Man, Woman and Child

Titel: Man, Woman and Child / Kärleksbarnet
Genre: Drama
Land: USA
År: 1983
Regi: Dick Richards
I rollerna: Martin Sheen, Blythe Danner, Craig T. Nelson, David Hemmings

Handling: Universitetsläraren Robert lever lyckligt gift och har två barn. En dag får han reda på att den korta affär han hade med en fransk kvinna tio år tidigare resulterat i en son - och att sonen nu blivit föräldralös.

Omdöme: Det är inte särskilt konstigt att det kom en hel del filmer av det här slaget i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Detta eftersom de utmärkta Kramer vs. Kramer (1979) och Ordinary People (1980) visade vägen med att båda vann Oscarn för bästa film. I det här fallet bygger filmen dessutom på en bok av Erich Segal som tidigare skrev framgångsrika och flerfaldigt Oscarsnominerade Love Story (1970).



Robert Beckwith (Martin Sheen) är en universitetsprofessor i Los Angeles och lever med sin fru Sheila (Blythe Danner) och parets två döttrar. De är lyckliga och ses som det perfekta paret, inklusive av sig själva. Men ett telefonsamtal kommer sätta allt på prov. Robert får reda på att kvinnan han hade en affär med för tio år sedan när han besökte Frankrike under ett seminarium har dött. Och hon födde en son, Roberts son som nu är föräldralös.



Ett svårt dilemma uppstår och självklart blir det ingen lätt situation för Robert och Sheila. Han är tidigt öppen med hur det ligger till, ja nu efter tio år. Han lägger korten på bordet och det kommer givetvis som en chock för Sheila. Hon föreslår dock efter lite tänkande att pojken kommer och hälsar på dem över Thanksgiving.



Det är bara att konstatera att man vissa gånger är upplagd för den här sortens film, och i synnerhet från den här tiden. Sent 70-tal, tidigt 80-tal var nog guldåldern för ett drama av det här slaget. Både storfilmer och Oscarsvinnare som tidigare nämnts och de lite mindre kända som denna. Det spelar egentligen inte så stor roll då det är hela inramningen med hösten, den finstämda historien och de gedigna skådespelarna som gör att man inte har några problem med att fångas av den smågemytliga stämningen.



Skulle väl inte vilja påstå att filmen når de riktiga höjderna någon gång egentligen. Det är inte Oscarsklass på något skulle man kunna säga. Fast det betyder inte att det inte blir sevärt för det, för det är det. Det känns jordnära och som en bit av livet, i det här fallet Roberts och Sheilas äktenskap som står inför sin tuffaste period.



Martin Sheen, far till Charlie Sheen och Emilio Estevez, och Blythe Danner, mor till Gwyneth Paltrow, är trevliga att se. Precis som resten av filmen må det inte vara Oscarsnivå på deras prestationer, men det behövs inte heller. Deras karaktärer känns också mänskliga och gör vad de kan för att hålla ihop äktenskapet och familjen.



En klassisk film som "puttrar på" och även om den inte gör så värst mycket väsen av sig är den genomgående stabil. Och visst blir det lite känslosamt till slut. Man sitter och väntar på det klassiska Hollywood-slutet där allt ordnar sig och alla lever lyckligt. Även om det inte blir en renodlad snyfthistoria så viker den inte undan från filmens ton filmen igenom och det uppskattas.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2