Monte Walsh

Titel: Monte Walsh
Genre: Västern
Land: USA
År: 1970
Regi: William A. Fraker
I rollerna: Lee Marvin, Jack Palance, Jeanne Moreau, Mitchell Ryan

Handling: Monte Walsh och hans åldrande kamrater kämpar för att hålla drömmen om den öppna prärien vid liv i en tid då taggtrådsstängsel och järnvägslinjer sakta rutar in och hotar att utplåna både cowboyens arbete och livsstil.

Omdöme: Monte Walsh (Lee Marvin) och hans bäste vän Chet Rollins (Jack Palance) är två cowboys som börjar få svårt att tjäna pengar. De blir erbjudna att jobba åt Brennan (Jim Davis) med fast inkomst med att fösa kor och hästar åt honom. Samtidigt som det ger dem mer stabilitet, förlorar de en del av friheten som är en del av att vara cowboy för dem. Tillsammans med andra cowboys jobbar de åt Brennan, men frågan är hur länge det är hållbart.



Samtidigt som Monte, Chet och de övriga männen leker cowboys, börjar Chet fundera på att lägga sadeln på hyllan och slå sig ner med änkan Mary (Allyn Ann McLerie) som ärvt makens järnhandelsaffär. Det får Monte att börja fundera på om han kanske borde göra detsamma med sin flamma, den prostituerade Martine (Jeanne Moreau) som han känt i många år.



Gammal hederlig västern där vi har en rad cowboys som verkligen känns som äkta vara. Ett tufft liv som inte blir enklare av att tiderna förändras och jobben blir färre. Lee Marvin, Jack Palance och Jim Davis (kanske mest känd som pappa Jock Ewing i tv-serien "Dallas") passar alla som hand i handske. Det är liksom en självklarhet över dem i respektive roll.



Upplever att filmen inleder lovande innan den tappar lite i tempo runt halvvägs in för att sedan komma igång fint under filmens sista del. Aldrig så det blir dåligt eller tråkigt, men det börjar sakta stanna upp innan det plötsligt sker en del saker. Saker som starkt påverkar Monte Walsh...



William A. Fraker regisserade här sin första film efter att bl.a. ha fotat filmer som Rosemary's Baby (1968) och Bullitt (1968). Helt ok regi och fotot är inte heller så tokigt. Filmen är dock lite ojämn och kanske lyser det igenom att man har en orutinerad regissör som alltså gjorde regidebut här. Det blev sammanlagt bara tre filmer för honom som regissör, men mellan 1978 och 1986 Oscarsnominerades han hela sex gånger (fem för foto, en för visuella effekter).



Genidraget var att ta in John Barry som kompositör. En huvudslinga används flitigt i lite olika tappning och det med all rätt då den är både fin och sorglig, men även stämningshöjande. Och under filmens sista uppgörelse får vi även klassiska Bond-toner som ger en lite annorlunda twist på den klassiska västernuppgörelsen. Barrys musik är helt klart filmens styrka.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0