Defenseless

Titel: Defenseless
Genre: Thriller/Mysterium
Land: USA
År: 1991
Regi: Martin Campbell
I rollerna: Barbara Hershey, Sam Shepard, J.T. Walsh, Mary Beth Hurt

Handling: En advokat försvarar en gammal vän från college som anklagas för att ha mördat sin make.

Omdöme: Innan Martin Campbell gjorde Bond-filmerna GoldenEye (1995) och Casino Royale (2006), regisserade han Criminal Law (1988), denna samt actionäventyret No Escape (1994). Dessförinnan hade han tre brittiska komedier och en rad serier innanför bältet.



Försvarsadvokaten Thelma "T.K." Katwuller (Barbara Hershey) har inlett en romans med mannen hon försvarar, den gifte affärsmannen Steven Seldes (J.T. Walsh) som säljer och hyr ut fastigheter. Han anklagas för att ha känt till att en minderårig tjej rekryterats och använts i en vuxenfilm. Som familjefar är han starkt emot anklagelserna och allt tyder på att han endast hyrt ut lokalerna där filmbolaget filmat utan vetskap om något mer.



Saker och ting blir komplicerade när det visar sig att fadern till den minderåriga flickan är besatt av att hämnas på alla inblandade. För att göra saken värre upptäcker Thelma även att hennes älskare Steven är gift med Ellie (Mary Beth Hurt) som är en gammal vän till henne från collegetiden. När ett mord sker, hamnar Thelma mitt i smeten. Hon var inte bara på plats, hon ska även försvara den anklagade. Polisdetektiv Beutel (Sam Shepard) utreder mordet och visar sig potentiellt både kunna hjälpa och sänka henne.



Det kom en rad lite liknande thrillers i slutet av 80-talet och början av 90-talet, gärna med försvarsadvokater som här som ska försvara någon där man inte kan vara säker på om de är skyldiga eller inte. Försvarsadvokaten blir personligen inblandad i fallet, i många fall involverad med den misstänkte och saker och ting utvecklas till ett mysterium där vi får upplösningen mot slutet. Kan gilla den typen av film och detta är inget undantag, åtminstone att den går efter den mallen. Sen må det inte vara den bästa eller mest minnesvärda filmen i genren.



Under filmens gång känns produktionen som den står på två ben. Å ena sidan känns det lite tv-filmsaktigt på sina håll med hela inramningen vad gäller produktionen, fotot, miljöerna, modet och till viss del även prestationerna. Å andra sidan försöker den vara stilistisk med kameravinklarna, scenografin och stämningen som den till stor del lyckas ganska bra med under filmens gång.



Något av en neo-noir vilket uppskattas. Den gör inte bort sig, men i ärlighetens namn finns inget som direkt utmärker sig med filmen. Det skulle i så fall vara Mary Beth Hurt som utmärker sig negativt då hon aldrig känns övertygande och mest skrikig filmen igenom. Helt klart en svag insats och felcastad. En bättre och mer passande skådespelerska och karaktär hade hjälpt.



Barbara Hershey känns ibland lite som Sigourney Weaver, fast inte lika stabil. Har nog en del att göra med karaktären hon spelar som på sina håll är något av en otrevlig bitch i kombination med att hon är en renodlad slusk. Sam Shepard är den som utan tvekan funkar bäst, komfortabel och övertygande. Även J.T. Walsh funkar bra men får en lite för liten roll för att verkligen utmärka sig och lämna avtryck.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.6