Athena

Titel: Athena
Genre: Kriminaldrama/Action/Thriller
Land: Frankrike
År: 2022
Regi: Romain Gavras
I rollerna: Dali Benssalah, Sami Slimane, Anthony Bajon, Alexis Manenti

Handling: Timmar efter deras yngste brors tragiska död under oförklarliga omständigheter får tre syskons liv en kaotisk vändning.

Omdöme: Efter att en 13-åring blivit misshandlad till döds, skapar det oro och kaos i gettot Athena. Händelsen filmades och har spridits på sociala medier och poliser verkar ligga bakom. Hans tre äldre bröder boendes i Athena tacklar situationen på olika sätt.



Äldste brodern, knarklangaren Moktar (Ouassini Embarek) försöker komma undan med ett stort drogparti. Mellanbrodern Abdel (Dali Benssalah) är inom franska militären, samarbetar med myndigheterna så att rättvisa kan skipas samtidigt som han försöker få Athena att behålla lugnet. Yngste brodern Karim (Sami Slimane) är stridslysten och vill utkräva hämnd genom att gå till krig med polisen.



Karim får snart stora delar av Athena bakom sig och situationen går snabbt överstyr. Athena sätts i brand och polisen är under attack så fort de dyker upp. Karims plan är att de ska kidnappa en av poliserna och sedan kräva att myndigheterna finner de skyldiga och ger dem livstids fängelse. Givetvis är det en situation som bara kommer eskalera och inte leda till något gott, något förnuftige Abdel också inser.



Romain Gavras, son till legendariske regissören Costa-Gavras, följer lite i sin fars fotspår genom att göra denna politiskt laddade film. En film som påminner en del om franska Les Misérables (2019) och danska Shorta (2020). Intressant nog har Ladj Ly, som regisserade och skrev manuset till förstnämnda film även varit med och skrivit manuset här.



Det är med långa tagningar vi följer händelseförloppet i förortsgettot Athena. Den inledande scenen håller på i 10 minuter och så håller det på nästan hela filmen. Skönt att slippa en massa snabba klipp. Det ger även en känsla av att man nästan på ett dokumentärt vis följer med tätt inpå personerna vi följer. Man får inte rum att hämta andan på så vis.



En sak som slår en relativt tidigt är att det är svårt att direkt sympatisera med karaktärerna vi följer. Visst är det fruktansvärt att deras lillebror blivit dödad men det fyller ingen direkt funktion att starta ett krig. De förstör mest bara för sig själva, även om det nog är det enda sättet de känner att de kan visa sitt missnöje över situationen och väcka de styrande till att reagera. Fast som vi alla vet löser våld sällan något. Istället skapar det bara fler problem.



Tyvärr visar filmen upp en verklighet som finns runt oss. Det är inget man kan blunda för eller sopa under mattan. Känns faktiskt lite hopplöst och man känner inte mycket hopp när man ser filmen. En välgjord film som håller en i sitt grepp, eller fången i Athena skulle man kunna säga. För om du hör hemma där är det smått omöjligt att lämna och om du kommer utifrån är sannolikheten att du inte kommer därifrån levande överhängande.



Romain Gavras film når inte upp till samma klass som tidigare nämnda Les Misérables (2019) sett till helheten. Den filmen får en att känna mer för karaktärerna och med en handling som känns mer välbalanserad. Här blir det lite för mycket tryckt och hetsig stämning i Athena med de tre bröderna som centrala karaktärer. Den äldste och yngste brodern har man svårt att känna sympatier för medan mellanbroden Abdel är den vars handlingar man förstår mest.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8