The Paper Chase

Titel: The Paper Chase / Betygsjakten
Genre: Drama
Land: USA
År: 1973
Regi: James Bridges
I rollerna: Timothy Bottoms, Lindsay Wagner, John Houseman, Graham Beckel

Handling: James Hart läser första året till jurist på Harvard och försöker att imponera på stränga professor Kingsfield.

Omdöme: En film som gått mig lite obemärkt förbi av någon anledning. Brukar kunna gilla ett välspelat 70-tals drama, vilket detta är. Kanske att avsaknaden av något riktigt stornamn gjort att filmen fallit lite mellan stolarna. Det var dock en trefaldigt Oscarsnominerad film (bästa biroll, manus och ljud) och kom att vinna en Oscar - John Houseman för bästa biroll.



Lite anmärkningsvärt att detta var John Housemans första stora roll och i princip hans debutroll efter två mindre roller 1938 och 1964. Han var dock med och grundade dramaklasserna på Juilliard och var högt uppskattad där, varifrån regissören James Bridges kände honom och plockade in honom från.



James Bridges, som kom att regissera The China Syndrome (1979), står för regi och manus baserat på en bok av John Jay Osborn Jr. som skrev den under sitt tredje år på Harvard.



James Hart (Timothy Bottoms) börjar sitt första år på Harvard som juridikstuderande. Han förstår tidigt att professor Kingsfield (John Houseman) kommer pressa studenterna till det yttersta så det gäller för honom att ligga i. Tillsammans med fyra andra juridikstuderande startar de en studiegrupp för att hjälpa och stötta varandra.



Något som komplicerar Harts studier är det faktum att han blir involverad med en tjej, Susan (Lindsay Wagner). Han har blivit varnad att inte ha romanser under första året då det blir för svårt att hinna med studierna. Hart får nu fullt upp med Susan, studierna och inte minst att försöka imponera på Kingsfield. Frågan är om han kommit på ett sätt att lyckas utan att ha planerat det.



Det första man kan säga med den här filmen är att den är pratig. Det är mycket dialog och till stor del handlar den om vad som tas upp under Kingsfields föreläsningar. Det är Harvard-snack som inte alltid må vara direkt spännande, men trots allt lite fascinerande att ta del av. Där emellan studierna och Hart som umgås med Susan, men även då blir det mest prat om föreläsningarna och Kingsfield.



Filmen blev alltså trefaldigt Oscarsnominerad och det känns inte så konstigt då det är en välproducerad film med bra manus och duktiga skådespelare. Fotot står Gordon Willis för som inte minst fotade Gudfadern-trilogin. Det är ett foto som inte sticker ut som bildskönt, men ändå klassiskt elegant. John Williams står för musiken och han började bli etablerad vid det här laget, även om musiken inte utmärker sig nämnvärt mer än en vacker slinga.



En klart stabil film som man inte har några problem med att ta sig igenom. Vad som kanske saknas för att ta det till nästa nivå är nog att den saknar scener som sticker ut och höjer sig. Det blir liksom aldrig riktigt dramatiskt och gripande som det borde kunna bli i en sån här film. Tänker t.ex. på Oscarsvinnaren Ordinary People (1980) som förvisso kom lite senare men det är ett typexempel på vad denna film hade kunnat bli om den varit lite mer känslosam på sina håll.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2