



Videoband och mystiska teckningar skickas till Georges (Daniel Auteuil) och hans fru Anne (Juliette Binoche). Inspelningarna på banden är av deras hus på en lugn Paris-gata. De är förbryllade över banden och teckningarna. När de vänder sig till polisen kan de inget göra då inget hot har framförts. Men då Georges är en tv-personlighet som värd för ett litteraturprogram på tv, kan han vara måltavlan för ett galet fan.



Georges börjar sakta men säkert pussla ihop innehållet på banden och teckningarna. Han misstänker att det kan ha att göra med något från hans förflutna. Men han är hemlighetsfull och förtegen om vad det är, även gentemot frun Anne. Hon blir givetvis upprörd då hoten är riktade mot hela familjen, inklusive deras 12-årige son.



Det är med långa tagningar och ett långsamt tempo vi tar oss igenom mysteriet som byggs upp. En stil som gör att man får blandade känslor inför vad man får ta del av. För å ena sidan är det lite frustrerande att det aldrig riktigt tar fart. Å andra sidan vaggas man in i en slags falsk säkerhet. Något kan hända när som helst och det gäller att vara på sin vakt. Det är helt klart en del av tjusningen med filmen.



Filmen är helt utan musik och det är självklart ett medvetet val för att inte manipulera med extra känslor. Det ger det hela även en vardaglig känsla som inte behöver vara fel. I mitt tycke gör det dock att det saknas ett element som hade kunnat höja stämningen och mystiken minst ett snäpp.



Daniel Auteuil och Juliette Binoche var Hanekes förstahandsval för rollerna när han skrev manuset. Svårt att ha några invändningar på dem. De är båda duktiga där Auteuil får mer att jobba med som maken som döljer något för sin fru och med Binoche som den oroade frun som visar sin besvikelse över makens hemlighetsmakeri.



En omtitt av filmen visar sig inte få mig att ändra uppfattning. Den blir varken bättre eller sämre. Det finns tillräckligt här för att funka och göra en nyfiken på vad som kan ske och kommer ske. Till slut har man ändå en känsla av att något saknas. Visst har den tagit med oss på en lite annorlunda resa under de två timmarna, men när allt är sagt och gjort kunde det definitivt blivit något ännu bättre av det hela.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

With Honors

Titel: With Honors / Lära för livet
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1994
Regi: Alek Keshishian
I rollerna: Brendan Fraser, Joe Pesci, Moira Kelly, Patrick Dempsey

Handling: Monty är student vid Harvard och är i färd med att skriva färdigt en uppsats när hans dator kraschar. När han går med sin utskrift till kopiatorn tappar han papperen genom ett galler. Under gallret bor en uteliggare som inte är sen att utnyttja situationen, han börjar sälja tillbaka uppsatsen till Monty - en sida i taget mot mat och husrum.

Omdöme: Monty (Brendan Fraser) går sista året på Harvard och delar hus med studenterna och vännerna Courtney (Moira Kelly), Everett (Patrick Dempsey) och Jeff (Josh Hamilton). Monty håller på att skriva sin avhandling som han är på god väg att bli klar med. Då kraschar hårddisken på datorn. I panik bestämmer han sig samma kväll för att bege sig ut i vintervädret och ta sina 88 utskrivna sidor för att kopiera dem. På väg dit är olyckan framme och hans avhandling faller ner genom ett galler.



In i handlingen kliver en hemlös man vid namn Simon (Joe Pesci). Han visar sig ha kommit över avhandlingen och vill använda sidorna för att elda med. Monty lyckas övertala Simon om att ge honom sidor av avhandlingen i utbyte mot att Monty gör och fixar saker åt honom, som t.ex. kläder, mat, tak över huvudet osv.



Monty ser Simon som en smått galen hemlös person, någon utan värde. Men där har han givetvis fel. Alla människoliv har lika värde och Monty börjar så smått lära sig värdet av ett människoliv. Inte bara att det i grunden är det rätta utan även för att ju mer tid han spenderar med Simon, ju mer inser han att han inte bara är harmlös, han har en hel del att dela med sig. Monty kan lära sig ett och annat av Simon.



