Hell Drivers

Titel: Hell Drivers / Rattens desperados
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Storbritannien
År: 1957
Regi: Cy Enfield
I rollerna: Stanley Baker, Herbert Lom, Peggy Cummins, Patrick McGoohan, Sean Connery

Handling: Den före detta brottslingen Tom försöker leva ett normalt och hederligt liv som lastbilschaufför. Inom företaget är hastigheten allt som betyder något. Förmannen Red kan köra 18 turer på en dag. Tom gör allt för att bli bättre än Red. Red uppskattar inte denna tävling och försöker tillsammans med sina kamrater att stoppa Tom.

Omdöme: Tom (Stanley Baker) har fått tips om ett välbetalt jobb som lastbilschaufför åt ett företag. Hans skumma förflutna gör att han har svårt att svara på en del frågor, detta eftersom han suttit inne och inte vill att någon ska veta om det. Jobbet går ut på att köra lastbilen så fort som möjligt mellan två destinationer och lasta av lasten som är en stor mängd grus. De får en grundlön och på det tjänar de extra för varje runda de lyckas köra per dag.



Snart har Tom blivit vän med Gino (Herbert Lom) och träffar på de övriga förarna i gänget, inklusive förmannen Red (Patrick McGoohan) och bl.a. Johnny (Sean Connery). Han får även reda på att förarna har ett vad sinsemellan som gör gällande att om någon kan köra fler rundor än Red vinner den föraren ett cigarettfodral i 24-karat guld värt mycket pengar. Tom har siktet inställt på att slå Red, men märker snart att Red gör lite som han vill, inklusive att ta till fula knep.



Samtidigt som grabbarna tävlar och kör som galningar på oftast dåliga vägar, har Tom två unga kvinnor efter sig. Dels är det Jill (Jill Ireland) som jobbar på det lokala haket där förarna äter och hänger, dels är det Lucy (Peggy Cummins) som jobbar på huvudkontoret och är ihop med Toms vän Gino. Saker och ting blir minst sagt lite komplicerade för Tom, på flera håll och kanter.



En film som har flera intressanta namn och ansikten i stora som små roller. Stanley Baker spelade här sin första huvudroll och blev efter det en av de största stjärnorna i Storbritannien. Sean Connery var relativt okänd fem år innan han kom att spela James Bond för första gången i Dr. No (1962). På den här tiden bodde han kul nog hos Stanley Baker och hans familj och sa att det var en av hans första skådespelaridoler. Och visst finns det lite Bond-egenskaper i Baker som Connery nog anammade för rollen som Bond.



Herbert Lom kom att bli känd som Clouseaus chef Dreyfus i Pink Panther-filmerna med start i A Shot in the Dark (1964). Här är han duktig som mustaschprydde italienaren Gino med gott hjärta. Vi har Peggy Cummins som redan hade spelat en ikonisk roll i Bonnie & Clyde-inspirerade noiren Gun Crazy (1950). Patrick McGoohan kom senare att spela en rad skurkroller, inte minst i TV-deckaren "Columbo" och fängelsedirektören i Escape from Alcatraz (1979). Och så får man inte glömma en ung Jill Ireland i en liten roll. Tio år senare kom hon att gifta sig med Charles Bronson.



En film som har en del på gång och har alltså skådespelarna på plats för att klara av det. Till en början går tankarna till fina franska klassikern Le salaire de la peur / The Wages of Fear (1953) med tanke på lastbilstemat, farlig körning och en f.d. kriminell. Men där stannar i princip likheterna. Själva lasten i det här fallet är långt ifrån explosiv även om körningen är minst sagt livsfarlig då de trampar plattan i botten och tävlar med varandra.



Filmens huvudtema som i princip innebär racing med lastbilar som har fullastade flak känns inte helt trovärdigt. Det hjälper inte heller att man ofta valt att speeda upp farten när de tävlar om vem som ska köra flest rundor. Hade helt klart varit att föredra att de bara kört fort vilket givetvis hade krävt en del av stuntförarna, men det hade känts mer äkta än vad det gör nu. Å andra sidan köper man det till viss del efter ett tag.



På sina håll känns det som filmen hade vunnit på att trimma en del scener och sekvenser som inte alltid tillför så mycket, speciellt för tempots skull. Nu har filmen alltså en del på gång och är inte bara en "lastbilsracingfilm". Intrigerna runt omkring är absolut viktiga för utvecklingen av storyn. Men speltiden på nästan 110 minuter kunde kortats ner för bättre helhetseffekt. Allt som allt är det dock en tillfredsställande film som bara saknar lite för att nå upp till nästa nivå.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2