Deconstructing Harry

Titel: Deconstructing Harry / Harry bit för bit
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1997
Regi: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Judy Davis, Elisabeth Shue, Demi Moore, Billy Crystal, Kirstie Alley, Stanley Tucci, Tobey Maguire, Robin Williams

Handling: En meta-meta-film som följer den neurotiske författaren Harry Block på flera nivåer. Dels i hans egna desperata försök att få någon att följa med honom till hans gamla skola där han ska erhålla ett hedersutnämnande, dels i scener från tidigare skeden i hans liv och dels i scener från hans böcker, baserade på hans liv.

Omdöme: Harry Block (Woody Allen) är en författare i New York som på sätt och vis lider av skrivkramp, åtminstone är det vad han är rädd för. På typiskt Woody Allen-vis är Harry en neurotisk person. Vi följer hans vardag hemma i New York i kombination med att vi får ta del av karaktärerna han skriver om.



Harry skriver i princip om sig själv och baserar sina historier på sina egna erfarenheter, något som inte uppskattas av kvinnorna i hans liv då det inte är särskilt svårt att lista ut vem det handlar om. Nu ska han ta emot ett hederspris på sin gamla skola och han upptäcker att han inte har någon att ta med sig. En situation som bara förvärrar hans neuros. Så pass att han börjar träffa på karaktärerna han skriver om.




En Woody Allen-film jag var relativt säker på att jag hade sett, och det kanske jag hade men aldrig under filmens gång känns det som filmen setts tidigare. Det är en film som som definitivt har något och är trevligt ihopsatt där kända ansikten dyker upp i små som stora roller, i Harrys liv och som fiktiva karaktärer i hans bok. En smart idé helt enkelt som dock inte känns fulländad.



Av alla kända ansikten som dyker upp är det svårt att säga att någon skulle sticka ut eller ge en prestation som skulle höja sig. Det är trots allt Woody Allen själv som får det klart största utrymmet, vilket inte direkt bjuder på något man inte sett förr. Han spelar mest sig själv. Dock något annorlunda och överraskande hur mycket svordomar han och en del andra använder sig av under filmens gång. Är det en karaktär som sticker ut så är det annars den som Robin Williams spelar då hans karaktär är ofokuserad - bokstavligt talat. Robin Williams är nämligen suddig varje gång han är med i bild.



En film som nog ändå funkar bättre under första halvan. Sedan rinner det ut lite i sanden när det blir för mycket snack om religion och Harry besöker helvetet. Förvisso har Woody Allen ofta haft en del blinkningar till sin förebild Ingmar Bergman i sina filmer, men ibland blir det lite väl tydligt och passar inte riktigt in, som här.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3