Vad som kunde blivit en lite skrikig komedi där en hemlös man skapar kaos runt sig och börjar terrorisera ett par Harvard-studenter, visar sig bli en ganska trevlig film med både humor och hjärta. Filmens stjärna är utan tvekan Joe Pesci i rollen som hemlöse Simon. En man som hamnat utanför samhället och inte direkt bryr sig om vad folk tycker. Han har svar på tal och är mer slipad än vad man kan tro.



Det är en sån där film som får med lite av varje som man gärna vill se i en sån här film. Nyfunnen vänskap, gammal vänskap, kärlek som växer fram, ett lagom djup i historien som gör att det varken blir för ytligt eller för tungt. En del tuffare ämnen tas upp längs vägen, men hela tiden med hopp och en känsla av att det kommer ordna sig. Lite av en typ av film som 80-talet var bra på att få fram, men alltså även en bra bit in på 90-talet. En film som hamnar på mellan en trea och stark trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

The Roundup

Titel: Beomjoedosi 2 / The Roundup / The Outlaws 2
Genre: Kriminalare/Action
Land: Sydkorea
År: 2022
Regi: Lee Sang-yong
I rollerna: Ma Dong-seok, Son Seok-koo, Choi Gwi-hwa, Park Ji-hwan

Handling: Polisen Ma Seok-do beger sig till ett främmande land för att hämta hem en misstänkt brottsling. Väl där upptäcker han flera mordfall som kopplas till en mördare som begått brott mot turister i flera år.

Omdöme: En koreansk brottsling har överlämnat sig själv till det koreanska konsulatet i Vietnam. Polisen Ma Seok-do (Ma Dong-seok) jobbar på specialenheten för våldsamma brott i Seoul och blir handplockad av sin överordnade Jeon Il-man (Choi Gwi-hwa) att bege sig till Vietnam för att plocka hem brottslingen till Korea. Jeon, som skyltar med vilken bra engelska han kan, följer med Ma till Vietnam. De får genast problem med de lokala myndigheterna på flygplatsen i Vietnam då Jeons engelska uppenbarligen inte är så bra.



Det visar sig snart att en koreansk organiserad kriminell liga härjar i Vietnam där de ger sig på turister, gärna rika sådana, kidnappar dem och kräver pengar. Ma och Jeon påträffar flera lik och då den lokala polisen står handfallen, väljer de att själva ge sig efter ligans ledare, Kang Hae-sang (Son Seok-koo). Den hänsynslöse Kang är dock hal som en ål och har siktet inställt på att leta upp en rik koreansk affärsman i Seoul...



Denna uppföljare till lyckade och verklighetsinspirerade The Outlaws (2017) ser återigen den burduse besten Ma Seok-do som en slags modern Harry Callahan från ikoniska Dirty Harry (1971). Ma använder inte handeldvapen utan hans knytnävslag och styrka är hans vapen. Du vill inte hamna på hans dåliga sida för även om han är polis är han villig att gå utanför lagen för att skippa rättvisa. Och det ger resultat.



Det är härligt att konstatera att saker och ting är sig lika. Precis som The Outlaws (2017) bjuds man på en högst underhållande film som lyckas kombinera action och humor på ett smärtfritt sätt. Det är inte bara huvudlös action bör sägas då det finns en story som funkar rakt igenom. Det är även underhållande rakt igenom utan några döda punkter. En sådan bedrift händer inte ofta då det alltför ofta blir för mycket action utan så mycket hjärna. Endast ytlig action är sällan något som uppskattas, men detta håller en högre klass.



Skönt nog blir det inte endast en renodlad actionfilm. Istället en koreansk kriminalaction med gott om klassisk koreansk humor som man verkligen uppskattar när den funkar så bra som här och i andra klassfilmer som landet har att erbjuda. Man har helt enkelt klart trevligt när man följer Ma, hans kollegor, de kriminella och andra karaktärer som dyker upp under resans gång. Alla har de en roll att spela och gör det bra.



