Honkytonk Man

Titel: Honkytonk Man
Genre: Drama/Musik
Land: USA
År: 1982
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Kyle Eastwood, John McIntire, Alexa Kenin

Handling: En musiker tar med sig sin systerson på en resa genom USA till en musikstudio.

Omdöme: Whit (Kyle Eastwood) är en pojke som lever med sin bondfamilj under den stora depressionen och framtiden är dyster. De funderar på att packa ihop och ta sig ut till Kalifornien för att pröva lyckan där. En dag dyker Whits morbror Red Stovall (Clint Eastwood) upp. Han är en musiker på väg till Nashville för att uppträda och försöka få sitt stora genombrott.



Eftersom Red är sjuk och har problem med alkoholen, behöver han någon som tar hand om honom och hjälper honom att köra. Hoss, som han kallar Whit, väljs ut för detta och även om föräldrarna är emot det inser hans mamma tillika Reds syster att det nog är bäst att han följer med och håller ett öga på sin morbror. Med på resan har de även farfar (John McIntire) som vill återvända till sina hemtrakter i Tennessee.



En slags roadmovie där Red plockar fram gitarren och sina låttexter som han uppträder med på diverse hak på väg mot Nashville. Pengar behövs nämligen och Red passar även på att leta upp en man som är skyldig honom pengar, något som utsätter Red och Hoss för oväntad fara. Hoss kommer lära sig ett och annat om livet och samtidigt bli en man. Red, ja han försöker bli en musiklegend på denna resa.



En sak som per automatik talar emot denna film för egen del är att det utspelar sig under depressionen. Har allmänt lite svårt för den eran då det oftast är... deppigt. Men Clint Eastwood tillsammans med sonen Kyle Eastwood kändes ändå som något som kunde bli trevligt och mysigt. Dessutom är en Clint Eastwood-film nästan alltid värd en titt.



Något som överraskar och inte riktigt förväntades, trots eran det utspelar sig i, är att filmen visar sig vara mörk och inte särskilt munter. Lite humor kanske man får på sina håll, men filmen blir ett ganska tungt drama ju längre in man kommer. Givetvis skapas en del känslor då man vill att Red ska lyckas med tanke på att hans hälsa försämras. Man vet inte riktigt hur illa det är då man vet ungefär lika lite som Hoss.



Red skriver låtar och sjunger, vilket innebär att Clint Eastwood sjunger. Nu gör han inte bort sig men det är tydligt att Red borde fortsätta skriva sina låttexter och låta någon annan sjunga. Detta blir inte minst tydligt i studion då Smoky (Marty Robbins) tar över och sjunger klart låten "Honkytonk Man". Kul nog sjöng just Marty Robbins låten som senare kom att hamna på topp 10 på spellistorna i USA och Kanada.



Filmen som sådan är inte dålig men blir främst kul att se för far och son Eastwood som spelar tillsammans. Det blir dock inte lika lyckat som när far och dotter Ryan O'Neal och Tatum O'Neal spelade mot varandra i Paper Moon (1973). Hade nog trots allt hoppats på något lite mer i den stilen. Att det hade varit lite lättsammare och roligare istället för deprimerande och dystert som det till stor del blir här.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6