The Final Cut

Titel: The Final Cut
Genre: Drama/Sci-Fi/Mysterium/Thriller
Land: USA/Kanada/Tyskland
År: 2004
Regi: Oman Naim
I rollerna: Robin Williams, Mira Sorvino, Jim Caviezel, Brendan Fletcher

Handling: Utspelar sig i en värld där vissa människor får ett datachip, som spelar in hela deras liv, implanterat. Alan Hakman är en klippare, en individ som gör den sista klippningen av klienternas inspelade livshistoria. I sitt senaste uppdrag upptäcker han ett fönster till sitt eget mörka förflutna och startar en kedjereaktion som gör att han hamnar i livsfara.

Omdöme: Vad skulle du göra om du vid 21 års ålder fick reda på att du har ett implantat som gör att allt du ser och hör spelas in? Det är verkligheten för flera människor i denna värld. Ungefär var tjugonde människa har detta från födseln. De flesta är medvetna om det då deras föräldrar rekommenderas att informera barnen om det när de fyller 21. Andra förblir ovetandes om det. De som får reda på det kanske drastiskt förändrar sin livsstil när de är medvetna om att deras familj och vänner kommer se vad de haft för sig när de går bort.



Alan Hakman (Robin Williams) är en så kallad klippare. Han är en av branschens bästa och mest eftertraktade, i synnerhet av de som kanske har något mörkt att dölja för omvärlden. Han är nämligen tillförlitlig med att han kommer respektera de döda och framförallt de efterlevande så att deras minne av den bortgångna inte svärtas ner.



Alan lever ett relativt inrutat liv där i princip hela hans vakna tillstånd består av att klippa ihop dödas minnen. Han har ingen familj och den enda icke jobbrelaterade han ibland umgås med är Delila (Mira Sorvino) som jobbar i en bokhandel. Han försöker öppna upp sig för henne, speciellt efter att ha upptäckt något i klippen han går igenom på sitt senaste uppdrag. När dessutom en gammal klipparkollega i Fletcher (Jim Caviezel) dyker upp och kräver att få ta över klippuppdraget av okänd anledning, måste Alan se sig över axeln och vara på sin vakt.



Två filmer som kommer upp på näthinnan är Strange Days (1995) och Minority Report (2002). Detta då vi alltså dels har inspelningar som visas från individernas ögon och dels för att man genom tekniken kan upptäcka brott och liknande. Nu används det inte för att klara upp brott, det är inte syftet med det hela. Däremot är det givetvis en känslig teknik som har sin skara motståndare. Trots allt är det så att folk omedvetet spelas in när de kommer i kontakt med de som har tekniken inom sig.



Filmen har en relativt bra story och idé som man får säga klarar sig bra. Flera saker lämnar man åt fantasin istället för att förklara alla tekniska aspekter och liknande, vilket inte är något problem. En intressant detalj är dock att vi inte har en futuristisk värld och miljö som man kanske skulle kunna tänka sig. Istället är det en värld som ser ut som den vi känner till på det stora hela. Vi har dock endast äldre bilmodeller, gärna gamla Volvos och en del människor har speciella ansiktstatueringar, vilket förklaras senare.



Lite intressant att komikern Robin Williams, främst känd för sina komedier och lättsammare roller, under denna period medverkade i ett par thrillers som One Hour Photo (2002), Insomnia (2002) samt denna. Denna må vara svagast av de tre, men det är definitivt inte en bortkastad titt.



Lite glad att filmen visade sig vara intressantare än väntat då inget mindes från första titten för länge sen. Gillar även musiken av Brian Tyler till stor del, speciellt melodin som används flera gånger under drömmarna/klippen som skapar god stämning och får det att kännas som det skulle kunna vara en större film. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1