Denna typ av koreansk film är smått unik skulle jag vilja påstå. Det finns inget annat filmland som lyckas kombinera humor som får en att skratta gott med riktigt brutala scener som får en att rygga tillbaka. Det finns en rå, nästan sadistisk ådra som gör att man känner att det är på allvar när actionscenerna avlöser varandra. Men samtidigt med humor, ibland svart humor som gör att man får en oslagbar kombination som endast koreansk film lyckas med.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.2

52 Actors - Ed Harris

Ed Harris, en klart stabil skådespelare som varit med i en hel del kvalitetsfilmer. Kanske svårt att direkt tänka på en film eller två som sticker ut lite extra, men det är nog främst för att han oftast spelar biroller och inte behöver stå i rampljuset för att vara effektiv. En skådespelare som klarar av att spela godingar som elakingar utan problem.

Tio filmer känns lagom även om ett par till var med och nosade på tiondeplatsen. Till slut känns det rätt att ta med hans debutfilm då den trots allt uppskattas lite mer än de övriga. Vad gäller filmerna i topp känns det som tre-fyra filmer är relativt jämnbra och det blir därför svårt att rangordna filmerna högra upp på listan.

Plats #10

Coma (1978)


I denna trevliga mysteriethriller ses Ed Harris i sin långfilmsdebut i en liten roll som en patologistudent på sjukhuset där mystiska dödsfall sker.



Plats #9

Top Gun: Maverick (2022)


Harris i rollen som Mavericks överordnade, Chester "Hammer" Cain i denna lyckade uppföljare till Top Gun.



Plats #8

The Abyss (1989)


I James Camerons undervattensfilm spelar Ed Harris Virgil "Bud" Brigman som är förmannen på en borrplattform ute till havs som används som bas av Navy SEAL för att dyka efter något övernaturligt som skådats under havsytan.



Plats #7

State of Grace (1990)


Ett par utmärkta prestationer i denna film om irländska maffian i New York där Ed Harris spelar ledaren Frankie Flannery.



Plats #6

A History of Violence (2005)


I rollen som gangstern Carl Fogarty som dyker upp och börjar terrorisera en familj i en sömnig liten stad då han misstänker att mannen i verkligheten har en annan identitet och jobbat åt maffian.



Plats #5

Apollo 13 (1995)


Som Gene Kranz, chefen för markpersonalen i denna välgjorda och dramatiska film av Ron Howard.



Plats #4

The Truman Show (1998)


Ed Harris sticker kanske ut mest i filmen som Christof, regissören av The Truman Show. En fin film med gott om hjärta och hjärna.



Plats #3

Glengarry Glen Ross (1992)


Ed Harris spelar Dave Moss, en av fyra säljare på ett litet kontor som får ett ultimatum av huvudkontoret - sälj mer eller få sparken. Utmärkta prestationer i en film med ett bra manus av David Mamet.



Plats #2

A Beautiful Mind (2001)


I rollen som den mystiske William Parcher som jobbar för NASA och rekryterar mattesnillet John Nash (Russell Crowe) under 1950-talet.



Plats #1

The Right Stuff (1983)


Episk storfilm om USA:s första astronautprogram där Harris spelar John Glenn. En klassiker som bara blir bättre ju längre in man kommer.

Totalt har 37 filmer setts med Ed Harris:

Coma (1978)
Borderline (1980)
Creepshow (1982)
Under Fire (1983)
The Right Stuff (1983)
Swing Shift (1984)
Places in the Heart (1984)
The Abyss (1989)
State of Grace (1990)
Glengarry Glen Ross (1992)
The Firm (1993)
China Moon (1994)
Just Cause (1995)
Apollo 13 (1995)
Nixon (1995)
Eye for an Eye (1996)
The Rock (1996)
Absolute Power (1997)
The Truman Show (1998)
Enemy at the Gates (2001)
Buffalo Soldiers (2001)
A Beautiful Mind (2001)
The Hours (2002)
The Human Stain (2003)
A History of Violence (2005)
Gone Baby Gone (2007)
National Treasure: Book of Secrets (2007)
Appaloosa (2008)
The Way Back (2010)
Man on a Ledge (2012)
Snowpiercer (2013)
Gravity (2013)
Run All Night (2015)
Mother! (2017)
Geostorm (2017)
The Lost Daughter (2021)
Top Gun: Maverick (2022)

Totalt snittbetyg på samtliga 37 filmer (av 5.00) = 3.16